Fotbollsnörderi, men relevant och underhållande sådant. De är inte kloka där i danmark. Inte nog med att de dricker öl överallt och pratar grötigt...
EM-kvalmötet mellan Sverige - Danmark gick av stapeln ikväll i Köpenhamn. Matchen tv-sändes i kanal 9. Kanal 9... Wtf? Jag visste inte ens att kanal 9 fanns... Obegripligt att de lägger en fotbollsmatch som 99% av Sveriges befolkning vill se i en digital no-name-kanal som de flesta inte ens hört talas om...
Nåväl... To the buisness; Vilken match som bjöds. Sverige öste in mål och ledde med 3 - 0 efter 27 minuter. Danmark reducerar. 3 - 1 i halvtid. I andra är danskarna hungriga som skam och trycker på något makalöst. De kvitterar till 3 - 3. Danmark pressar på. Isacsson får rädda gång på gång. 4 - 3 hängde i lufen... I 88 minuten utbryter barslagsmål i danmarks straffområde. Linjedomaren informerar huvuddomaren som blåser för rött kort och en straff till Sveriges favör. Då rusar en dansk dåre ur publiken in och daskar till domaren. Julgransplundring utbryter, domaren avbryter matcher och tilldömmer efter överläggning Sverige segern pga. brist i säkerheten. 
"Vi er röe, vi er vite... vi vill bråke!"

Vilket scenario. Både dramatik, fotbollshistoria och skandal. Nästan som ett revynummer.
För Sveriges del: Gratis vinst. Gratis 3 - 0. Gratis 3 poäng. Danmark har små möjligheter att kvala vidare. Bra jobbat, danska dårar.

I lördagen skedde inspelning till One man army Legends under hela dagen. Snack och vånda förvandlades till en uppgiven suck under 2006... Men nu har det äntligen lossnat!  Ett år för sent, men skam den som ger sig. Tre scener filmade i Bräkne-Hoby och Ronneby. Förhoppningsvis fortsätter inspelningen i Lerdala/Skövde under nästa vecka. Christopher har börjat klippa så smått. Musik (power-metal!) finns redan. Och nu är det plötsligt betydligt mer sannolikt att filmen faktiskt blir klar! Nu är det plötsligt mycket mer troligt att legenden blir verklighet...
Loggen/projektsidan för filmen är uppdaterad med lite ny information och lite bilder från inspelningen. Och mer kommer senare. Det togs många fantastiskt bra behind the scenes-bilder.
Länk: http://www.lenneer.se/sida/undersidor/proj/oma2.htm 

Kul som skam att göra film igen. Tack till er i teamet som hjälper till på ett eller annat sätt! Tack till Christopher, Danial, Slarre och Jimmy. Tack för att ni tycker att ett pårökt koncept som "en Mad Max-ninja-film typ" är väl värd att ödsla tid på.
Jag vet inte när One man army Legends blir klar. (Christopher har tydligen utlovat hösten 2007) Men nu vet jag att den åtminstone är på gång.

Serier i bäst på papper. Ärligt talat. Det tycker nog de allra flesta. Men frågan är om serier inte är näst bäst på nätet? Nätserier är ju bättre än inga serier alls. Och med tanke på hur dyrt och komplicerat det är att trycka saker är det inte konstigt att många väljer nätet som ett både snabbt och billigt substitut.
Det verkar som om Sverige fått en ny nät-serietidning med namnet Digital comics. Den ser lovande ut, verkar hålla sig på rätt nivå och finns att beskåda eller ladda hem på www.digitalcomics.nu. I nummer 1 är bland annat är min kompis sedan "Hofors class o' 2000", Johannes Streith, med. Han kör några nya Betraktat-avsnitt, serien som även varit med och rönt framgång i No Milk & Honey Journal vol.1.

Jag har legat av mig som "fan-boy"! Jag visste faktiskt inte ens om det här skivsläppet förrän skivan varit ute ett bra tag... Jag visste faktiskt inte ens om att Thåström ingick i det nya projektet Sällskapet förrän skivan var ute. Så går det när man inte besöker thastrom.se på hela våren... Så går det när man köper för lite skivor. (vem gör inte det nu för tiden?) Jag skrev hursomhelst en spontanrecension i veckan som var när jag sammanställde min text-avdelningen. Jag postar den även här, så har ni chans att kommentera.


"Det som gör Thåström till en stor artist är att han aldrig stagnerar. Mannen fyllde 50 år i år. Istället för att luta sig tillbaka och släppa en jubileumsbox med gamla Ebba och Imperiet-material kastar han sig huvudstupa in i ett nytt projekt. (Det var just i det sammanhanget The Haters på förra soloplattan kändes fel, fel, fel... Men en princip-synd, någongång ibland, kan man förlåta...)
Sällskapet heter det nya projektet som tydligen funnits och agerat i hemlighet under många år. Inte för att sammansättningen Hellberg/Ossler/Thåström är speciellt ny, men som sagt. Att de överhuvudet taget kallar sitt sammarbete för ett nytt projekt markerar ett avstamp mot något nytt och spännande.

