I september 2009 var det 10 år efter det monumentala datumet 9.9.99 då SEGA släppte sin konsol DREAMCAST. En konsol man inte riktigt förstod sig på eller vågade köpa. Den fascinerade och den skrämde en ung rabiat Nintendo-fanboy...

Den har kallats världens bästa konsol någonsin, men är en av de sämst säljande. Världen var inte redo för SEGAS visioner.
Dreamcast brann intensivt och dog ung, år 2001.
SEGA Dreamcast blev SEGAs sista konsol.

Men Dreamcast var mer är en stolt sista krigare i ett oheligt krig.
Det är retrofuturism.
En utopi skapad 1999.
Det är SEGAs testamente gjutet i vit plast.

Dreamcastaway är min loggbok som jag skrivit löpande på resa med Dreamcast. Följ med. Bli min reskamrat.

18 december 2013

12 december 2013

Ny portalsida för Dreamcastaway!
Jag har gjort en "portalsida" för att samla ihop det som har med Dreamcastawayprojektet att göra. Det börjar bli en del!


Sidan hittas här:
http://dreamcastaway.lenneer.se/

13 november 2013

Japaner, japaner, japaner...
Haha. Jag ahr gjort en sjuk sak. Men det var så billigt så jag kunde inte låta bli. Jag har köpt en japansk Dreamcast. 205 kr. Tillsammans med fyra spel tyckte jag det var riktigt superfyndigt. Än har jag itne pluggat i den och spelat den med köpet har redan avrit värt sin vikt i guld ändå! Kul att ha en DC med den rätta orangea loggan och de japanska spelen är julafton att bara titta på...


Jag kostade på mig en PAL strömdel (för 125 kr) som jag ska skruva in i helgen (räkna med en video om det!). Då går DCn att köra på svensk ström sedan, vilket är bra. Slippa dona med adaptrar och skit. En adapter kostar en hundring i runda slängar, så det är lika billigt att byta strömdel i stort sett.

Vad ska jag då ha en japansk DC till? Ja. Bra fråga. Spel som inte finns i EU/PAL kanske? Billiga spel kanske? Schmups (stavning) kanske? Typing of the Dead kanske?

11 november 2013

DreamcastAway - på papper!
Jag har gjort slag i en sak jag länge tänkt göra.Äntligen! DreamcastAway - på papper!

Ett fanzine om Dreamcast. DreamcastAway #1, begränsad upplaga (20 ex.) tillgänglig nu.
12 sidor. A5. Färg. Pris, vette fan. En tjuga kanske! Jag kommer nog inte att sälja speciellt många.



Ur innehållet:
Personliga texter, Björn Härgestam berättar om sin första tid med en förbokas DC-enhet back in '99, recensioner på nygamla spel (Jet Set Radio remake och Sturmwind), guide för att laga random-reset-problemet, fanserie av Jimmy Bäckström med mera.

Kort sagt: Inget tjafs - bara Dreamcast!
Dra ett mail (daniel(a)lenneer.se) om du vill ha ett ex!

5 november 2013

Kanske bäst...
Concept Entertaiment har en massa SEGA i allmänhet och en massa Dreamcast i synnerhet. De säger att de kanske är bäst... Det kanske de är, vad vet jag. Ett alternativ om du vill köpa DC-spel och prylar bekvämt och enkelt är de åtminstone.

11 oktober 2013

Nya DC-inköp i Karlskrona
Förra veckan var jag i Karlskrona, det föranledde oväntade Dreamcastrelaterade inköp!

Den eminenta butiken Peddas Records saluför begagnade vinyl, CD, musik-DVD och retrospel.Tidigare har Nes och Snes så gott som alena dominerat hyllorna, men nu hade mycket SEGA-prylar letat sig in till min stora förtjusning! Bland annat denna ståtliga hylla!



Förutom en hylla med Dreamcastspel fanns även lite Mega-CD och Saturn. (beklagar dålig bild ovan. Mitt Instagram komprimerade sönder den.) Och mycket Mega dricve och Master system! Tyvärr var en del titlar på tyska, så man fick se upp. Men jag har köpt med Mega drive, nåt spel till den och flertalet Nes-spel hos Pedda. Väldigt trevlig butik. Väldigt humana priser, överlag. Eller... Vette katten om 200 kr för ett DC-spel är så humant ifs... Men jag plockade iaf upp ett fint ex av Headhunter till detta pris. Headhunter är ett svenskutvecklat spel från spelstudion Amuze som lanserades som en "Metal gear Solid-dödare". Vi snackar stentufft agentspel. Lite smyga, lite tuffa gadgets, lite köra motorcykel, lite bära solglasögon bara för det är ballt... lite sånt. Mer utförlig recension följer när jag spelat mer! Verkar dock vara ett ambitiöst och förbisett spel, på tunga 2 skivor. Spelet släpptes även på PS2, vad det verkar. Jag vet inte om det sålde ok eller fick fina recensioner. Det är ett ganska historielöst spel i min bok. Ska bli spännande att spela det mera.


Sedan trillade jag förbi GAME och kollade nyfiken in deras ganska färska retrohylla.Bra sortiment och humana priser även där! Till min glädje hade de några Dreamcastspel dessutom! Eller... Bara två i ärlighetens namn. Men ändå! Ett av dem var Resident Evil: Code Veronica som jag saknar i min samling.

Tyvärr var Resident Evil Code Veronica-inköpet ingen succé. Spelet fungerade nämligen inte. Antiklimax. torkade av skiva 1 noga och provade den i två olika enheter. (Eftersom man är nörd har man ju mer än en enhet...) Den ville verkligen inte starta. Helt repri skiva, men den bara snurrade och tog dig tillbaka till startmenyn efter att ha visat SEGA-logon i ett antal sekunder. Provade 5-6 gånger. Torkade. Bytte enhet. Upprepade. Lönlöst. GAME fick tillbaka spelet. Bra att de har garanti även på begagnad retrospel! Men surt att inte få ett RE:CV när man har förväntat sig det! Jag får gå upp på vinden och hämta Gamecube-versionen jag har när andan faller på, helt enkelt.

6 oktober 2013

Mina DC-spel
Avsnitt 3 av Dreamcastaway som videoblogg/webbserie. Jag går igenom mina spel.

24 augusti 2013

Dreamcastaway tas till nästa nivå
Avsnitt 1 av Dreamcastaway som videoblogg/webbserie.

15 juli 2013

DC-relaterat just nu
Spelar Jet Set Radio HD-remake på Xb360. Även lite Sonic Adventure. Blev sugen på det igen efter att ha läst en bra retro-artikel i Level 86.

Efterrapporter
Dreamcastaway-loggen har kommit sorgligt på efterkälken under 2013... Jag kompenserar med lite efterrapport.

Den 22 maj var jag på Retrospelmässan i Göteborg! Det är mässan som bara växer och växer. Intresset för retrospel verkar aldrig sina. Det verkar bara växa. Och det är förvånansvärt mycket kids, inte alls bara gamla gubbar på 30+.



Kön ringlade sig runt Erikbergshallen dagen lång. När jag kilade hem vid 15-tiden var kön fortfarande lika lång! Ryktesvägen hörde jag att många köade så länge som tre timmar! Själv kom jag 20 min innan mässan öppnade och köade kanske 80 min. Jag kom rätt lindrigt undan egentligen.



Tyvärr var det lite skralt på DC-fronten på mässan... Jag såg nåt spel här och där, men ingenting som tilldrog större intresse. Dock fick jag tag på ett fint ex av boken "Drömspel" för 200 kr. Det kändes bra. Kul grej att ha.



Här spelas det Dreamcast LIVE på mässan minsann! Jag tror det var Powerstone som spelades.



SIS13
Sista helgen i april var jag på Stockholms Internationella Seriefestival och krängde fanzines. Jag sålde också några DC-knappar och promotade Ångestspel. Min tes att serieintresserade och TV-spels-intresserade i mångt och mycket är samma människor visade sig stämma. Tyvärr var inte Ångestspel Säsong 1 DVDn klar då, så jag kunde inte kränga den. Det hade nog gått bra annars.

11 december 2012

SEGA-Vinyl
En del nördprylar skapar oundvikligt ha-begär... Vad sägs om den här vinylen med SEGA-relaterad musik? Jag hittade den på en webbsida av en slump när jag letade efter skivomslag. Hittar jag den i verkligheten köper jag den!

10 december 2012

Out of control II
Det coolaste DC-relaterade easteregget på mycket länge! Sega-bloggar har försökt hålla det som en hemlighet, men eftersom det är all over internet och spelet har varit ute ett tag vid det här laget är det väl ingen hemlighet längre.

