Skurkgay och vägkrig

Nu ska det handla om Mad Max 2: The Road warrior. Det är mycket Mad Max nu… Inte minst som inspirationsmaterial till OMAL. Och jag börjar tycka att det bara var på 80-talet de kunde göra riktig film…
En filmtidning (minns inte vilken) utsåg nyligen de bästa action-filmerna genom tiderna. The Roadwarrior kom fyra på den listan. Inte dåligt för en gammal action från 1981! Mad max är skiten just nu…
Jag tycker helt ärligt att Mad Max 2 är en av de mest underhållande filmerna någonsin, av många anledningar. Inte minst för karaktärsgalleriet. Den innehåller till exempel skurk-radarpar som är mest uppenbart gay i hela filmhistorien… Blonderad pojkvän i koppel är fullkomligt lysande! Gayskurkar har vi inte ens sett ens på det politiskt korrekta 2000-talet…

”Hej, hej! Hemskt mycket gay!”

Det är mot all rim och reson att att folk skulle löpa amock och börja klä sig som de praktiserade S/M, bara för att det small några bomber… Eller…? Det följer nån sorts logik ändå… Blir det total anarki är det klart att alla blir punkare? Finns det inte ens käk är det klart man rakar håret till en stilig tuppkam och färgar den röd… Det löser ju så många problem här i världen…
Jag tror att nyckeln till Mad Max 2s framgång är att den lyckas träffa mitt i prick med sin pojkdrömsframtid… Det är framtiden efter katastrofen så som vi vill ha den. Vilda västern med modifierade bilar istället för hästar. Skurkarna är überonda och ser ut som punkare och klär sig i svart plast. ”The good guys” klär sig i vita hockey-skydd och Jofa-hjälmar.
Scenen är satt. Addera ombyggda bilar, vapen och ingen lag. Rör om.
Pubertalt, primalt och alldeles,alldeles underbart…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.