2008-03-18
När det för första gången kommer ett brev på posten adresserat till Millroad Film... då är det ett kravbrev.
Det är ironi på ett nästan vackert sätt.
Jag hade tejpat på för lite porto på en OMAL-DVD som jag skickade förra vekan och fick en faktura där jag ombads att betala resterande portokostnad, 36 kr.
Posten kunde krävt ersättning för år av sveda och värk som kompensation för år av systematisk underfrankering... Men det gjorde de inte! Jag har alltid skickat DVDer och annat med två frimärken.
Med 36 kr kom jag billigt undan.
Nu har Party med Pluto på allvar letat sig ut i verkligheten. Förutom via distubutören Grand Ocean och seriebutiker som Alvglans och Dolores finns boken också lättillgänglig i stugorna på nätbokhandeln Adlibris. Nu kan man köpa festförstöraren på här för smått fyndartade 83 kr! Du får inte ångest billigare!
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9185253014
Jag har även gjort en reklamtrailer för boken och lagt upp på Youtube... Den sammanfattar väl hela handlingen på sina 40 sekunder, kan man säga. Jag provade på att animera och röstskådespela Pluto lite vilket var kul...
http://www.youtube.com/watch?v=5QKxq_nQpTI
Att jag bloggar lite och sporadiskt beror på att jag jobbar och gör nya serier...
Det här har jag glömt vädra på bloggen... Det är inte ofta ryktet om en skiva gör att jag blir till mig i trasorna... Men nu har det hänt!
Här sägs det att en live-platta med Refused kan bli verklighet under året:
http://www.folkbladet.nu/2008/01/30/refused-slapper-nytt-album
Refused var alltså hardcorebandet från Umeå som under 90-talet berikade världen med fartfylld, energisk och oerhört engagerande musik. På skiva fäste de aldrig sin storhet, men live levererade de alltid en summa större än de enskilda beståndsdelarna. De definerade bokstavligt tala "röj" och får fortfarande de flesta band att likna stela pensionärer. De lyste starkt och brann fort upp, även om medlemmarna fortfarande gör suverän musik i andra grupperingar.
Hursomhaver. Ett nytt släpp är inte kattskit. Refused är bandet som i min bok bär det blygsamma epitetet "Bäst någonsin" och vad som helst som andas samma luft som ett nytt släpp är storslaget...
2006 dök ju DVDn med dokumentären om bandet upp senast... Den recenserade jag här:
http://www.lenneer.se/sida/undersidor/rec/film/refdvd.htm
Hoppas att det blir en live-skiva och inte bara snack nu...
Eller som de själva sa // Words means nothing, action is what counts...
Tala ur skägger karl!
2008-02-26
Det var en bra idé att gå med i Ronneby filmstudio... Nu får jag åtminstone arslet ur vagnen och kommer iväg och ser lite bra film emellanåt... Igår visades This is England och jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig. Lyckligtvis blev jag positivt överraskad. Det är en engelsk småstad i början på 80-talet. Arbetslösheten är utbredd. Bland ungdomsgängen på de skitiga bakgårdarna gror tristess, missnöje och rasism.
Filmen var som sagt bra, även om jag störde mig på diverse småsaker där problemen ligger redan på manusnivå. En del viktiga karaktärer bara försvann. Och det känns smått otroligt att ett ungdomsgäng bara skulle välkomna en mobbad 12-åring sådär... Detta smolk till trots kan jag ändå rekommendera filmen. Tänk en lite snällare och mer angelägen American history X ungefär, fast med fantastisk musik.
Liten vill bli stor...
2008-02-19
Om du råkar ha vägarna förbi Karlshamn och Väggaskolan (Hur mycket inneboende ologik finns det inte i DEN meningen...?) stanna till och glo i receptionen! Där har nämligen vi estetlärare utställning just nu. Foto, måleri, textil, illustration, olja, tryck... Det fanns mycket dolda skills i arbetslaget! Jag gillar speciellt Leif Nilssons moped-o-val-tavla. Just nu är det visserligen sportlov, men utställningen hänger en vecka även efter lov-veckan. Själv medverkar jagh med lite bööös ut "Party med Pluto" och några andra serieorginal.
I övrigt är jag i Lerdala nu och har ett sjukt osportigt sportlov. Jag minimerar min internet-användning nu är praktiska skäl. Mina föräldrars dator är tokseeeg och jag fattar inte varför. Den måste sitta tjockt med spam eller spyware eller virus nånstans, för det här slår alla seghetsrekord... Inte ens i PCns barbndom var datorerna såhär sega! Jag kör olika tvättprogram och diskrensningar och sånt just nu... Få se om det lossnar... Annars kommer det att bli en social vecka, utan internet, "irl" di kallart.