I Sega All-Stars Racing Transformed förvandlas ett av fordonen till en speedboat i form av DC-kontroll vid kontakt med vatten!!

16 october 2012

Out of control?
Jag var på Tradera och letade VGA-box. Hittade inte det, men hittade dessa spejsade och lite märkliga tredjeparts-tillverkade handkontroller till Dreamcast. Ögongodis.

6 september 2012

Coola och ovanliga DC-objekt på Tradera

Noterade några coola och ovanliga DCobjekt på Tradera nu. Till exempel denna brutala bastard;



Utgåvan av Shenmue nedan måste nästan vara en promo. En s.k. promotial copy som går ut till tidningar etc. innan den officiella versionen av spelet släppts. Det kan vara fyndläge, för den tillräckligt nördige. Den är visserligen inte speciellt vacker, men om det är en promo lär det inte finnas alltför många. Ska bli kul att se vad denna utgåva går för. Hittills är priset 130 kr. En vanlig utgåva av Shenmue brukar kosta ca 250 kr.

7 aug 2012

Gamla nyheter
Ett gammal skön text ur tidningen Super Play. (vet tyvärr inte nummer och år på tidningen, knyckte bilden från loadings forum där folk scannat sina favoriter)

Läs och njut:



Jag tycker klippet säger lite som spelpressen back in the days också... Här presenterar man alltså skvaller som det kanske ligger ett korn sanning i som kommer i dagen om kanske två år... Det är många lager av kanske och spekulation i det!Och inte ett korn av sanning skulle komma i verkligheten. Tänk sådant skvaller i dessa internettider.

28 juni 2012

Sega stänger ner...
Sega stänger fem kontor över hela världen och ska satsa på blott fyra varumärken framöver.

http://loading.se/news.php?pub_id=20124

Snart är Sonic den sista spillran de klamrar sig fast vid... Tragiskt.

Folk undrar hur det går med samarbetet med Platinum games. T.ex. Bayonetta och Madworld (inte skitbra, men minnesvärda av olika anledningar) stod det Sega på.

11 maj 2012

Klart han gör!
Om jag ska screentrycka t-shirts någon mer gång är det bud på att trycka en sån här tisha. Jag bara älskar den. Jag kan inte sluta le när jag tittar på den.

28 mars 2012

Bangade billig sticka...
Skägget. Stickan låg seriöst på 10 kr in i sista minuten. Det var riktigt guldläge på en billig sticka. Jag tyckte den såg lite skum ut. Knapparna såg lite märkliga ut och varianten av loggan hör inte till vanligheterna.Jag bangade. Lite synd att jag inte biddade. Ångrar mig redan. 56 kr är inget, men portot är saftigt. En halvrisig sticka är egentligen vad jag vill ha. Då kan jag nämligen bygga ett eget DC-kabinett! DC + Sticka + TV + plywood. Done.



Annars spelar jag inte mycket DC nu. Inget alls faktiskt. Fritiden fullkomligt förintas av fritidsprojekt i form av filmer och serier nu. Jag har ett ganska färskt Mass effect 3 köpt på releasedagen i Xbn som jag knappt hinner röra...

09 februari 2012

Dreamcastaway i tryck
...skulle man kunna säga. Det var väl oundvikligt. Jag har skrivit krönikor om spel och spelkultur i Blekinge Läns Tidning sedan i höstas. Förr eller senare skulle det bli en krönika om Dreamcast. Det blev en i tisdags. Naturligtvis blev det en del formuleringar och klyshor som rullat här. ni som har läst här kommer att känna igen er.



En kort text som varit mer än två år in the making, skulle man kunna säga... 245 kärleksord. En dåres försvarstal. Kärleken är blind.

Jag väntar några dagar och lägger upp den i sin helhet här, tänker jag.

11 december 2011

DreamCastawayFanart!
Nu är det december med alla julkalendrar och skit som hör till! Döm av min förtjusta förvåning när jag såg att min kompis Jimmy stoppat in lite Dreamcastaway-fanart i sin blogkalender! Faktiskt den första Dreamcastaway fanart som gjorts, mig veteligen.


Att Jimmy dristade sig till den här bilden har nog att göra med att han själv blivit Dreamcastägare! Grattis till ett bra konsolköp, säger jag! Jag befarar också att jag inte kommer att ha en suck i Chu chu rockets nästa gång...

I övrigt har jag fått hem lite nya ångestspel till DCn som jag ska sätta tänderna i och lagt upp en sida med mina pins. Jag tänkte jag skulle boosta mina DC-pins på ett par nördforum och se om någon vill ha dem.

28 november 2011

Sjukt dyr DC-mugg!
En sån här mugg med DC-motiv kan man bli stolt ägare till på Tradera. Det vore nåt att sörpla kääf i det! Riktigt 400 kr vet jag dock inte om det är värt...

Är det inte sanslöst dyrt för en mugg? Någon som vet om det är en ovanlig eller limiterad pryl?

10 november 2011

Dreamcast merch!
Jag har tagit fram ett helt gäng pins/knappar/badges med nördiga motiv! De flesta är hämtade från mina serier och/eller filmer men några stycken bär nördigt litteratur- eller speltema.

Här är de spelrelaterade designerna.

- "Keep the Dream(cast) alive" DC
- "Swirl" DC logo
- LJN Toys Ltd. logo



(LJN är kända som företaget bakom regält sugiga NES-spel som blivit aktuella igen genom AVGNs spelrecensionsvideos på senare år. Spelen är faktiskt inte så sugiga som det sägs... Eller... Jo. En del är det. Men en del är faktiskt spelbara. Riktigt roligt ironiskt med en LJN-knapp dock!)

Knapparna/pinsen/badgesen är i det "vanliga" 25 mm-utförandet.

Knapparna kan beställas av mig för 10 kr/st + porto 6 kr. Upplagan på varje motiv är strikt limiterad. Dra ett mail till daniel(at)lenneer(punkt)se om du vill ha dem!

23 oktober 2011

DC-status: Spelar Marvel vs. Capcom 2 på DCn när andan faller på. Försöker spara ihop poäng att låsa upp de balla karaktärerna. Dessutom spelar jag Shenmue 1 när den andan faller på. Är snart på sluttampen av min andra genomspelning där. Knäcker extra i hamnen just nu. Slängde även i Sega Bass fishing förra veckan. Härligt flummigt spel.

Prototyper har varit ett uppskattat inslag här på Dreamcastaway! Faktiskt. Det är det jag har fått mest kommentarer om. Härligt nördigt att fler uppskattar vägen till varför en konsol ser ut som den gör.
Därför droppar jag två stycken design-prototyper till. Hederligt uppsnokade och snodda på internätet. De ligger mycket nära den sutgiltiga designen. Fjäran från "ufot" och "vattenspridaren".
De är bastarder. Den svarta visar tydliga släktskap med Saturn. Den vita har inte riktigt hittat formen.
Men de är nästan, nästan framme...

10 augusti 2011

Spelar inte sådär jättemycket Dreamcast, handen på hjärtat... Jag har ju köpt en Mega drive som stjäl min dyrbara retro-tid. Men Shenmue åker fram ibland och Jet set radio. Och Crazy taxi, senast idag. Det är spel som är svåra att leva utan.

Jag tryckte i en VMU jag köpte för en tia på Tradera för ett tag sedan. Där ligger sparfiler från 1998. På nåt sätt känns det som en memo från en annan DC-spelare. En inblick.
Sparfiler till House of the Dead 2, Zombie Revange. Vad har jag för nytta av dem? Ingenting. Tillfälle att testa den läskiga delete all-knappen...

9 juni 2011

Yu Suzuki talar ut
Det här inlägget borde kanske handla om E3. Istället blir det en "gammal nyhet". Ingen Dreamcast 2 utannoserad på årets E3 heller. Det är det viktiga. SEGAs presskonferens streamades inte heller vad det verkade som. De presenterade ändå bara skit. Nya Sonic Generation lär vara som nya Sonic-spel brukar vara: Först tycker man de är bra. Tjugo minuter senare inser man att de suger. Det är den blå igelkottens förbannelse.

Hursomhelst!

LEVEL 60 hade en artikel och en intervju med mannen, myten, Yu Suzuki. Jag lovade att återkomma i ämnet, glömde bort det, gör det nu.

Texten är förstås löjligt intressant. Shenmue-spelen - och därmed även Dreamcast - framgår som självklara milstoplar i spelhistorien mer för varje år som går. Yu Suzuki hann med att göra Sega marknadsledande med specialbyggda arkadkabinett innan han brände 100 miljoner på spelhistoriens största ekonomiska fiasko och tvingades in i skuggorna.
- Hade jag börjat göra Shenmue idag hade det varit enkelt. Jag hade bara kunnat be om en öppen värld som i GTA så hade alla förstått vad jag menade.


