Bara timmar före Twilight princess…

Imorgon ska jag avhämta det nya Zelda-spelet The Legend of Zelda: Twilight princess (Z:TP)! Ett ex ligger bokat klappat och klart. Det är en stor dag, om man är Zelda-fantast. Och det är man ju! Ända sedan 8-bitars orginalet till Nes har jag tagit del av alla Zelda-spel (Game boy-äventyren Links awakening, Oracle of ages, Manish cap och Four swords undantaget… Det var visst rätt många…:-) till Nintendos konsoler. Nästan så att man känner sig som en gammal räv… En sån där som hittar nördiga referenser till Nes-spelen och får ett sånt där fånigt leende bara av att hitta klassiska föremål från förr. Ryktet säger att ljuslyktan från Nes-orginalen gör comeback. Herregud! Vi snackar DEN ljuslyktan! Som man har längtat… Här ska brännas buskar!
Nu har det ju blivit rätt konstigt, eftersom de skjutit över Z:TP och gjort den tll en releasetitel på Wii. Spelet utvecklades ju som en Gamecube-titel. Men Nintendo är berömmande smarta som inkluderat Wii-funktioner och gjort det till ett starkt Will-start-släpp. (Men nu finns det ju inga maskiner istället… se mitt förra inlägg nedan.) Z:TP missar ingen eftersom det finns till två plattformar. Ett komersiellt genidrag.

Men hel tydligt är att Z:TP är spelkubens sista stora stund. Jag ser det som en stolt krigares sista strid. Det är spelet alla Gamecube-ägare har velat ha sedan dag ett. (Under julen tänkte jag skriva ett nytt långt Tv-spelsnördigt inlägg och kåsera kring Gamecube-åren. Klart är att jag väljer att se Z:TP som ett av de sista Gamecube-spelen, inte främst ett av de första Wii-spelen, på grund av utvecklingsplattformen.)
Wind waker var ingen dåligt spel, men när allt kommer omkring en fläkt av uppgivenhet. Fansen sökte en uppföljare värdig Ocarina of time. Fansen sökte något som kunde matcha den spelupplevelsen och det äventyret. Det kunde Wind waker inte matcha, trots grym design och grafik att dö för.
Idag släpptes den riktiga uppföljaren. Idag släpptes Z:TP. (Till Wii har det varit ute sedan den 8e dec.) Det är Zelda ”på riktigt” igen. Det ska ridas på Epona, svingas mästersvärd och letas rupees igen. Hyrule ska räddas. Igen.
Återkommer i helgen med mina intryck. Förväntningarna är hyfsat uppskruvade…
Allt annat än eufori är ett magplask.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.