Jag landar… Efter en hysterisk månad. Idag har jag och min sambo haft liten julafton. Det var guld värt! Hemmagjort julbord och finaste julklappar. Jag och finaste sambon ska tydligen på Spamalot i Malmö i februari! Jag blev så glad. Faktum är att jag blev rörd till tårar. Jag älskar Monthy Pyton and the Holy Grail som en del av mig och har varit bitter för att möjligheten att se den svenska uppsättningen av musikalen baserad på filmen runnit mig ur händerna… Men nu blir det inte så! Hurra! Frågorna är många inför musikalen. Är t.ex. Scene 24 med?
Vad har jag då gjort som orsakat torka här på bloggen? Först gjorde jag ingenting. Sedan dök jobb och uppdrag upp samtidigt från ingenstans. Jag fick veta att jag fick komma tillbaka som gästlärare på högskolan. Hurra! Jag är behövd igen! En grej som vi pratat om i två års tid kom i stånd samtidigt. En utsmyckning till serieavdelningen på Ronneby stadsbibliotek. Roligt uppdrag med hedersuppdrags-status. Bra betalt. Men ack så lite tid… Plötsligt var jag tvungen att göra väggutsmyckningar och förbereda en högskolekurs jag aldrig gjort samtidigt på en vecka… Det var tufft. Men det gick. Nu har jag genomför tre veckors kurs med titeln Dramaturgi och tillämpning på Blekinge Tekniska Högskola. Och det är skitkul att vara tillbaka där. På högskolenivå fungerar det för mig att vara lärare. På gymnasienivå gjorde det inte det.
Snabbkurs i Joseph Campbell-kunskap. Från en av många föreläsningar.
Mitt serietecknade har sorgligt legat nere nästan helt i november-december. Jag hann sticka in den här grejen i veckan som var. Jag är inte rasist, men… är en 2-sidig serie på just det temat. Rumsrena saker man säger som inte är rasism men som i förlängningen är det. Jag har gjort serien för en antologi vid namn Serier mot rasism som några Malmö-baserade serieungdomar sätter ihop. Det verkar vara ett skitbra projekt. Klart man vill vara med på en sån sak. Jag har även skickat in SD-serien som jag tidigare publicerat här på bloggen. Om de kommer med eller inte vet jag inte. Det sker ju någon sorts urvalsprocess. Det är något som sitter kvar sedan punksvängen och tiden med hardcore-kulturen på gymnasiet. När något är mot rasism, orättvisor, köttindustrin eller minkfarmar – då mobiliserar man. Då är man med. Och någonstans känns det bra att jag fortfarande resonerar likadant som då. Jag kan inte förändra världen, men jag kan rita en sketen serie som kanske får någon att tänka till lite. Man kan inte flytta berg, men man kan sparka grus.
Jag är inte rasist. Men nästan. Asså, liksom, typ, öööh…
På måndag åker jag upp till Lerdala och planerar att vara där över julen. Förutom allt traditionsenligt julfirande står glögg med högskole-kamraterna på agendan, förhoppningsvis lite rollspel, förhoppningsvis lite bastu… Sedan ska nyär firas i Borås av alla ställen. Tillbaka i Ronneby igen på nyårssdagen. Då är det 2011. Redan… Vart tog 2010 från augusti och framåt vägen?