Sällskapets musik är inte kommersiellt gångbar. Det vore lögn och påstå. Därememot är den gångbar. En stor del av skivan är instrumental. Här finnns inga melodier eller refränger som ska sätta sig på hjärnan. Istället krymper musiken under huden. Den maler. Den bär på ett isande vemod och existerar ett industriellt dunkelt lanskap. Det här är soundtracket till öde järnvägsperronger och igenbomade industriområden. Det är musik man vill ha i hörlurar när man åker tåg genom det forna östeuropa.
Om jag försöker vara lite mer konkret: Tänk soundet från den hyllade soloplattan Skebokvarnvägen som paras med Peace Love & Pitbulls... Ungefär där, men en liten gnutta av vemodet från Mannen som blev en gris, finner vi Sällskapets musik.
Det är nog den bästa beskrivning jag kan komma på

Singelspåret Nordlicht är långt ifrån skivans bästa spår. Det är i stort sett en Blå himlen blues del II (Ni som gillade den låten med Imperiet kommer sannolikt att vara nöjda med hela Sällskapet-plattan.) och de har långt mer än temat besläktat. De låter, känns och andas samma luft. De existrerar helt enkelt i samma sfär.
Som bonus när man köper skivan i det stilrena digipacket finns en DVD med sex kortfilms-musikvideor till sex av låtarna på skivan.. I filmen till Nordlicht har Thåström ett par fåniga glasögon på sig. Varför? Låten var storslagen innan karln tog på sig de fåniga brillorna... 

"Äntligen låter Thåström som Thåström" var det många som sa när fantastiska "Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal" kom 1999. Jag tycker faktiskt att det var länge sedan Thåström lät så mycket som sig själv som han låter i Spår överallt och ...den dan. Ja, och så Nordlicht då förstås.
De spåren platsar, åtminstone bitvis, bland de bästa karln någonsin spelat in. Här finns de bästa lärdomarna från PLP-tiden kombinerat med de bästa svenska trextraderna på åtminstone 8 år.
Betyget blir en fyra. Saknar bara fler spår i klass med de ovanj nämnda. Men skivan växer för varje genomlyssningen.
Den kommer att sluta som en femma.
Det är bara en fråga om tid."

Igår kom jag hem från en intensiv helg i Stockholm.

Lördagen innebar SPX för min del och hela slanten. SPX är för den som inte vet Small press expo, en liten festival för serier med fokus på amatörpress och fanzineutgivning... typ. Det var första eller andra gången jag var där beroende på hur man räknar. Senast var år 2000 och då hette det typ "fanzinedagen" eller nåt i den stilen. Då var det tre försäljningsbord. Nu var det... fler.
Nytt för iår var en stor och bättre lokal. Hörsalen på tredje våning må ha varit stor och rymlig. Men det goda drop-in-faktorn försvann totalt på köpet! Hörsalen låg på tredje våning, bakom en utställningshall. Och för att att komm in i den fick man gå i en trång passage mellan ett par åskådarläktare. Lokalen placering gjorde att, citat: "Man kände man sig som en objuden gäst som smög in bakvägen". Så uttrycke min svenilgames-kollega David saken och jag höll med. Bra men påfallande bisarr lokal.

Tyvärr blev ju inte Party med Pluto klar... Det var ju meningen jag skulle stått och poserat med ett eget seriealbum under armen annars... Men så blev det alltså inte.
Däremot hade jag stiliga affischer och en dummy-utskrift på hela boken att flexa för nyfikna åskådare.

Jag sålde några fanzines ur min egna utgivning, men inte många ärligt talat. Nasses Nekrozin sålde dock bra och Svenil Rollspelet fångade hyfsat med intresse. Folk vill uppenbarligen ha ren underhållning och inte ångestrelaterat.
Å andra sidan vet jag hur man själv resonerar... Många håller på inköpen till andra dagen, om de ska vara där två dagar. Då finns det risk att "de rationella seriösa köparna" uteblir om man väljer att inte sälja andra dagen.
Själv köpte och bytte jag till mig en hel del fanzines. En del gudasända, en del bra och en del sketkassa.
Jag träffade och socialiserade dock med rätt många. En hel del som jag inte sett eller pratat med sedan Hofors-tiden. Det visade sig också vara den största behållningen med hela arrangemanget.
På söndagen tog jag bara en snabb runda som Mr. Walker, dvs. en vanlig man. Tyvärr missade jag föredraget om tecknare, arvoden, rättigheter etc. Det hade nog varit intressant annars. Söndagen var annars mer folktom. Det var åtminstone det intrycket jag fick.
Jag kan faktiskt inte låta bli att bli lite bedrövad på kuppen. SPX är landets största seriefest. Och när man har det i åtanke är det faktiskt förbluffande litet och internt. Sverige är ett ruttet serieland, bara att inse.

Pluto är i Warzawa nu. Eller... Boken är åtminstone det. På tryck. Det innebär att den tyvärr inte blir klar för försäljning på Small press expo i Stockholm till helgen. Men jag kommer att finnas där och sälja mina gamla fanzines och svenilgames-grejor i alla fall. Nu hoppas jag att allt går bra med Party med Pluto. Det är mycket som kan skita sig när det gäller tryck, men vi har förberett oss rigoröst för att allt ska gå smärtfritt... Några har hört av sig efter att de hört SR-inslaget också. Lokalradion har större genomslag än vad man tror. Förhandsbokningar droppar fortfarande in. Tack till er alla som förhandsbokar! Hoppas att boken, när den kommer, lever upp till era förväntningar!