Ångestspel om Nintendo Magasinet

Jag har fått ut en ny video, äntligen. Ett Ångestspel Special om Nintendo Magasinet.

Ångestspel är serien där jag spelar mer eller mindre ångestframkallande halvdåliga spel tillsammans med en kompis (i 9 fall av 10 Jimmy) medans Ångestspel Special är en lite mer seriös serie där jag tittar på någonting spelrelaterat och gör lite mer en dokumentär, saklig, ”seriös” skildring. Det här är med andra ord en video som drar mer åt det senare. Personlig dokumentär ton. typ…

Det här avsnittet har varit in the making i 10 år… Det är både mäktigt och en smula pinsamt att erkänna det.Men faktum är att jag filmade tidningar flygande över golvet i vår lägenhet 2013, jobbade och tänkte på videon då, skrev och spelade in voice-overn något år senare, tror jag… Sen hände livet. Vi flyttade. Visst började jag klippa och gjorde en halvfärdig version. Men den blev aldrig färdigställd och släppt. Mer liv hände. Jag jobbade, gick nästan in i väggen, bytte jobb, vi gifte oss och fick barn. Åren rann iväg. Gamla halvfärdiga projekt blev liggande under tiden, de kördes över av nya projekt som roddades med den minskande mängden fritid. När jag hittade mappen på min Mac insåg jag att avsnittet om Nintendo Magasinet var ca 90% klart. Lite mer behövde filmas och början och slut behövde filas.

Tyvärr hade materialet börjat kännas ”gammalt”. Scenerna där jag läste tidningarna var filmade i ett annat spelrum och jag såg annorlunda ut. Voice-overn var ganska dåligt inspelad med ljudknäppar och felsägningar – egentligen tänkt som ett utkast att grovklippa till. Tills slut insåg jag att jag inte kunde göra ett bättre avsnitt utan att skrota allt och börja om, någonting jag defintivt inte hann nu som småbarnsförälder… Det bästa var trots allt att göra det bästa av det material jag hade, tänkte jag… Jag filmade lite nytt och klippte ihop avsnittet.

En anledning till att videon inte blev klar var att jag hade megalomaniska ambitioner. Jag ville liksom göra den ultimata videon om svenska Nintendo Magasinet. Vad jag inte tänkte på då var att att ingen liksom kräver det av mig. Min publik uppskattar mer att en video kommer än att den inte gör det. Och en tjugo minuter lång video som är ganska innehållsrik och täckande räckte liksom gott och väl. Skulle videon bli bättre av att vara 45 min lång? Hur stor var min publik och vilken typ av videos ville dom ha? Många tankar. Vill jag få med alla ideér, alla tankar, alla citat och alla anekdoter – då får jag helt enkelt göra en video till som går mer på djupet.

Så det blev ett avsnitt i alla fall, kort sagt. Skönt att bli klar med den här och gå vidare till andra redigeringsprojekt! Lite av ett lappa-laga-projekt, ett Frankenstein-monster, men det är kanske bara jag som märker det…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.