Igår visade Ronneby filmstudio Du levande och jag var där. Tyvärr har jag inte sett Sånger från andra våningen i sin helhet (Ok, jag erkänner... Den gick på TV och jag somnade ifrån den...) men det jag sett bekräftar åtminstone att Du levande är en utpräglat roligare film. Det är lite mer som ett kollage av hans reklamfilmer, i positiv bemärkelse.
Scenerna, eller situationerna, har ofta tydlig skämt och rent av "punchlines". Jag skrattar högt flera gånger och småfnittrar ännu fler. Faktum är att det är roligt och underhållande, rakt igenom.
Roy Andersson är verkligen duktig på att fånga svenskheten, med små uttryck, fula kök, beiga randiga tapeter från '76 och små gubbar i hatt och långrock.
Det är lätt att ironisera Roy Anderssons filmer. Han jobbar 10 år med filmer där det inte händer någonting och allt det där...
Men Du levande var mycket bättre film än jag trodde. Jag kapitulerar och köper Roys paket. Faktum är att jag sväljer skiten, med krok, lina och sänke. Inte för att det är finkultur, utan för att det är så förbaskat roligt.
Vardagshumor blir inte mycket bättre än såhär.
Jag delade ut en femma av fem möjliga på enkäten när jag gick bion. Jag minns inte när ett biobesök var såhär trevligt och roligt senast.
"Nu får det var noooog!"
2008-02-10
Kent åker andra svängen med sin nya skiva och spelar på Telenor Arena i Karlskrona. 8 februari. Vi är där.
Kent äntrar scenen och öppnar trevande med Vy från ett luftslott. På skivan är det en stark låt, och det borde det vara även i praktiken. Men det är svajigt och lamt och det slår mig att bandet har säkert 15 låtar som passar bättre som öppningsspår... En glödande sol projeceras bakom bandet och växer under låten. Det är menat som en suggestiv inramning, som det blir istället nästan ironiskt. "Upp som en sol" liksom... Och temperaturen är ljummen. Knappast växthusvarm.
Max 500 avlöser. Ett säkert kort. Men det lyfter inte heller.
Oron kommer krypande...
Är det här Sveriges största rockband?
Är det gamla kass-Kent som spelade på Hultsfred för några år sedan?
Häftiga bilder i bakgrunden... Men i Revolt III protesterar mitt förnuft. Folk som skakar i kramp och kaskadspyr klassar jag som ganska dålig underhållning... Det plockar ner helhetsintrycket i deras första riktiga hit-chock... Hur tänkte de där? Jag tittade mer på bilderna och kände obehag än diggade med i låten...
"Revolt III är ju rätt bra, men om någon kaskadspyr i storformat i bakgrunden... DÅ snackar vi!!!"
???
Lyckligtvis blir det långsamt bättre... och bättre...
Live blir det tydligt att materialet från senaste skivan Tillbaka till Samtiden inte riktigt håller samma höga klass som mycket annat bandet producerat. På pappret verkade Vy från en Luftslott och Columbus fantastiska... Men... Tyvärr...
De blev aldrig mer än bara bra.
Ok... Berlin och LSD någon? leverarar allt och lite till och singeln Ingenting växer till ett audiovisuellt monster som får liv med hjälp av den häftigaste ljusrigg jag skådat.
Vad som däremot blir tydligt är hur fantastiskt bra Du och jag Döden-skivan är... Inledande bortslavade Max 500 är jag beredd att bortse från... Palace & main och Den döda vinkeln utgör konsertens höjdpunkter, åtminstone innan den magnifika avslutningen.
En fullständig knock-attack där säkra kortet Om du var här vävs samman med en ny energisk pumpande version av Dom andra.
Varför lät den inte så redan från början?
Avslutningen som kröns med Mannen i den vita hatten (16 år senare) är magnifik. Med textrader som just nu har mer botten hos mig än mycket länge.
// Jag är livrädd för att leva. Och jag är dödsrädd för att dö. Men älskling vi ska alla en gång dö. Ja vi ska alla en gång dö.//
Det har varit lite låg aktivitet här på bloggen på sistone... Men det har sina orsaker. Ibland gör verkligheten gör sig påmind, som man säger.
En släkting gick bort i slutet av januari. Avlägsen på pappret med närstående i hjärtat. Alldeles för tidigt och djupt tragiskt.
Jag och många med mig befinner sig fortfarande i chocktillstånd. Döden är så kompromisslös. Så total. Så ogreppbar.