Vad han säger är att allt vi kallar "sandlådespel" idag kommer ur Shenmue. Det hade varit hybris om man bortsett från det faktum att det är sant.
Yu Suzuki själv tvivlar inte på sin egen betydelse:
- Det sägs att Shigeru Miyamoto är de moderna spelens pappa. Jag antar att det gör mig till mamman.

Yu Suzuki spelografi:
Hang-on
Space Harrier
Out Run
After burner
Virtua fighter
Virtua fighter 2
Virtua fighter 3
Shenmue
Shenmue II
Virtua fighter 4

Megakörd
En sak till... Jag har skaffat Mega drive. Första versionen. En vansinnigt cool konsol med mycket grymma och billiga spel. Jag panerar att starta en sån här nördig loggboksida om den konsolen också. Jag tänkte den skulle heta Megakörd.

16 maj 2011

Gamespot Dreamcast Retrospective
Dreamcast Junkyard gör ett bra jobb att samla allt det bästa och mesta från Dreamcast-världen - ska man vara cynisk gör DCJY mitt arbete med den här sidan överflödigt - men endast här får man det DC-nörderi på svenska och med en personlig ton.
Nu har de postat upp Gamespots Retrospective om Dreamcast, en 16 min lång mini-dokumentär. Och det kan vara den bästa och mest innehållsrika DC-dokumentären som gjorts.
Se den, om du är den allra minst alilla gnutta intresserad! Sjukt bra.

http://www.gamespot.com/dreamcast/action/soulcalibur/video/6312313

6 maj 2011

Shysst hylla!
Vi har tryckt in ännu en Billy-hylla i lägenheten och då fick DC-spelen en plats istället för att stå och drälla lite varstans. Tre hyllplan tar mina DC-spelupp. 24 st spel i dagsläget. Då har jag samlat såna jag vill spela, i första hand. Inte köpt för köpandets skull.Okej då... Några har jag väl köpt mest för köpandets skull. Men de flesta ville jag prova.


Bäst: Jet set radio och Shenmue
Käsast: Toy racer och Quake 3

3 april 2011

Yu for you!
Senaste LEVEL har 3Deee som tema. Förutom retro-rockiga rödblå 3D-brillor från 80-talet och en fet artikel om kassa Nintendo-experimentet Virtual boy kan man tydligen läsa om Yu Suzuki. SEGA-legendaren bakom bla. Shenmue påstår suspekt nog att han är spelindustrin mamma. Det ser jag fram emot att läsa om. Jag återkommer när jag läst.

26 mars 2011

Köp dig nördstatus och ett samvete
Våra bröder och systrar i det fjärran östern har det inte lätt nu. Scenariot från otaliga Manga-stories och Godzilla-filmer har mer eller mindre blivit verklighet. Jag vet inte riktigt hur jag ska se på det här med att konsumera för välgörenhet, men om man gillar konceptet kan man köpa loss fina Dreamcast-prylar från Sega of America. Det gör man här:

http://shop.ebay.com/segaamerica/m.html

15 mars 2011

Nya sketspel!

Jag köpte 3st. Dreamcast-spel för en dryg vecka sedan på Tradera. Till det diskreta priset av 83 kr totalt fick jag dem hemskickade. Jag tror de kostade 15 kr i snitt. Det är lagom pris för sketspel.... För sketspel var det. Vad ska man annars kalla The Spirit of Speed 1937? Ökända utvecklarens LJNs logga stort på fodralet, det är värre än någon varningsmärkning. Till NES har de gjort sig kända för att utveckla spel så kassa att klockorna stannar är man spelar dem. Det är sällan tal och spelupplevelser, mer om tortyr. Ofta filmlicener, Marvel-figurer och wrestling. Jag får vänta tills jag spelat mer innan jag uttalar mig om tSoS1937. Men snyggt intro, rolig idé med racing på Lovecrafts tid och kriminellt långa laddningstider är mina första intryck... Och ett sjukt coolt namn!

WWF Royal Rumble var väl kanske inte heller mitt bästa köp. Dock ganska underhållande var det när bedrövligt ritade polygon-brottare gled runt i ringen (det ser ut som de väger två kilo och har såpa under fötterna!) och våldförde sig hjälpligt på varandra. Det var som två bra saker tog ut en dålig. "Billigt" och "wrestling" tagteamade upp och gav "skitspel" på skam! Hidden & dangerous har jag inte spelat än. Vet inte alls vad jag ska förvänta mig där... Jag är nollställd. Nog bäst så.

9 mars 2011

Crazy taxi-seriestripp som tävlingsbidrag
Tidigt imorse var det deadline för DCJYs DC Collection-tävling. Inatt satt jag uppe och ritade en stripp baserad på en spelupplevelse knuten till Crazy taxi. Tävlingen är redan avgjord. Jag vann ingenting. Skit samma. Säger som McMurphy i Gökboet: Jag försökte i alla fall. Det som var bra var att jag fick en rutinövning (gjorde strippen från idé till färdig på 2 timmar och 45 min) och att jag äntligen fick en liten serie med DC-tema ritad. Det är svårt att rita en DC-kontroll snett bakifrån kan jag säga. Det enda som är svårare är att rita flera likadana DC-kontroller snett bakifrån! Det är omöjligt!

En rolig detalj var att det var Ryo Hazuki - killen i Shenmue 1 o 2 - som skickade ut bekräftelsemail från DCYJ. Bra med bekräftelsemail. Bra med just Ryo. Ryo är min idol. Han knallar runt på gatorna och ställer ogenreat samma idiotiska fråga till tusen person utan att skämmas. Han verkar känna alla också. Han bemästrar både motorcykel och gaffeltruck. Och han kan kung-fu!

I uppgiften låg att "vara kreativ" när man berättade om ett spelminne knutet till ett av de fyra DC Collection-spelen. Mitt sätt att vara kreativ är oftast att teckna en bild eller en serie. Eftersom jag skjutit på uppgiften till sista kvällen fick jag gå på infall och Crazy taxi-minnet var det roligaste/starkaste jag kom på för stunden. Sagt och gjort. Med serien följde också ett mail med en beskrivning av händelsen skriven på bästa skolengelska. Kanske blir fler nördiga TV-spelsserier framöver. Tyvärr faller konceptet lite på att de tenderar att bli insnöade och interna... Lite svårt att motivera sig till att göra serier för en så smal nisch... Eller... Borde jag? Jag har faktiskt lite pitchar till serien/konceptet Döda konsolers sällskap liggande...

5 mars 2011

Mer DC-vinyl-nörderi!
Jag har snokat upp mer bilder på det på Dreamcast-vinylen. Visst är den skitsnygg! Framsidan och själva den vita skivan tar prist, tycker jag. Stor vill ha-faktor på den här prylen om man gillar både DC och vinylskivor, kan jag säga!
Och man kan faktiskt tävla och vinna den här rariteten! Den, en hoodie med DC-tryck och annan skit. Två tävlingar med samma prispott finns på Dreamcast Junkyard och SEGAbits. Var med i båda. Det tänker jag vara.



Ett Demoställ up for sale
I veckan var en raritet uppe på Tradera. Ett demoställ till DC som gick för utropspriset 500 kr. Inte farligt, får man lova att säga. Det kan inte finnas speciellt många i Sverge. Hur många buriker hade DC upp i display och hur många av dessa ställ finns kvar idag? De flesta slogs nog sönder och landade i en container bakom butiken efter DCn dött. 500 kr kunde jag själv tänkt mig att betala, men du ska man ha demoställ ska man gärna bo större än i en liten lägenhet... Det är skitsnyggt, men som sagt, lite skrymmande...

.

18 februari 2011

Visst är Dreamcast collection en anledning så god som någon att nörda loss in absurdum. Men i Australien har man verkligen fattat galoppen. Där får man en Dreamcast-vinyl om man förhandsbokar spelet!



Jag är oförmögen att redogöra för hur många lager av nördighet det bor i den grejen.... Men det är häftigt... Och jag önskar att jag bodde i Austrailen och inte i f*cking-k*k-Sverige! :-(

Vad får man lyssna på om man sätter nål på vinylen då? 3 låtar från Crazy taxi (inte Offspring dock, de följer av rättighetsskäl inte med i återutgivningen), 1 låt från Sonic Anv, 1 låt från Space channel 5 Part 2 och 1 låt från SEGA Bass fishing... Säkert musik man klarar sig utan, men som samlarpryl har Dreamcast-LPn svårslagen coolhet!

