En sån här bild där man visar sina ”errövringar” verkar vara obligatorisk på bloggar efter SIS12. Jag ska väl inte vara sämre. Det är först nu, två veckor efteråt som jag har landat, hunnit läsa det mesta och kan presentera en liten genomgång.
Johan Ragnarsson släppte musik på diskett – av någon outgrundlig anledningen. Det måste var mässans sämsta idé. Så urbota dum att den nästan varvar skalan oc blir bra igen. Demon/skivan/konstverket var gratis. Tyvärr har jag ingen device som tar disketter kvar. Jag har bara macar och de slutade med diskett-station på 90-talet. Jag kan inte lyssna på Johans låtar. Omöjligt. Men de är säkert bra.
Jag träffade Åke Rosenius på SIS12. Kul! Vi har mailat och morsat på forum i tio år, men aldrig träffats i verkligheten. Jag kunde plocka upp ett gratis Birger Barbaren-seriealbum eftersom jag medverkar med en fanart-seriestripp i albumet. (Det är något av en strategi jag har, trycka in fanarts här och där och få fri-ex. 🙂
Kul att Birger Barbaren äntligen blivit samlad. I ärlighetens namn är jag nog ett större fan av Åkes gamla nörd-pratiga serie Handbok i överlevnad – men serier som dum-fåniga serier som Birger Barbaren behövs i floran.
Jag fick nya numret av Svenska superserier och köpte ett gammalt med mitt eget omslag på. (Eftersom jag slarvat bort mitt ex av det) Få se om jag läser dem.
Ok. Nu kommer en bekännelse. Jag har aldrig läst ett helt nummer av Svenska superserier. Jag har försökt. Men det funkar inte för mig. Men jag gillar grejen. Jag stödköper tidningen. (När jag inte får fri-ex för att jag medverkar) Jag medverkar i den för att jag vill främja en svensk superhjälte-tidning gjord av glada amatörer. Men jag läser den inte. Knepigt. Jag vet.
David Liljemark kom förbi och jag tryckte på honom Nogi (eftersom han känner Stefan sedan gammalt) och Ångestmannen. I byte fick jag ett ”vintage-fanzine” från tidigt 80-tal och legendariska dålig-smak-fanzinet Laban #6. Ett klart givande kulturutbyte med andra ord.
Ett inköp som inte syns på bilden är Johan Wanloos senaste Världens tråkigaste man och kampen om Atlantis. Jag köper Johans grejer för den sköna humorn och för att vi gillar samma trashiga prylar. Typ kioskdeckare, monsterfilmer, wrestling och allskön fulkultur.
Köpvärd – inte minst eftersom man fick en sprillans orginalsida från boken på köpet! Bild på både orginal och boksida kan postas vid ett senare tillfälle, om någon vill se det.
Jag köpte inte mindre än två ex av Henrik Bromanders tegelsten Smålands mörker och fick dem signerade. Köpte en till Christopher på beställning och en till mig själv. Mitt eget exemplar är nu utläst och det efterlämnade en känsla av ångest, äckel och diffus glädje. Jag gillar nog Bromanders kortare serienoveller lite bättre, om jag ska vara ärlig. Men boken är definitivt bra och läsvärd. Bromanders serier liknar verkligen ingen annans. Dom är unika.