På Kulturhuset Oden i Karlskrona anordnades det Hardcore knockout i tisdags kväll. Fast det var blott tjugo där var det den bästa musikupplevelsen på mycket länge. Jag tror inte man kan komma mycket närmare hardcorens kärna än i tisdags på Odeon.
På agendan stod Vicious dogs, Damage och franska ARRACH. Det sistnämnda lockade mig. Fransmän som lirar HC… på franska, eller? Det ville man ju se. Tyvärr hade de blivit blåsta på sitt gage av ett rötägg i Karlstad och åkt hem till Frankrike i protest. Kvällen var därmed ett band kort. Inträdet sänktes därför från 30 kr till 20 kr. Nån scen fanns för övrigt inte. Istället spelade banden i cafét. I ett hörn. Men det är ju så rätt. Publik och band på samma nivå, på en armlängds avstånd.
Lokala och unga Vicious dogs körde på med sitt koncept überkorta låtar i bixterfart (bixterfart : (blekinska:) ”superfort”) men mest imponerade Damage. Linköpingsbandet hade åkt 2 x 30 mil för att leverera stenhård hardcore till den lilla men dedikerade publiken. Och de gjorde det med sådan glädje och tacksamhet att man blev mjuk i själen! Sångarens sköna anekdoter om att spela förbjuden musik ute i regniga skogen i Vitryssland och varma brandtal till hardcorekulturens värme och gemenskap gick rakt in i hjärtat. Jag trodde allt det som var HC-kultur hade dött med min egen tonår vid millenieskiftet. Plötsligt insåg jag att det fortfarande finns en scen. Det handlar inte om musik. Egentligen. Det har hardcore aldrig gjort. Fy fan, vad bra det var…