8 februari 2011

Drömmen om Dreamcast 2
Drömmen om Dreamcast 2 vägrar dö... På Youtube finns mängder med klipp som säger sig visa prototyper och SEGA-chefer som gång på gång dementerar. Men som sagt. Drömmen och myten lever. Rykten cirkulerar.

Det finns inte ens en promille sanningshalt i prototypbilderna ovan. Personligen tror jag inte att SEGA ger sig in i hårdvarukriget igen.Chansen är obefintlig. Noll. Inte minst eftersom alla de tre befintliga formaten - Xbox360, Wii och PS3 - alla är giganter. Men visste kan man drömma om en blueray-baserad tyst slimmad vit liten DC2a med flaggskepp som Shenmue 3 och Jet Set Radio eXtreme... Naturligtvis är den bakåtkompatibel med DC ocg SEGA Net 2.0 är den enda online-tjänst som slår Xbox LIVE på fingrarna...

16 januari 2011

I fredags släpptes alla detaljer om Dreamcast collection till Xb360. Spelet kommer att innehålla Sega Bass fishing, Sonic avventures, Space Channel part 2 och Crazy taxi.Grafiken är upphottad och spelen berikade med achivments och sånt.

Åsikterna verkar vara blandade. Dumsnålt, tycker folk. Folk vill ha Shenmue och Jet set radio. Space channel part 2 är ett av de sällsynta och värdefulla spelen till DC - därför är det smart av Sega att stoppa in den här eftersom den titeln antagligen ensam säljer några spel. Sedan är musiken och reklamen borttvättad från Crazy taxi. Kanske är det ändringar till det bätte, men det är inte det oförstörda orginalspelet som kommer här.
Dessutom hoppas man på mid-price och inte fullpris.
Den här samlingen är ingenting jag köper, helt enkelt för att jag har 3/4 av spelen i orginal. Men kul ändå att DC-kulturen får synas och dedikeras ett nytt släpp! Fansen väntar redan på vol. 2. Med Sonic Adv. 2, Jet set radio och Shenmue...

12 januari 2011

Ibland springar man på saker som är så genuint super-nördiga att man bara måste älska dem! Eller vad sägs om japanska Dreamcast-serier? S.k. fanmanga. Karaktärer från olika Dreamcast-spel som poserar, dansar och tappar kläderna! Smalt? Nej då... Det är bara det att världen är kall och oförstående inför denna fantastiskt kulturella fläkt ifrån öst...

Se det här vansinnet i Dreamcast Junkyards lilla videorecension:

http://www.youtube.com/watch?v=EjTBY2LxFcc

7 januari 2011

Gott nytt DC-år! Lite DC har det blivit 2011. Jag har ju påbörjat omspelning av Shenmue. Dessutom är jag inne på sluttampen på Shenmue II på Xb360. TYVÄRR på Xb360 får jag säga! Inte roligt att hamra in långa serier QTE med den kontrollen, säger bara det...
Ikväll lirade jag även några frenetiska arkad-rundor Crazy taxi. Jag vet inte om jag ska ha dåligt samvete för att "bara" gett det en trea eller eller ej... Jag tycker på ett stt att spelet inte ger mer än så - men det är alltid kul att plocka upp det och spela det. Knivigt spel att sätta betyg på...

Nördigt o bra jubileumsprogram
Idag hittade och tittade jag på det här. Härligt grabbigt, välgjort och - inte minst - nördigt...

http://www.youtube.com/watch?v=bkFpTEbp8EQ

14 december 2010

DC-relaterat väskmode vintern 2010
Modebloggaren här för att blogga om en ny väska! Känns helt sjukt...

Alltså... För att ta allt från början. Jag har haft en OH-projektor från biblioteket hemlånad i några veckor för ett konstprojekt. Lyckligtvis är det ingen såndär står plåt-låde-modell som väger två ton och brummar som en fläktcentral; det är en behändig bordsmodell. Den kom i en väska av snyggt snitt och bra size. Precis lagom för en DC, 2 st kontroller, sladdar, VMU/rumblepacks och en näve spel - visade det sig! Jag vet inte om väskan finns att köpa löst - om den gör det är det en lämplig DV-väska, helt klart! (Följdfrågan man kan ställa är ju hur ofta man vill kånka runt på DC, kontroller och en näve spel... Svaret jag har på det är: På tok för sällan!)

På den understa bilden testar jag DC-väskan. Till den bär jag noppriga mjukisbyxor av okänt märke och en t-shirt med Disney-motiv från H&M.

13 december 2010

Jag tror inte att jag länkat in den här på DC-loggen någon gång. Det är den bombastiska och löjligt påkostade första reklam-filmen för Dreamcast. Svårt inspirerad av The Matrix visar den att Dreamcast är fullt kapabel till att ta över världen... Målet var att inte spara något krut för att bli en snackis bland rätt människor. Den visades i etern endast en gång, på det ödestyngda datumet 9.9.99. Tyvärr missade jag hypen, för jag bodde i fel land. Jag minns att jag hörde talas om den här reklamfilmen när det begav sig iaf.

http://www.youtube.com/watch?v=FlRPU5XxWlA

19 november 2010

SEGA dödar Crazy taxi med SEG taxi...
Apropå min senaste postning med en Crazy taxi-recension har Crazy taxi släppts igen via Xbox LIVE. Och det har inte tålt tidens tand speciellt bra... Det är tragiskt, men samtidigt insiktfullt.

Läs IGNs hårda dom:
http://ps3.ign.com/articles/113/1135760p1.html

Jag tyckte det de skrev om att "gilla Offspring utanför kontexten". Jag förstår precis vad de menar...

I såna här lägen är det läge att sträcka på sig - bli lite patriotisk - och skandera;
Det finna bara ett orginal! Crazy taxi på Dreamcast! Det är inte bra NU. Men DÅ var det sjukt bra!

Jag gillar att Dreamcast-spel ges ut igen på Xbox LIVE Ööörcade och Playstation Network. Jag gillar att det ryktas om en köpeskiva med Dreamcast-titlar. Jag gilllar att man ger ut spel igen oförvanskade. Jag gillar om man ger ut spel remstrade och förbättrade....
Men jag OGILLAR om man ger inte ut dem remastrade med HD och gör dem sämre!

Crazy taxi

Crazy taxi sägs vara ett av de bästa spelen som släpptes till DC. Och det var det nog! Det enkla och snabbspelade arkadupplägget är lätt att greppa och roligt att spela. Grafiken var säkert state of art 1999 och den funkar fortfarande. Man bränner runt i taxi mellan givna punkter, släpper av och plockar på folk och det gäller att tjäna så mycket pengar som möjligt innan tiden rinner ut. Taxichaffisarna är wild and crazy, taxi-åkarna sköna och fartkänslan och bilfysiken håller fortfarande.

Men... Alltså... Kan man byta låt på stereon i bilfanskapet? Jag har inte lyckats lista ut hur och det leder till psykiska men... Om du vet hur, snälla maila mig och berätta!
Samma låtar av Bad Religion och Offspring rullar om och om igen. Vi snackar inte 10 låtar... Vi snackar typ tre! WTF!
Crazy taxi är festen där samma låtar står på repeat.
Spelet är som tonårsfesten som hakade upp sig. Vilken perfekt metafor.
Det är en fördel om du gillar låtarna första gången men inte ens det är en garanti för att du gillar låten är du hört den 1000 gånger...
Jag gillar denna "punk" i lagom dos men Crazy taxi ger definitivt en överdos.

På många sätt är Crazy taxi en kluven upplevelse... Det är ett spel som gör anspråk på att vara lite tufft och punkigt. Samtidigt var det tidigt med produktplaceringar (aka. reklamplatser) i spel. Hur punkigt är det med FILA-kläder...? Och Levis-jeans!? Och fucking Pizza Hut? Hur unket är inte det, SEGA? Att sälja FILA-brallor med Bad Religion... Skämmes, SEGA!



Crazy taxi är bra. Men antagligen inte lika bra som det var.

Stilpoäng till ett av de mest stilrena spelomslagen någonsin! Taxi-gult och logga. Me like.



Jag saknar djup. Det finns för lite att upptäcka och utveckla. För lite variation. Det + En lika bra jukebox i bilen som den i Brutal Legend - och lite fler och enklare sätt att "tjäna tid" - och den fjärde DCn hade varit hemma. Nu blir det bara tre. Men tre varma...

10 november 2010

Jag hittade gamla Super Play i en låda hos mina föräldrar. Jag trodde att jag inte köpte den tidningen i perioden 99-00 när jag var fattig student på folkhögskola, men några strö-nummer köpte jag visst. Kul att läsa texter från tiden då Dreamcast stod för det bästa och för nästa generation! Sjukt kul att läsa spelrecensioner, insändare, skvaller och reklamannonser. Det blir några exempel på det sistnämnda. Jag kommer att återvända till de här SuperPLay-tidningarna, för det finns hur mycket kul som helst att plocka där...

