I måndags fick jag ett större illustrationsuppdrag i knät. I ärlighetens namn har det varit lite tunnt med grafik och illustration för mig på byrån en tid, så jag högg på (upp)draget likt en hungrig gädda!
Plötsligt satt jag hemma i ett konstigt tillstånd av trivsel och panik, ritade frenetiskt, scannade och lyssnade på gamla vinylskivor. (När man ritar och Photoshoppar är det ett trevligt meditativt avbrott att någon gång ibland resa sig och gå för att vända sida på skivan) Jag kände igen tillståndet extremt mycket från 2008-2010 när jag gjorde Kamratposten-pyssel intensivt i perioder. Jag fick flashback. Jag både längtar tillbaka till den tiden och inte. Helst skulle jag naturligtvis vilja kunna dra in en lön enbart på att teckna. Men jag vet inte om jag har diciplinen. Jag vet hur det är. Man förfaller av det fria konstnärslivet efter ett tag. Och man tjänar ingenting som liknar pengar med regelbundenhet. När jag levde ”det fria konstnärslivet” gjorde jag ingenting vissa dagar och låg lamslagen av ångest när sambon kom hem från jobbet.
Lagom är bäst, när det kommer till jobb. Lagom styrt. Lagom kreativt. Lagom socialt. Lagom konstnärligt. Lagom tekniskt. Lagom med nya utmaningar. Lagom med beprövad mark. Lagom utvecklande och stimulerande. Lagom robot-rutin.
Handen på hjärötat är mitt jobb på byrån ganska lagom. Det är väl ett ilandsproblem att det i perioder blir för mycket eller för lite av det ena eller andra.
Jag hade 3 dygn på mig och kunde jobba hardcore med illustrationsuppdraget 2,5. Det gick i lås! Jag levererade en kvart före deadline kl.14. idag. Tyvärr är det ett internt hemlighetsstämplat projekt, så jag kan inte visa upp mer än denna lilla detalj. Inatt sover jag gott.