Det känns en smula märkligt att vakna upp i en värld utan Michael Jackson... Han har ändå funnits där hela tiden. Vi har sett honom gå från världens största artist till en vandrande freakshow.
Men idag minns vi inte pedofilanklagelser, syrgastält och plastikoperationer.
Idag minns vi stor popmusik och en ikon.
Och vi minns Mega drive-spelet Moonwalker där han t.om. får de döda att dansa...

http://www.youtube.com/watch?v=s7MmEMrCRfc

Dagens sköna upptäckt! Lovecraft-fans har bloggat om mig och JORDGÖMDA. Här gör man tiotalet kortfilmer i alla möjliga genrer och ingen bryr sig och så gör man en som refererar löst till Lovecraft och DÅ plötsligt bryr sig folk... Kul att se att internet fungerar och att det finns dedikerade Lovecraft-fans som gör en grej av bara en lite kryptisk Youtube-trailer...

http://unfilmable.blogspot.com/2009/04/earthbound-cosmic-horror.html

http://grimreviews.blogspot.com/search?updated-max=2009-03-21T13%3A00%3A00-05%3A00&max-results=5

Recension: Terminator Salvation

Terminator. Den första filmen från 1984 är kanonbra. En mörk jaktfilm. En klassiker. Tvåan från 1991 ännu bättre. Det var det häftigaste man kunde se på mellanstadiet och frågan är om det inte fortfarande är det häftigaste man kan se. T2 är och förblir en av de bästa actionfilmerna någonsin. Tempot. Karaktärerna. Avvägningen. Effekterna.
Trean kom typ 2003. Den var inte bra. Snubben som spelade John Connor var kass och filmen baserades i stort sett på en bunt parodiscener som skojade med föregångaren.
Tv-serien från förra året var helt ok. Inget man gick i taket över, men mycket bättre än den tredje långfilmen.
Bortsett från den meningslösa trean är Terminator-serien en trevlig filmserie i den inte alltför överrepresentyerade kategorin mörk action-scifi med jakter och lite eftertanke.
Men en fyra efter den bortgjorda trean...? Dessutom utan Arnöld... Näääää... Låt liket vila i fred när LTE värdighet ännu återstod... Så tänkte jag och många med mig. Tji fick jag. Ikväll har jag varit och sett fyran. TERMINATOR SALVASION. Frälsningen.

TERMINATOR SALVATION (TS) börjar 2003 och fortsätter sedan 2018. Äntligen är det krig! De borde skett minst en film tidigare, men nu är äntligen ångest-framtiden verklighet. Bomberna har smällt, människorna bor i ruiner och jordhålor och Mad Max hade kännt sig riktigt hemma. John Connor är inte den där självklare överledare ännu. Han är en liten radikal rebell med några krigs-kompisar. Hans flickvän/fru är gravid men istället för ändlösa klychiga scener angående detta nämns inte ett ord om graviditeten eller barnet. Respekt! Jag hade förväntat mig långa utläggningar och repliker modellen "the future for our child is worth fighting for ...", smekningar på magar, tårar i ögonvrån etc. Inget sånt! Fet respekt!
Istället ångar TS på som en bulldozer. Precis som alla actionfilmer 2009 har den damp, men den tappar inte bort sig bland effekter, CGI och ökensand. Det är egentligen bara i en scen som det spårar ur och blir Transformers. (Jag trodde det skulle spåra ur och vara Tranformers konstant) De har t.o.m animerat de CGI-gjorda endoskelettonsen lite lite ryckigt... Lite lite som stop-motion-dockan i den allra första filmen... Det älskar jag...

Visst... Det finns regäla darlings och rena påskägg. Jag ska inte berätta dem... Jag vill inte förstöra nöjet för er... Men det finns hög jubel-faktor i visssa scener... Om man är ett fäään... Men dessa darlings är placerade med en viss känsla och respekt. Inte alls som parodi-scenerna i trean... TS har en egen story att leverera och den känns faktiskt helt ok. Manuset är faktiskt riktigt skarpt i sin kontext köper man händelseförloppet. Jag blev positivt överraskad på många plan.
Terminator Salvation är inte perfekt, men det är en snygg, bitvis smart... och framförallt; värdig, uppföljare i en filmserie som många räknade ut med parodifilmen 2003.
TS men ett ord; Respekt.


"Asså... *knaster* Jag har hamnat i fel film...*knaster* Ligger TRANSFORMERS 2 här någonstans?"