TretusenkronorsDreamcast

Allt var intre bättre förr... Ett valfritt spel, visserligen. Men 3200 spänn för ett DC-paket! Inte får man med en VMU ens...

Prissättning

Stor annons för SPELIA ur SuperPlay. 6 sidor lång! Vad kostar inte det!? Dreamcast sjöng loss på ca 2500 kr när den kom. Och så brukar det ju vara. Next-gen-konsoler brukar vara lite dyrare. Som jag minns det var det bara hardcore-spelarna som köpte DC i början. De vanliga dödliga höll fast i sin N64 eller sin Playstation.

550 kr för ett spel får betraktas som hyfsat standard prissättning. Tur att de sänkte vansinnespriserna på 750 kr som Super-NES-spelen kostade på slutet! De hävdade att optisk lagring på skiva gjorde spelen billigare att ta fram, men spelen till PS, Saturn och DC blev inte mycket billigare ändå. I

31 oktober 2010

Ikväll small det igen. En säljare radade upp alla - och jag menar alla - rariteter på ett bräde på Tradera! Det var REZ, Shenmue I o II, Sonic adv. 1 o 2, Skies of Arcadia, Crazy taxi 1 o 2 och arkadstickor...
Jag budade hem Marvel vs. Capcom II. Det kostade 191 kr men det kan det vara värt... Ettan har gått varm och tvåan är visst bara mer och bättre... Det blir nog bra tror jag. Andra dyraste liret jag skaffar till DC. Shenmue sprang loss på mer men det var lätt värt varenda krona...

Jag var lite intresserad av de här objekten också, men priserna skenade iväg för mycket... Kul att se vad grejorna går för och att det finns lite DC-samlare i Sverige trots allt!

REZ tenderar att bli svindyrt när det dyker upp i PAL-version...

28 oktober 2010

Jag ahr pimpat min väska med en SEGA-knapp. Men ingen har påpekat var sig det, min ironiska hårdrocks-tshirt eller mitt slutspelsskägg. Tur att jag inte är modebloggare.

22 oktober 2010

Att fixa ett utvik
Jag hittade den här vik-serien i min Photobooth-mapp... Den visar hur jag vikar ihop en pappers-DC som står att finna om man letar längre ner i på denna sida. Av någon anledning tyckte jag att varje moment skulle dokumenteras med webbcamen...



Den är nästan lite otäck...

21 oktober 2010

The Dream that never was...
Det här är nördigt bortom allt sans... Men jag hittade följande fakta på loading-forumet. Är det sant är det intressant...



I begynnelsen fanns två DC-prototyper. En USA-utvecklad som hade kodnamnet Black belt under utvecklingen och en japansk med arbetsnamnet Katana. SEGA valde i sista stund att skrota den amerikanska designprototypen och gå på den inhemska istället. De valde bort DVD-drive och gjorde maskinen svagare på nästan alla sätt, om man ska tro ryktet. SEGA vann anseende. Maskinens vagga stod i Japan och den blev säkert betydligt billigare genom att välja Katana-designen. Man trodde dessutom att man skulle motverka piratkopiering genom att använda en egen standard på skivorna.

12 oktober 2010

Dreamcast in the comics...
Till Bokmässan för ett par veckor sedan släpptes Nasses Nekrozin #17. Tänkt att det gris-fanzinet funnits i 12 år och kommit med 17 nummer, ett seriealbum och ynglat i en webbserie, en samlingsbok med strippar och en 3D-animerad teaser? Snart kommer även ett RPG i 16-bit retrostil till Iphone. Nasses Nekrozin har en HISTORIA...



#17 bär speltema. Det är mest dator- och konsol-spel som behandlas under den parollen.

Jag har tidigare berättat här om min och Magnus "Puck" Sundins serie där Sonic kommer till tals. I tidningen kan du läsa den i sin helhet. Fem sidor fika med sanningar sagda. Jag är nöjd. Jag tror Sonic sätter ord på det som de allra flesta utom The Sonic team tycker...


Dagen innan deadline roddade jag ihop den renoveringsserie jag länge funderat på. Den blev inte riktigt så bra som jag ahde hoppats, men den blev i alla fall. Tre sidor pedagogisk renoverings-serie. I serien meckar mitt alter-ego i Nekrozin-världen Straffad konsol. NES, för att vara exakt. Men Dreamcast gör en kort cameo i seriens allra första ruta.

Det sjukaste är att Straffad är en hjärndöd muskelmaskin som bara grymtar och säger ett ord i taget. Så har det alltid varit i Nekrozin-världen. Men när han meckar TV-spel blir han både smart och verbal tydligen! Riktigt sjukt. Men det är så jag jobbar...

Min serie "Renevendo" finns även den att läsa i Nasses Nekrozin #17!

10 oktober 2010

Några ord om Saturn-kontrollen
Jag beställde hem lite Saturn-prylar för ett tag sedan. Tyvärr är ju min Saturn kass, så jag har inte haft någon nytta av dem.
Jag har åtminstone kännt på Saturn-kontrollen nu och så långt gillar jag den skarpt. Den är lätt, den är plastig, men den ligger som en SMÄCk i handen...Styrplattan känns solid. De sex knapparna på högern känns spontant för många. I tex. Street fighter lär de dock funka utmärkt. Axelknappaprna är f.ö.skitskumma... De är knappt tryckbara alls.

Synd att det inte går att plugga den i Dreamcast! Det är först nu som konsol-tillverkarna har brytt sig om att göra sina maskiner bakåt-kompatibla med sina tidigare kontroller. Det är ett rent genidrag att man kan koppla Gamecube-kontroller i Wii, men det är å andra sidan synd och skam att det inte finns två portar var till N64, Snes och NES-kontroller... Traditionellt har konsol-tillverkarna inte viljan. De vill sälja nya styrdon till nya maskiner.

9 september 2010

Dagen D
Grattis Dreamcast! Du fyller elva! Du går i femman!



Snattade bilden från en Fb-kompis. (Jag tror inte han heller har copy-right på den...)

2 september 2010

Bra vibrationer...
Igår bröt jag ett vibration pack och pluggade i DC-kontrollens andra slot. Ja. De heter verkligen vibration pack. SEGA sket i de snuskiga associationerna... sååå rätt... Det gjorde jag hur som helst rätt i. Crazy taxi fick med ens en ny dimension. Det skakade på bra och gjorde sekundjakterna ännu hetsigare. Det är bra vibrationer i DC-dosan om man jämför med t.ex N64ans samtida. Dessutom är den faktiskt självbförsörjande. Den suger näring ur kontrollen. (Tror jag) Inget batteri behövs. Sånt gillar vi...



Dessutom gav de stora vibropacket kontrollen extra tyngd. Plötsligt känns det att hålla en DC-kontroll. Vad exakt väger en DC-kontroll med VMU och vibro? 400g gram. Ja, jag har vägt den. Nästan ett halvkilo kontroll! Enbart vibron klockar in på 80g. Fullutrustad är DC-kontrollen en mäktig pjäs. Det är tyngd, även om man sätter saken i sammanhang.

Här är en jämförande tabell;

Ja. Det här är nördigt...

29 augusti 2010

En spontan Saturn...
Eeeh... Jahaaa... Hur gick det här till?

28 augusti 2010

Tid för handling...
Som sagt... Random-reset-sjukan kom tillbaka. Jag har haft det på känn. Den här gången skulle det bli konkret åtgärd. Så skedde också. Igår kväll.

Dags för operation. Dags att ta tag i det där random-reset-problemet - en gång för alla! Random-reset-problemet ska DÖÖÖ!

Kåpa av. Unplug the powerboard. (Lätt att börja prata engelska när man gör såna här coola saker...)
Jag fick låta den kallna innan jag gick vidare. Fem minuter tidigare hade jag ju spelat Crazy Taxi på den här maskinen.

15 min senare. Lossar de två skruvarna som håller the powerboard på plats.
Man fick lirka och bruka en viss avgränsad mängd våld för avlägsna the powerboard. Våld och teknik. Men sedan lossnade det. Hmm. Snyggt...

The power board... Det som förser DCn med rå elektrisk kraft. I min hand.
Det är såhär det känns att hålla MAKT...

Här har vi mörkrets hjärta. De omtalade "piggarna". Jag kallar dem dock stift. De är roten till det onda. Det är deras fel att man får random-resets. De oxiderar de små rackarna och det blir dålig kontakt... Det ska vi råda bot på!

Gnugga med sprit!

Torka och gnid!

Bänn! Tröck!

