Jag medverkar i Svenska Superserier nr 19!

Jag medverkar i Svenska superserier nr 19 – tidningen alla trodde var död – med serien Ivan Monsterjägare. Fem sidor monsterjakt (monsterslakt!) av undertecknad.

Ivan Monsterjägare är en serie jag tänkte satsa ”seriöst” på för ett antal år sedan… 2017 typ. Jag tänkte mig en blandning av humorserier jag gillar och klassiska skräckfilmer, typ. Korta fartiga episoder i olika antologier, tänkte jag mig. Men det blev bara en första episod. Verkligheten kom i vägen, som man brukar säga. Nu kanske jag får inspiration att rita upp en ny episod med den slanke och flinke Herr Ivan…? Det fanns många ideér, men de hamnade i den berömda byrålådan på grund av ”verkligheten” då…

Svenska Superserier är en blaska som består av svenska (super)hjälteserier av många olika serieskapade, en tidning på 104 horribla sidor. Temat var skräck den här gången, tror jag… (Det verkar lite så) Tidningen har varit in the making i många år, förra numret kom 2014, så minnet sviker lite… Jag tror det fanns en anledning till att jag bidrog med den här serien istället för att skicka någonting med Ångestmannen… Att det skulle vara lite mer en skräckserie liksom såatte…

Länkar och sånt

Mer om tidningen, vilka som medverkar och goda smakprov hittar man här.

Seriepodden, en podd fast i videoformat, pratar om blaskan i Seriepodden 317. De pratar ganska mycket om just min serie, faktiskt. Titta och lyssna här.
Kort sagt gillar de mina teckningar, men tycker att poängen är lite dålig/vag… Det kan nog ligga något i det. Jag minns ju vilket slut på berättelsen jag ville ha – men inte säkert att det går fram till läsaren så som avsett. Jag har nog en övertro till att läsare läser mina serier som jag vill att de ska läsa dem.

Jag har några sälj-ex av blaskan om någon är sugen… Hör av er! Priset om man köper direkt från mig är 80 kr (+ porto) och som alltid när man beställer något från mig ingår en unik polkabird-teckning/målning.

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Jag medverkar i Svenska Superserier nr 19!

Ångestspel om Nintendo Magasinet

Jag har fått ut en ny video, äntligen. Ett Ångestspel Special om Nintendo Magasinet.

Ångestspel är serien där jag spelar mer eller mindre ångestframkallande halvdåliga spel tillsammans med en kompis (i 9 fall av 10 Jimmy) medans Ångestspel Special är en lite mer seriös serie där jag tittar på någonting spelrelaterat och gör lite mer en dokumentär, saklig, ”seriös” skildring. Det här är med andra ord en video som drar mer åt det senare. Personlig dokumentär ton. typ…

Det här avsnittet har varit in the making i 10 år… Det är både mäktigt och en smula pinsamt att erkänna det.Men faktum är att jag filmade tidningar flygande över golvet i vår lägenhet 2013, jobbade och tänkte på videon då, skrev och spelade in voice-overn något år senare, tror jag… Sen hände livet. Vi flyttade. Visst började jag klippa och gjorde en halvfärdig version. Men den blev aldrig färdigställd och släppt. Mer liv hände. Jag jobbade, gick nästan in i väggen, bytte jobb, vi gifte oss och fick barn. Åren rann iväg. Gamla halvfärdiga projekt blev liggande under tiden, de kördes över av nya projekt som roddades med den minskande mängden fritid. När jag hittade mappen på min Mac insåg jag att avsnittet om Nintendo Magasinet var ca 90% klart. Lite mer behövde filmas och början och slut behövde filas.

Tyvärr hade materialet börjat kännas ”gammalt”. Scenerna där jag läste tidningarna var filmade i ett annat spelrum och jag såg annorlunda ut. Voice-overn var ganska dåligt inspelad med ljudknäppar och felsägningar – egentligen tänkt som ett utkast att grovklippa till. Tills slut insåg jag att jag inte kunde göra ett bättre avsnitt utan att skrota allt och börja om, någonting jag defintivt inte hann nu som småbarnsförälder… Det bästa var trots allt att göra det bästa av det material jag hade, tänkte jag… Jag filmade lite nytt och klippte ihop avsnittet.

