Promoe och Helt off

I lördags var min gode vän Peter på besök. Han pluggar ju i Lund nu, så den geografiska distansen är inte så förödande. Vi var inne i Karlskrona på Kino och tittade på Promoe och Helt off. Konsertlokalen var gudasänd, visade det sig! Det var barer i varje hörn och det fanns en toalett där man kissade rakt på väggen. Dessutom sket man i säkerheten i skön old-school-anda så publiken fick stå ända fram till scenen precis som förr i världen. Gv. Det var faktiskt första gången jag var i huset, trots att utbudet med bra live-musik är frekvent. Det finns väl tid för bättring…
Helt off var grymma. Flummig skånsk reagge med en Timbuktu i pajas-kostym som kom in efter halva giget. Driv och gung och glatt humör hela tiden.
Sjukt bra driv och gung blev det när Promoe gick på också. Eller… Ärligt talat kom gunget först i låt 3. Den nya platten White mans burden bjuder visserligen på djup och vackra ord, men mindre gung. Det i konkurens med den förra plattan som jag tycker är den svängigaste svenska hiphop-skivan någonsin. Tyvärr var publiken allvarligt störd, för det verkade som om hälften gick hem när när Helt off gick av. Det var nästan lite glest periodvis. Som sagt, lite svagare än senast, men på det hela taget; bra. Jag stod och studsade som en speedad gummianka i stort sett hela tiden. Det såg säkerligen rätt fånigt ut. Men vad gör det? Jag känner inte en käft i den stan ändå…
Kvällen var sammantaget guld värd. Som extra bonus spelade en DJ i en av barerna nittiotals hc och punk-musik. Han prickade nästan varenda låt som grym under när vi gick på gymnasiet. Det var Beastie boys, Millencolin, Cypress, Refused, Mindjive… Det var grymt! Det var allt, utom möjligen en låt med tidiga Rage against the machine. Utan att känna oss kändes det som han satte ihop soundtracket till filmatiseringen av våra liv. Vilket bedrift!
Igår var jag Neanderthalare men idag är jag hyfsat Chromanjong igen. Börjar bli för gammal för att gå loss som en 19-åring. Förkyld och sleten har man blivit. Träningsvärk i skumma muskler som man inte trodde man hade har man fått. Men det var det värt.