Stiften ska tvingas en aning framåt (förutsatt att man jobbar med en PAL-konsol) för att ytterligare förbättra kontakten.

Sätt tillbaka the powerboard. Det krävs att jag lirkar lite... Men det går betydligt lättare nu. Var det oxid och skit som gjorde att kortet satt så tight?
Skruva dit, sätt ihop. Klart.

Ready to fly once more, baby!

27 augusti 2010

Ny laddning spel från Tyskland
Jag brukar buda på tyska spel från en säljare på Tradera. I 90% av fallen är det skitsamma om spelet till din DC är tyskt eller inte. Du kanske inte får engelsk text på baksidan, men det står sällan nåt vettigt där ändå. (Spel är tyvärr som porrfilmer på den fronten...) Se dock upp så att du inte får tysk text i spelen! Det är straffet... Då kan du lika gärna slänga dit spel. Ett tyskt spel är ett kasst spel.
Det som är kul med DC är att man kan shoppa loss. Spelen är sällan dyra. Det dyraste spelet den här gången var Craaazy taxi. 45 pix. Det billigaste Toy Racer kostade 20 kr. Sedan köpte jag Sega Bass fishing för 22 av någon underlig anledning... Jag tror att planen är att införskaffa en sån där fiskekontroll när jag hittar en billigt. Fiskespö till DC tullhör ju det man måste prova i livet innan man dör...


En laddning spel är precis vad som behövs för att vara psykologiskt redo för höstmörkret...
Och mörkret kom idag... lite. När jag testade Craaazy taxi kom reset-buggen till min DC1 tillbaka! Den här gången blir det att öppna på huven och utföra utgärd...

25 augusti 2010

Den imaginära Dreamcast-butiken som aldrig fanns...
Tidiga i sommar var jag i Prag. När jag vandrade gatorna i denna vackra och kulturrika stad fann jag en *trum-virvel* Dreamcast-butik! En butik med bara Dreamcast-grejor! Och det var REA! 50% på allt! Jag var i himlen!



Näää... Jag skojar bara. Jag var i Prag, så långt är allt sant. Butiken sålde konstglas men hade en kedja med en skrämmande lik logga. Som gjord för att fota, ta hem och manipulera i Photoshop...


Den skarpsynte ser också att deras konstglas-snurra är vänd på andra hållet... Men färgen och utförandet är nära nog exakt annars...

13 augusti 2010

Sonic får en känga full av kärlek
Vad gör man med sin tid när man inte har ett reguljärt jobb? Man snöar in på nördiga saker. Man samlar DC. Och man gör serier. Det gör jag. Ibland skriver jag seriemanus. Till exempel till ironiska serier som ger en känga åt SEGAS 00-tal. Jag har skrivit ett seriemanus på den premissen och Magnus Sundin, en gammal bekantskap från Serietecknarskolan i Hofors, tecknar. Följ hans honom på hans egen blogg här;

http://ballardian.blogspot.com/

Serien - som ännu inte har någon spikad titel - ser som sagt lovande ut. Jag kan erkänna att jag är nöjd med min manus-del och Magnus teckningar får grejen att levlla upp ytterligare! Det är gööött. Handlingen är att Necronasse och Sonic är gamla polare och stöter ihop i Hufors och Sonic får tillfälle att privat gnälla av sig lite... Jag har försökt göra ett manus som är både nördigt och ... vågar man säga... smart. Ett manus som både SEGA-fans och SEGA-hatare kan skratta åt. Ett verk av både respekt och ironi. För SEGA är stort nog att rymma båda känslorna. Jag älskar SEGAS 90-tal. Och jag hatar vad de gjort med Sonic på senare år. Inte allt. Men nära nog.

Du kommer att kunna läsa serien i Nasses Nekrozin #17 till årets bokmässa. Gör det.


Sonic-serie i vardande. Tecknat av Magnus "Puck" Sundin.

10 augusti 2010

Knapp glädje!
Idag var jag i second hand-butiken Returmagasinet. Jag fingrade lite nyfiket på en slimmad PS2a där, avslog och börjat lite planlöst fippla i en korg med knappar och pins. Döm om min förvåning när jag hittade en as-snygg SEGA-knapp! Visste inte ens att såna gjorts! Är det officiell SEGA-produkt eller nån nörd som tillverkat den själv? Säg till om du vet.
10 spänn för en rund blå liten bit lycka. Den är så snygg. Jag blev så glad.

Rayman 2

Jag hade läst på forum att vissa älskade det här spelet och till och med håller det högre än Super Mario 64. Och... Njaaaee... Ok. SÅ jäkla bra är det inte... Men det är bra. Ruggigt bra. Rayman är fullständigt galet! Jah ahr spelat det mycket och jag kommer att spela det mycket mer. Det har något som Mario har haft lite för lite av sedan svamprikets abnormaliteter blev standard, Rayman 2 har humor och charm. I kubik.
Om Mario är den strikta affärsmannen i staden så är Rayman den flummiga kusinen på landet som lallar runt och röker braja...

Bifigurerna får mig flera gånger att skratta högt, miljöerna är lika delar barnbok, serietidning och pårökt psykadelika, musiken är glad-funk som svänger i takt med Raymans rörelser. Rayman är en svängig plattsformshjälte, trots att han saknar både armar och ben.

Rayman-serien har gått ett väldigt märkligt öde till mötes. Några lustiga kaniner introducerades som biroller... Sedan fick de ett eget spel. Och kaninerna tog över helt. Folk vill ha ett nytt Rayman, men Ubisoft tror bara att det är kaniner som säljer... Sorgligt. Samma öde drabbade seriefiguren Bobo när jag var liten. Gnuttarna tog över allt, fick egen tidning och sedan drogs Bobo med i fallet när idningen lades ner. Bittert, bittert...

Men Rayman 2 är som sagt vansinnigt kul! En av de skönast, funkigaste, snyggaste och roligaste spelen hittills till Drömkastaren. Rekommenderas!

9 augusti 2010

Hur många DCs behöver man? Inte såhär många kanske... (googlad o snodd bild)



Idag slutar officiellt semestern och hösten börjar. Hösten innebär spel. Hipphurra! Jag kommer att fortsätta nörda Dreamcast. vi får se om det blir några fler inköp, jag ahr fortfarand emycket som ligger halvspelat. Säkert är att jag återkommer med mer små minirecensioner.

LEVEL RETRO SEGA 1982-2001
Här är en bild på mig när jag håller senaste LEVEL RETRO som bär SEGA som tema. Som extra krydda bär jag judisk kippa på bilden.



SEGA 1982-2001 täcker som namnet in hela Segas turbulenta konsol-historia. Från missförsådda Master system, till coola hajpade Mega drive (STORHETSTIDEN!), till avgrundsdjupa fiaskon som Mega-CD och (hihihihi!) 32X, via den felbygda men ändå älskvärda bastarden Saturn till cressendot i den vita framtidsmaskinen Dreamcast som mötte en hård och oförstående värld... Sega levde hårt och dog ungt.
Även om de fortfarande finns. Även om de bara gör mjukvara.
Som vanligt består Retrotidningen av re-printade artiklar från Level-tidningen. Det är både bra och dåligt. Bra att få allt samlat. Men trist att betala 70 kr för samma texter som man redan har läst. Texten om Dreamcast är fantastisk, likaså den om Jet set radio. Hemma-hos-besöket hos sega är kul läsning liksom Wonderboy- och Toejam & Earl-texten. BRa skit.

Jag ger LEVEL Retro om Sega det här betyget;


Bra texter, men synd att man sett det mesta förut. Lite för lite DC...

6 juli
Idag var en sån där dag då jag vaknade, gick upp, åt lite frukost och dislplayade hela DC-samlingen.

Såhär ser den ut;

1 juli 2010

Två coola DC-relaterad grejor:

Återkomsten...
Nej. Sega kommer inte att släppa Dreamcast 2 som konsol. Inte nu åtminstone.
Däremot kommer de att göra det näst bästa. Återuppleva Dreamcast via Xb360 och PS3s nät-tjänster!

Crazy taxi och Sonic adventures (i första hand) kommer att bli nedladdningsbara till den nuvarande generationen. Nytt liv!

http://loading.se/news.php?pub_id=11577

Nördigt pyssel ute nu!
Jag gjorde ett TV-spels-nördigt pyssel till Kamratposten i våras och det jhar nu gått i tryck. I Kamratposten 9/2010 (ute nu!) lär sig kidsen para ihop konsoler och kontroller. Om de inte vet vad NES och DC är/var får de lära sig det nu...

18 maj

Fulast omslag vinner...
Vann jag?