En anledning till att videon inte blev klar var att jag hade megalomaniska ambitioner. Jag ville liksom göra den ultimata videon om svenska Nintendo Magasinet. Vad jag inte tänkte på då var att att ingen liksom kräver det av mig. Min publik uppskattar mer att en video kommer än att den inte gör det. Och en tjugo minuter lång video som är ganska innehållsrik och täckande räckte liksom gott och väl. Skulle videon bli bättre av att vara 45 min lång? Hur stor var min publik och vilken typ av videos ville dom ha? Många tankar. Vill jag få med alla ideér, alla tankar, alla citat och alla anekdoter – då får jag helt enkelt göra en video till som går mer på djupet.

Så det blev ett avsnitt i alla fall, kort sagt. Skönt att bli klar med den här och gå vidare till andra redigeringsprojekt! Lite av ett lappa-laga-projekt, ett Frankenstein-monster, men det är kanske bara jag som märker det…

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Ångestspel om Nintendo Magasinet

Evil Alien-triologin

Jag försöker göra videos och presentera på min Youtubekanal med jämna mellanrum. Jag har dock märkt att det är svårt att låta en video stanna vid bara en video nu för tiden… Mitt Toykoll-avsnitt om den mystiska figuren, leksaken och loppisfyndet från förra sommaren ”Evil alien” blev till exempel hela tre videos, låt oss kalla den Evil Alien-triologin.

Universal war 2: Attack of the Evil Alien blev Toykoll-avsnittet jag klippte ihop. Toykoll är en serie om leksaker/actionfigurer som jag producerat några avsnitt av. Man kan säga att de följer en viss mall. Det blev dock ett effektspäckat avsnitt, leksakssnacket inbäddat i en Ed Wood-aktig 1950-tals sci-fi-pastisch. Det var där i filmpastischen min passion låg, insåg jag. Det var därför jag ville göra avsnittet, mer eller mindre.

Efter den riktiga videon klippte jag ihop en making-of-video. Jag tror det är min egen förkärlek för att göra film som jag vill dela med mig av… Dessutom är det ett sätt att utnyttja material som blir över när man gör en kortfilm… Testfilmingar, testanimationer, skisser, roliga behind the scenes-bilder… Jämföra före-efterbilder när man lägger in effekter. Man kan nästan säga att 90% av materialet ligger utanför det som syns i den färdiga filmen, värför inte visa lite mer av det där andra? Man vill synliggöra det osynliga arbetet en smula och inspirera andra aspirerande filmskapare, om möjligt. Jag kallade denna BTS-film Space Attack in my Backyard.

En tanke jag hade med mig redan från början var att göra en kortfilm av avsnittet – för att se hur bra den fungerade som sådan. Det resulterade i att jag gjorde jag en ”cinematic cut” på avsnittet… En kortfilmsrecension som kunde stå för sig själv lite bättre. Jag tror jag har en sådan publik också, som ärmer intresserad av ”det filmiska” framför TV-spel och leksaksnörderi. Kortfilmen fick det B-filmsosande namnet Hotet från rymden.

Jag har kommit till insikt att jag videos för min egen skull, så jag måste följa min egenlust och mina infall snarare än att tänka på vad mottagaren ska tycka. Är man inte intresserad av en alternativ klippning eller behind the scenes-material kan man helt enkelt välja att inte titta på det. Eller hur?

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Evil Alien-triologin

Ångestspelpodden 67: ”DVD-formatet i våra hjärtan”

Ett avsnitt om våra DVD-minnen. Skivorna med sin hissnande lagringskapacitet (4,7 GB) som gnistrade och sken i regnbågens alla färger är på väg att bli antikt och kuriosa i en värld där allt helst ska vara streamat och on demand. Att samla film som fysiska föremål håller på att gå ur tiden. Men håller det att frångå våra gamla fysiska format? Vad minns vi från 20+ år med DVD-formatet? Det blir snack om regioner, designade menyer, överdådigt extramaterial och easter eggs. Kort sagt ett samtal om DVD-formatet i våra hjärtan…

Medverkande: Daniel Lenneér och Jimmy Bäckström

Längd: 39 min.

