Angne & Svullo: Komplett samling 4-DVD
Äntligen – eller vad ska jag säga? – har jag slagit till på den nya samlings-DVDm (”boxen”) med Agne & Svullo. Att kalla det box är att ta i. Det är en vanlig DVD-ask med fyra skivor i. Lite besviken på själva utförandet. Ingen pappsleeve. Ingen vettig förteckning på baksida eller instick som listar innehållet i boxen eller på skivorna – det står inte ens på skivorna vad de innehåller. (Det står bara ”Sykt mycket bonus!” på alla skivorna.) Baksidan är total katastrof. Ja, framsidan också. Utförandet är under all kritik, verkligen. Men innehållsmässigt är det typ komplett Svullo Omnibus.
150 kr på Ginza kunde det vara värt att återuppleva detta, tänkte jag. Och det var det.
Kan jag ha sett Agne & Svullo och uppskatttat det 1988?
Kanske. Troligen.
Med tanke på att jag minns att jag ritade scener från Macken – och beviseligen tyckte det var roligt – när det sändes första gången, 1986. Agne & Svullo hade stor kulturelll impact på mig och mina kompisar i skarven låg-mellanstadie. Det var så knäppt, roligt och galet som någonting kunde bli då. Och det krävdes ganska lite för att skapa en stor sensation på skolgården sent 1980-tal eller tidigt 1990-tal. Över huvudet taget konceptet ”Vuxna som beteer sig som idioter” tyckte man var fantastiskt roligt som barn. Vuxna som var fulla och gapade och svor, eller bara gjorde saker man inte fick.
Jag och en kompis hade planer på att spela in egna Agne & Svullo-sketcher med VHS-kamera. Vi planerade, skrev manus och plockade ihop kläder. Det blev aldrig av, tyvärr.
Att återvända till Agne & Svullo 2026 är en märklig upplevelse. Tempot är fortfarande högt och det absurda och vulgära vinner fortfarande skratt. Till exempel i ”VM i dålig hållning”. Det är våldsamt roligt åminstone ibland. Det höga tempot gör att de dåliga sketcherna blåser förbi snabbt också.
Sketcherna är tydligt improviserade och det är tydligt att samma sketch återkommer i olika varianter. I igenkänningen och jag-ser-poängen-komma-på-mils-avstånd ligger poängen, delvis. Missade man Svullo dricka en sup och däcka i baren eller slå sönder Agnes fina leksak – då fick man en ny chans igen nästa vecka. Det fungerade bättre i formatet när man såg ett kort avsnitt i veckan än vid sträcktittning, såklart.
Roligt att tänka att Sven Melander på nöjeschef på SVT och den som gav Agne och Svullo grönt ljus. Och det var helt rätt, såklart. Vansinnet måste få sippra in i humorn om det ska bli något nyskapande.
Vissa sketcher är rent plagiat på Monty Python, märker man nu. Död papegoja i djurbutiken och att slappa varandra med döda fiskar. Men det visste inte jag och många andra 1988.
Allt som är fel, fult, skevt, smaklöst och vulgärt kommer att en dag bli kult och avant garde. Skräckfilmer på VHS och black metal. Svullo, Ronny & Ragge, Onkel Kånkel, Eddie Meduza, serietidningen Pyton och mycket mer intygar det.