Jag ska upp till västergötland i tio dagar nu. Funderar på om jag ska ta med en DC och ett knippe spel... I julas saknade jag ju Shenmue något vansinnigt... DCn och spelen kan man packa så att de tar väldigt lite plats. Men kontrollerna är ju stora som hus!

17 maj

"Nya-spel-till-DCn-mannen"
Jag är "Nya-spel-till-DCn-mannen". I dagarna kom inte mindre än tre nya spel - till det behagliga priset av 146 kr inklusive porto - hem till mig. Det flummiga musik- och rytm-spelet Space channel 5, alien-defense-simulatorn Incoming och plattformsflummiga Rayman 2: The Grat Escape är alla titlar jag suktat efter. Nu har jag dem. Och mina DC-spel är 15 st totalt.
Rayman 2 har hittills på egen hand visat sig vara värt pengen. Shit vad flummigt och kul det verkar...

7 maj

VMU-displayen brukar bara visa skit när man spelar... En logga eller nåt. Det är bara i Shenmue hittills som jag har sett något som man använder ingame i handkontrollens lilla fönster. Synd att det inte används mer...Men när man lirar Blue Stinger visar den åtminstone ett relevant o coolt motiv. En snubbe som brassar på med bazooka. Alltid relavant. Alltid coolt. Kan det bli bättre?



Ikväll klarade jag föresten Jet sett radio. Sista banan var inte så överdrivet svår alls när man förstod vad man skulle göra. Men vilket spel! Det har varit helt sinnessjukt bra. Jag tror det är ett topp-5-off-all-time. Ärligt. Det är där uppe med Super Mario 64, Ocarina of Time och shadow of the Colossus. Så jävla bra är det. Värt en DC, bara det.

BLUE STINGER

Näääj! Blue stinger som jag köpte på Tradera är på tyska! Och valbart språk kan man glömma. Skiten är tvångstextad på tyska! "Drücke start"... "Neue spiel"! Wtf%€%"!!! Ångest... Spelet är ju ett storytungt survival horror med dialoger o sånt också... Men för 12 kr eller vad det kostade bryr jag mig inte om att klaga... När jag börjar spela märker jag att det inte är fullt så illa. Engelskan finns kvar i dialoger och i bakgrundstext. Dock är all "in game text" på tyska! Jag slipper således inte den ofrivilliga språkövningen...

Blue stinger är en 3D survival horror/äventyrsspel till DC från Activision. De brukar ju göra hyfsat kompetenta spel. Blue stinger tillhör deras mindre kända verk. Ett one-shot som kom tidigt under maskinen levnad och tyvärr verkar spelet inte utnyttja hårdvarans fulla potential. Alls.

Spelet börjar hyfsat. Det blir inte speciellt otäckt alls. Det känns som en Disney-finansierad PG13-skäckfilm.Det känns fegt. DC skulle ju vara den coola konsolen som vågade gå längre. Det här känns som en Nintendo-utvecklad Resident Evil-klon... Vilket osökt får mig att tänka på nästa skavank.
Grafiken känns som N64-grafik och det gör ingen glad. Dramaturgiskt suger det t.om. för att vara ett spel. Det säger inte lite.

Nä. Inte kasst. Men inte speciellt bra heller. Kul spela att prova, men inget som kommer att gå varmt varje kväll om man säger så.

5 maj

Nya erövringar
Det här har blivit en fotoblogg! Skit samma. Photobooth är guld värt för sånt här. Tonårstjejerna fotar sina outfits. Jag fotat DC-spel.
Förra veckan fick jag ett stort ömt paket med Tradera-erövringar. Till DC budade jag hem Blue stinger och Hydro Thunder. Det förstnämnda lär vara ett mindre kännt survival horror-spel som lär vara ok. hydro thunder visar sig vid första anbicken vara ett riktigt shysst racingspel där man bööörnar med svävare. Priset? Det har jag redan glömt... Men mellan 10-20 kr/st gav jag. Jag köpte lite NES-pryttlar samtidigt och slängde på dessa DC-spel från samma säljare för en shysst samfrakt.

Det är kul att Tradera spel. Jag rekommenderar er att göra det samma. Det ger ett rikare liv.

28-29 april

DRÖMSPEL
En bok om Sega Dreamcast
Det finns åtminstone en svensk bok dedikerad till Dreamcast. Det är inte så illa när man tänker efter. Drömspel heter den. Ett mycket passande namn. Den gavs utav lilla modiga och kaxiga Alltid Attack Förlag som liksom Svenilgames gav ut rollspel för några år sedan. Drömspel finns inte att köpa längre. Men den finns att låna i begränsad mängd. Tre-fyra ex. i hela Sverige finns det, närmasre bestämt. Det här exet i min hand fick jag fjärrlåna från Högskolebiblioteket i Halmstad.

Drömspel är en märklig bok. Den är utgiven 2004 och sätter Dreamcast i ett oranget fluffigt nostalgiskt skimmer... Visst... Men... Öööh... Så kan man väl inte göra? Dreamcast var inte retro 2004. Personligen tycker jag smärtgränsen för vad som är retro går vid tio år. Drömspel borde getts ut tidigast 2009. Varför inte till tioårsjubileumet? Inte 2004. Det var för tidigt. Tanken var god men handlingen är utförd fem år för tidigt. Såhär är det: Boken hade varit intressantare med ett längre perspektiv. Nu har vi ju upplevt onlinerevolutionen på konsolerna och ett nytt mjukvaru-Sega. Nu har vi facit.
Nu hade en retrofil Dreamcast-bok varit intressantare. Det går inte att komma ifrån.


Boken går till stora delar igenom Dreamcasts spelbibliotek med små recensioner. Dessa recensioner är sällan speciellt utömmande med de är åtminstone personliga och oftast underhållande att läsa. Inte sällan håller man absolut inte med texterna. De är så fel. Är Sonic Adventure världens åttonde underverk? Nej. Far from. Hackar alla speljournalister kroniskt ner på Sonic i 3D utan anledning... Öööh. Ja. Bortsett från faktum att Sonic-spel i 3D suger balk! Är Quake 3 Arena sjukt bra bortom all rimlig tvivel. NÄJE! Är det sketspel verkligen så jäkla bra? Nä. Naturligtvis inte. Recensionen på Rez är bara konstig. Och finns det inte mer att säga om Shenmue? Jo, det gör det. Mycket mer. Men med det sagt kan jag säga att det står mycket vettigt i recensionerna också. De är noga med att hylla de första spelen i en spelserie framför uppföljare som egentligen inte tillför något och de hyllar Jet Set Radio som den utomjordiskt bra spelupplevelse det är.

Roligast är egentligen att läsa förordet där Thord Daniel Hedengren går igenom Dreamcasts svenska resa, en resa som jag faktiskt inte hade någon inblick i insåg jag. Det visar sig att författaren själv i egenskap av innehavare av domänen dreamcast.nu var en liten bricka i spelet som trä-tåg-tillverkaren Brio förde när de försökte lansera Dreamcast i Sverige. Det var lättare sagt än gjort och det gick ju inte heller. Men lite kul att det var BRIO av alla som distrubierade Sega. Så har det visst alltid varit. Även på Master system och Mega drives tid.

Sammanfattningsvis då. Är Drömspel läsvärd. Ja, det är klart den är! Har du nyss skaffat en Dreamcast är det en shysst vägledning i vilka spel du bör satsa slantar på. Och du hittar som sagt ingen bättre Dreamcast-bok på svenska. En uppdaterad andra utgåva med ett längre perspektiv på maskinen och spelen hade varit önskvärd. En sådan volym hade naturlitvis fåt innehålla en gör-det-själv-guide hur man lagar reset-problemet och lite sånt också. :-) jag skulle vilja ge fler DC-enheter i betyg, men det går inte. Boken är daterad. Den är inte speciellt utförlig. Den är gjord med kärlek, men det är ett framstressat kärleksbarn. Drömspel borde kommit förra året. Då hade sanningen stått i den. Att Rez visst var banbrytande, att Sonic visst suger i 3D och att Quake 3 Arena är ospelbar dynga med världens smaklösaste design. Till exempel.

29 april

Hands-on:Skies of Arcadia
Jag spelar faktiskt Skies of Arcadia på DC. Det var otippat. Jag fick med en bränd version med min andra DC. Skiva 1 var dock så repad att jag inte ens brytt mig om att prova den. Jag trodde det var lönlöst. Det finns bla. ett jack djupt som Härjedalen på skivan. Döm om min förvåning när spelet fungerade! Det hackar lite i filmsekvenserna, men det funkar. Mina intryck hittills: Fantastisk musik! Kul tema med luftpirater. Ful N64-grafik. Dödligt tråkiga turbaserade strider.

