Idag köpte jag en tidning jag velat läsa en längre tid. En världsomsegling under havet i serieform. Jag tittade efter den när jag höll på med Vågbrytare. Som alla som känner mig vet la jag ner löjligt mycket tid och research på den filmen. Med facit i hand var det synd att jag inte var inskriven på en kurs i litteraturkunskap. Jag kunde lätt skrivit en C- eller D-uppsats på boken i bara farten.
Åter till serien. Jag trodde den svenska utgivningen hette Illustrerade Klassiker men omslaget säger Mina klassiker – Berömda berättares bästa böcker. Jag har sett den på Tradera ibland men glömt bjuda. Nu hittade jag den på loppis för en tia. Omslaget är riktigt pulp bad ass. Så långt, allt frid och fröjd.
Nu till ilandsproblemet. Tyvärr så är serien i stort sett oläsbar. Det ligger ett suddigt filter över teckningarna. Inte texten – den är knivskarp – men teckningarna är bedrövligt suddiga. Först trodde jag att det låg ett 3D-filter på serien. Det var lite populärt i skarven 80-90-tal. Jag ahr t.ex. ett MAD-album med ganska lyckade 3D-serien. De framkallar visserligen huvudvärk efter mer än 5 min läsning, men 3D-effekten funkar. Men; ingenstans står något om 3D eller att man ska ha fula röd-gröna brillor när man läser serien. Det är antagligen bara kassa repro. Det är kasst.
Dessutom ser Kapten Nemo ut som Eroll Flynn och har en röd rosett runt halsen. Det är inte ok.
Eftersom tidningen har prisuppgiften 15kr och har reklam för Katten Nisse i sig måste den vara från sent 80- eller tidigt 90-tal. Med andra ord inte alls så gammal som man kan tro. Det är antagligen en återutgivning. Någon som vet om det ska vara så med trycket? Är alla illustrerade klassiker lika risiga i kvaliteten på trycket eller har jag fått ett måndagsexemplar?