Diskussionens pris och studerandets situation

Jösses, vad trött jag är i skallen… Det här har varit den mest krävande dagen på mycket länge. Jag har varit lärare i en kurs på högskolan nu. Kurserna som jag harr varit involverad i är Berättande i spel/Nivådesign i spel. Jag kom in som resursperson och fick sedan under kursens gång en större skopa ansvar. Idag och imorgon är det slutredovisning som gäller. Hela dagen har bestått av diskuterande. Studenterna har spelat och visat sin dataspels-modul som de utvecklat under några veckor och jag ha kommenterat, frågat, risat och rosat. I ärlighetens namn har riset varit mest använt. Det finns många anledninga till det. Det finns allvarliga brister i slutprodukten. Det finns många mer eller mindre allvarliga brister och avvikelser från kursens syften och riktlinjer. Att låta avvikelserna förbli okommenterade känns som att göra studenterna en otjänst. Det kände jag själv som student. Man måste ge och ta i en lärande process, kunna distansera sig och ställa sig analyserande till det man gör. Annars kan jag inte se att det som gjorts leder till en positiv utveckling.
En annan anledning är naturligtvis att det är lättare att risa än att rosa. Det är lättare att sätt fingret på det som är dåligt. Men jag tycker också att man som student (det har också med ”distansfrågan” att göra) måste kunna ta kritik på sitt arbete. Kritik riktiad på en detalj i ett utfört arbete är inte kritik riktad mot någons person. Vill man inte ta eller bemöta kritik och synpunkter ska man inte gå på en utbildning, eftersom det är en lärande process.
Dagens diskussion då. Jag har fått ligga aktivt både på offensiven och defensiven under dagen. Att prata, diskutera och stöta åsikter och värderingar mot varandra tar på krafterna. Regält. (Det påminde mig om att aldrig satsa på en politisk karriär…) Dessutom har jag under dagen märkt hur en diskussion förr eller senare leder tillbaka till en cirkelresonemang. Man hamnar på samma (eller likartade) argument som man hade inledningsvis.Varför blir det så? Antagligen för att man i grunden tycker annorlunda. Sammanfattningsvis kan jag bara hoppas att studenterna, och jag själv, har blivit lite klokare.
Jag har åtminstone fått skriva av mig nu. Och rensa tankarna. Tack blogg.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.