12 januari

Att Dreamcasta utan Dreamcast!

Igår tog Shenmue slut, so sagt. Och jag sörjde att jjag inte ögonblickligen kunde bita i tvåan.

Jag vädrade min i-lands-ångest med en Tv-spelsnördig polare på Facebook.
- Shenmue är svårt o dyrt att skaffa på DC va?
- Ja. Räkna med att det kostar 500-600 kr.
- Finns väl till Xbox också? Är det lika dyrt till den konsolen?
- Nej.
- Hm. Jag kanske satsar på den versionen. Och lånar nåns avställda gamla ful-xbox att lira på...
- Ja... Eller också kör du spelet på Xbox360.
- Öööh..? Den är väl inte bakåtkompatibel...?
- Jo.
- ???!

Tjugo minuter senare bläddrar jag igenom spelen med begynnelsebokstav S på Gamestop och hittar ett sletet exemplar av Shenmue II. Hundranitton spänn. Små pengar för stora upplevelser. Nästan gratis. Kanske årets mest givna impulsköp. Betalar. Går hem. Testar. Uppdaterar mot nätet. Allt funkar utmärkt.

Jag spelar med andra ord vidare i Shenmue II - redan idag.

Jag är inte i Ronneby. Jag är i Hong-kong.

Och jag Dreamcastar utan en Dreamcast. Kan jag skriva om Shenmue II här med gott samvete nu?


Vilket otroligt flax att ett ex av spelet fanns där, bland orälnerliga antal Soul calibur och Silent hill...

Och tack Mircrosoft, för bakåtkompatibilitet!

JET SET RADIO

Grafiti is art.
SEGA börjar spelet med en statement. Sedan kommer en lång pekoral om att SEGA inte tar ansvar för grafitti som vandalism i någon form.
De skriver väl det för att de måste skriva det. Men först slår de fast att grafitti är konst. Så det så.

JET SET RADIO är mer än någon annan Ryuta Uedas spel. Han ledde arbetet med spelet, skrev dess manus, dess designdokument och gjorde all karaktärsdesign. Han drevs av en storslagen vision. Han vill skapa spelet som skulle definera Dreamcast och bli för Dreamcast vad Super Mario 64 var för Nintendo64.
Ett flaggskepp som sålde konsoler.
Han gjorde omänskligt mycket jobb och brände ut sig på kuppen, men JET SET RADIO hamnade mycket nära den storslagna visionen.
Inte kommersiellt. Men det märks att det är en produkt med stort hjärta.

Som i alla SEGAs riktigt bra spel är det också tydligt att de är allt Nintendo inte är och aldrig komer att vara.
Attityd.
SEGA vågade sticka ut hakan. Istället för att stryka publiken medhårs så gav de publiken hårt designade stilpaket.
Det här är vi. Vi vet att det här är coolt. Take it or leave it.
De som höll på SEGA gillade just det.
Kompromisslösheten.
SEGA gjorde spel om coola och snygga ungdomar som bröt mot lagen när Nintendo mest gjorde spel om tjocka farbröder som hoppar på svampar och räddar princessor.
Nintendo spelade kompetent och folklig rock. SEGA var punk.

JET SET RADIO är ett nedslag i en värld uppbyggd kring streetsmart subkultur. Platsen är TokyoTo någonstans i en inte alltför avlägsen framtid och du och dina vänner formar gänget som äger stan. Du har ett par rollblades, du kan grinda och tagga. De andra gängen hatar er. Polisen vill hindra dig. De ringer in squadteams. Sedan fallskärmspatrullen. Sedan militären med tanksen.
Men det är en bagatell. Annars är gatan din...

Estetiken och den cell-shadade grafiken smälter ihop i en sanslöst lyckad fusion av österländskt och västerländskt. Ryuta Ueda är japanen som älskar amerikansk subkultur, serietidningar och NES-spel och aldrig växt upp och övergivit skitungen inom sig. JET SET RADIO var hans sätt att kreativt kanalisera dess böjelser.
Håll i hatten... Det här spelet är FORTFARANDE snyggt! På allvar.
De andra Dreamcast-spelen jag spelat har känts daterade. Jag ahr har inte skrivit det för att de i många fall är smärtsamt. De har varit kantiga och pixliga. Märkta av tidens tand. Men JET SET RADIO är fortfarande snyggt! Överallt finns detaljer att förälska sig i.

Och musiken... Shit asså... Det spelar ingen roll om du inte gillar hiphop... Du kommer att digga ändå... Vem gillar inte spelkaraktärer som dansar istället för att stå stilla?

Kameran bråkar lite, om man ska vara kinkig, men det är väl oundvikligt i ett tio år gammalt 3D-spel... Det är lätt att glömma att JET SET RADIO är tio år. Eoner i den elektroniska spelvärlden. Men spelet känns fortfarande fräscht. Begreppet tidlöst kittlar men jag tror fsktidkt att det talar...
Det finns en uppföljare som heter JET SET RADIO FUTURE som tyvärr ska vara blekare och sämre. Det känns bittert. Det här är en spelserie som hade varit värd ett bättre öde.


Jag trodde att JET SET RADIO skulle var bra. Men jag trodde inte att det skulle vara SÅHÄR bra... Det är helt enkelt skitkul att spela. Och det är väl egentligen allt som behövs för att forma ett bra spel?
Spelet är inget mindre än ett mästerverk.
Äntligen ett spel som är bra på riktigt. Äntligen ett spel som motiverar att investera i en DC även tio år för sent.

Visst finns det fiender som grusar drömmen och blir till smolk i bägaren... Men det är inte poliserna. inte rastafarisnutarna. Inte Kung-fu-killarna. Din fiende heter kameran. Den och grindarna är onda. Och ibland är det inte helt lyckat att spraya och justera kameran på samma knapp. Och en del utmaningar är smärtsamt svåra.
Men det är allt som är mindre bra.
Allt annat är helt fantastiskt.

MARVEL versus CAPCOM

Ja, ja... Jag vet att det finns en del två i den här serien som är ännu bättre. Ettan var vad jag fick tag på. Och det är alltid bättre att gå framåt i en spelserie än att försöka gå bakåt.

Marvel vs. Capcom (MvsC) är ett fightingspel där Capcom släpper ihop sina spelkaraktärer med Marvel-universum.
Capcom-lägret innehåller Streetfighters (såklart. Dock inte så många!) men även sköna "misfits" som Mega man, Captain Commando och någon som inte ens jag är nördig nog att knna igen...
Marvel-gänget innehåller goa gubbar som Spiderman, Venom, Wolverine, Gambit och Hulk. En del konstiga val också... Varför Warmachine och inte goe gamle Iron man? Och nog finns det bättre kvinnliga karaktärer att stoppa in än... hon... den där... vad hon nu heter...

Ok. Lika bra att säga det med en gång. Jag hatar partyfighting. Super Smash Bros och sånt där mög. Fighting ska vara på riktigt! Det är inget man skojar om. Det ska vara på liv och död...

Man kan inte beskylla SFII för sin realism, men jag förknippar spelet med tighta matcher, skärpta sinnen, pixelperfektion och värkande handkontrolls-fingrar...
MvsC är bitvis tokigt fjantigt. Men jag erkänner... Jag skrattade halvt ihjäl mig när riddaren från Ghost n' Goblins dundrade in och kastade sin lans på mig.
Det har spelet har en svårslagen charm. Animationerna och pixelgrafiken är fortfarande lika snygg som då. Och i ett sammanhang där Mega man kan spöa på Hulk - och förnedra honom med sin behatade japanska tonårsröst - är det svårt att värja sig...


"Ok... Vem är det som har könat?"

15 kämpar kan man välja på i MvsC. Det är egentligen inte lite, men jämfört med tvåans övergalna extravaganza känns det ändå lite snålt.
Och visst saknar man några fejjor på både Marvel- och Capcom-sidan... När de dundrar in under fighterna som special characters blir man nästan bara irriterad. Hej! Jag vill ju SPELA med Juggernaut och Ghost n' Goblins-riddaren! Inte bara se dem dundrade in i två sekunder! Capcom "teasar" bara lite. De hintar om en bra och bättre uppföljare. Såhär i efterhand upplever man nästan MvsC som en demo.

Sedan saknar jag en-mot-en. Det klassiska fighting-upplägget. Det primala. Urfadern till alla andra fighting-upplägg.
Det finns inte i MvsC. Där kör man i tvåmanna tagteams som standard. Det är visserligen kul det med. Det tillfär nya taktiska moment där det gäller att switcha kämpar i rätt lägen.
Men som sagt... En-mot-en, en gata, en energimätare - DET är fighting.

Bortsett från denna anmärkning är MvsC stor TV-spels-underhållning.