Finns det något roligare än black metal? Seriöst?
Jag har alltid tyckt att den djupt rotade naturromantiken i norsk black metal är något av en gåta. Varför ska man älska naturen i en subkultur som hatar allt, inklusive människor. Höga berg och djupa dalar, fjordar och skogar hyllas i genren. Vad är det djupt ondskefulla i att stå bredbent på ett fjäll, vitsminkad och skreva med en elgitarr?
Det här är ingenting jag hittar på. Skolexemplet till naturromatisk black metal är Immortals klassiska video till Blaskyrkh >>, en video jag ständigt återvänder till och ser om med jämna mellanrum. Kanske ett alternativ till Kalle Anka på julfton i år?