Svavelvinter till ända!

Vi har hållit på och harvat med Svavelvinter i vår rollspelsgrupp i Ronneby ett tag.

Vi har spelat hela klassiska Svavelvinter till Drakar & Demoner nu – fast med spelet Svavelvinters regler – så en riktigt killerkombo av gammalt och nytt! (För det är klart att ett rollspel från 2012 betraktas som ”nytt” i sammanhanget)

Kul att spela igenom en så klassisk kampanj, äntligen! För det kan man verkligen säga om Svavelvinter… Antagligen är det Sveriges mest kända rollspelskampanj från 80-talet. Det känns som en lucka i allmänbildning och nördskap till sist är fylld.
Jag påbörjade Svavelvinter i Hofors, hösten 1999. Vi spelade ett eller två spelmöten innan det hela rann ut i sanden. Jag visste att det involverade en plats som hete Arnhem, vinter, snö och kyla och någon konstig sekt, sedan tidigare. På senare år har jag loppisfyndat mig till en egen kopia av kampanjen som jag inte rört med förhoppningen att den kanske ska spelas en vacker dag. Något som nu infriats.

Vad kan man då säga om Svavelvinter? Jo, bra äventyr. Klassiskt DoD, fast med lite mer finess och helhetskänsla. För att avr arollspel från 1987 har det stått sig fantastiskt bra. Spelledarpersonerna är fantastiska.

Sen spelar man över så lång tid och 10 spelmöten med långa glapp – så det är svårt att komma ihåg namn, story och metaplot, tyvärr. Jag läste en sammanfattning av kampanjen efter vi var klara. Då föll bitarna på plats. Jag hade ju spelat allt, i stort sett, kände igen 90-95%, men ändå inte sett helheten riktigt.

Regelsystemet i Svavelvinter kändes först luftigt och flummigt, men så småningom märkte man att det fungerade ypperligt för just heroiskt rollspel. En smula konstigt att fem svartnissr höll på att slå ihjäl oss och sen stod vi pall för bevingade demoner, överstepräster och annat härke, men det försvaras lätt om man ser till dramatisk effekt.

Jag spelade en självgod Trakorisk adelsman. Inledningsvis breydde han sig bara om sig själv, sina rikedomar och seitt anseende – som dock utvecklades och växte lite som människa och lärde sig värdera mer än bara fame & glory.

Sist men inte minst; Gött häng tio kvällar med Ronneby rollspelsgäng!

Det här inlägget postades i Ångestspel, Nörderi, rollspel, Subkultur. Bokmärk permalänken.