Digital trygghet och naiv tilltro

Digitala drömmar kräver digital trygghet. Hårddiskar lever inte för evigt. Det är lätt att tro det, men det är faktiskt en makanisk snurrande apparat som havererar förr eller senare. Hårddiskar håller rekommenderat inte mer än 3-4 år, vill jag minnas… (Fast vår gamla Pentium-etta från 1996 fungerar fortfarande i Lerdala…) Vår stationära har hållt ihop länge och väl därför är jag är rädd att den harvar på sista versen. Ibland får man ett sånt där ångestladdat boot-disk-failure-meddelande när man startar upp, som lök på laxen…
Men nu är det ordning på taket. Så att de… Jag har köpt mig lite trygghet i tillvaron. En liten extern hårddisk på 250 gig där jag kan backupa mina projekt. Det är behändigt att slippa bränna femtioelva skivor och lägga på hög. Det skänker faktiskt trygghet att man kan rädda digitala projekt som tokhavererar genom att alla filer finns på minst två diskar… Kalla mig naiv, men det får mig faktiskt att sova lite bättre på nätterna.
Den lilla rackaren som bär kopior på ALLT av värde…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.