Och allting annat betyder plötsligt mycket lite.
2007 är slut. Det gick så snabbt på slutet att jag knappt hann reflektera. Och det börjar bli pinsamt sent att komma med årskrönikor och årslistor... Som vanligt trotsar jag förnuft och god sed och gör det ändå.
2007 har varit ett bra år för min egen del. Kreativt har det varit ett mycket bra år, rent av. Jag tror faktiskt att bara 2004 överträffar det i antal genomförda och förverkligade projekt...
Jag förbättrade och förfinade Party med Pluto (som jag egentligen mest "gjorde" 2006) och fick ut via Man av Skugga förlag till Bokmässan. 2007 gjorde jag seriealbumsdebut. Det känns stort. Jag trodde nog aldrig 1999-2000 när jag gick i Hofors att jag skulle albumsdebutera med ett självbiografiskt/realistiskt album...
Jag har har gjort 2 st mindre illustrationsuppdrag åt Kamratposten och 1 st stort åt Reaktor Sydost. Tillsammans med seriealbumet kan man säga att jag etablerat mig en smula som illustratör.
Jag har tecknat en massa illustrationer och kortare självbio/realistiska serier. De flesta är inte visade någonstans än. En längre serie till Nasses Nekrozin är i vardande nu.
Och OMAL naturligtvis. Årets vansinnesprojekt. Jag är otroligt glad och stolt att det genomfördes! Så mycket lösa förbindelser som jag lyckats samla och mobilisera. Jag förstår inte riktigt än hur det gick till, men min vän Christopher bör definitivt mycket skuld i det projektet...
Webbaserat har jag mastrat lenneer.se och subdomänerna millroad.lenneer.se och jobbsidan elev.lenneer.se. Jag har bloggat en massa strunt här. Jag har också svalt Facebook med krok, lina och sänke. Facebook är definitivt årets crack... Dvs. ovärt men lite socialt och trevligt i små doser.
Under 2007 har jag fått ett heltidsjobb som faktiskt motsvarar min kompetens och utbildning. Hyfsat åtminstone. Jobbat som en stolle under andra halvan av 2007 och ändå hunnit göra lite roliga projekt vid sidan om.
2007 har jag inte sett så mycket bra filmer som jag skulle önskat. Har liksom inte hunnit. Höjdpunkterna... "Pans labyrinth", definitivt. "Spiderman 3"... möjligen. Finns mycket som jag vill se som jag inte hunnit än. "Du levande" till exempel. Det kommer...
På musikfronten har det varit mycket gammalt och lite nytt. Kents nya levererade åtminstone. 2007 var året då jag tog steget fullt ut och mötte 2000-talet genom att knalla runt med en fullknökad mp3-spelare i fickan.
För egen del har vi seriöst börjat piska pigga powermetal-låtar i Hechmen of Rivergate-projektet... Eller piska och piska... Det är väl främst texter som gällt för min del. En singel med låtarna Magnus the Locker och One man army är klar. Tears of the Dragon och The eternal blade är definitivt lovande projekt.
På spelfronten är Wii utan tveken den stora grejen. Wii Sports och Super Mario Galaxy underhåller bra fortfarande. Annars är det mest retro-spelandet som jag använt min vackra Wii till... Virtual console är guld värt för en gammal tv-spelare. Ren och skär lycka, vågar jag påstå. Där har Super Metroid, A Link to the Past, SMB3, SMW och Mega man 2 varit kära återseenden som fortfarande håller och levererar. Det står mer och mer klart att Wii är Nintendos största genidrag någonsin. Hela deras historia och all deras innovativa framtid... i en låda.
2008 hoppas jag att jag får ihop ett fanzine och får någon film gjord. Jag hoppas det blir lite fart på mitt och Christophers serieprojekt, bra manus ligger där i vassen och ugglar. Jag hoppas på Wii-spel och bra filmer. Jag hoppas att jag fixar att göra ett bra jobb resten av mitt vik som medialärare med trevliga ungdomar och att jag hittar något meningsfullt att göra efter det. Ja... Det är väl ungefär det...
2008-01-07
Jag har inlett 2008 genom att göra något jag aldrig gjort tidigare. Jag har gästbloggat. Och jag har gjort det på Noisy Crickets blogg. Noisy Cricket är en webbbyrå i Ronneby där jag känner lite folk som jobbar. Min text blev nån sorts bitterljuv krönika med fokus på skenande teknik, klimathot och om hur internet dödar utanförskapets mörka magi. Känner ni igen er eller flummar jag i nattmössan? Läs hela texten här >>.