Ångestspelpodden är din pizza i technodromen – den roliga retropodden om gamla TV-spel, serietidningar, nördkultur och annat bös.
Inspelad 7 juli 2023 i House of Jim Studio, Ronneby. Jimmy Bäckström har redigerat.
ÅSP publiceras även på Videospelsklubben.se och i distrubutionskanaler som därmed följer. Tack till Gazi där, som roddar med encoding och extramaterial.

Publicerat i Ångestspel, Film, Nörderi, Podcast, roligt och allmänt ovärt | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 67: ”DVD-formatet i våra hjärtan”

Ångestspelpodden 66: ”Världar kolliderar”

Det blev en pod med eftersnack om The Flash också! Det är full frontal spoilers här, så se filmen först innan du lyssnar på vårt innördade eftersnack där vi snackar närmare 40 min om The Flash och faktiskt bara den…

Medverkande: Daniel Lenneér och Jimmy Bäckström

Längd: 37 minuter nördgodis

Ångestspelpodden är din pizza i technodromen – den roliga retropodden och gamla TV-spel, serietidningar, nördkultur och annat bös. Inspelad 16 juni 2023 i House of Jim Studio, Ronneby. Jimmy Bäckström har redigerat.
ÅSP publiceras även på Videospelsklubben.se och i distrubutionskanaler som därmed följer. Tack till Gazi där, som styr skutan i den här dimensionen.

Publicerat i Film, Konsumentupplysning, Nörderi, Podcast, Recension, serier | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 66: ”Världar kolliderar”

Ångestspelpodden 65: ”Gamla gubbar i nya filmer”

Gamla gubbar i nya filmer, det verkar vara det som gäller i år. Lite otippat blev detta nostalgin år, då vi får både en ny film med vår barndoms Batman i Michael Keatons skepnad och en ny Indiana Jones med Harrisson Ford – båda i juni månad dessutom! Så gamla män i gummidräkt och med hatt och piska kan tydligen få mansnördar att gå man ur huse… Vem hade kunnat ana!? Hallå, väck mig eller nåt sånt… Men är ungdomarna med på hype-tåget? Och vågar vi tro på ”bra filmer” sådär på riktigt som inte bara spelar på nostalgicameos?

Medverkande: Daniel Lenneér och Jimmy Bäckström

Längd: 27,5 minuter gubblunk

Inspelad 9 juni 2023 i House of Jim Studio, Ronneby. Jimmy Bäckström har klippt och redigerat. ÅSP publiceras även på Videospelsklubben.se och i distrubutionskanaler som därmed följer. Tack till Gazi där, som som roddar likt vår egen gammel-Batman.

Bilagor:

Det är mest den här trailern för The Flash vi pratar om och refererar till i avsnittet.

Förkortningar o. fikonspråk:

DC – Serieförlaget som har Stålmannen, Batman, The Flash m.fl kända figurer i sitt galleri.
Marvel – konkurrerande serietidningsförlag med Spiderman m.fl superhjältar. HAr ett en mer framgångsrik historia av lyckade filmer i bagaget.
DCU – Universumet där alla DC-filmer utspelar sig.
Snyderverse” – De DC-filmer där Zack Snyder varit inblandad och som hänger ihop i samma värld/kontinutet. Börjar med Man of Steel (2013) och ”avslutas” med The Flash m.fl filmer (2023).

Publicerat i Film, Nörderi, Podcast, serier | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 65: ”Gamla gubbar i nya filmer”

Moffla en shoggoth i Skövde

Oj! Jag är väldigt imponerad av den svenska utgåvan av Call of Cthulhu från Eloso förlag! Ett inledningsvis skeptiskt förhållningssätt ”Mja… Behövs det verkligen en svensk version…” ersattes av glädje över en superb rollspelsprodukt. Så kan det gå.

Faktum är att Call of Cthulhu Sverige – med bred marginal – är den bästa versionen av spelet jag har kommit i kontakt med. Boken/spelet är enormt omfattande och magnifikt sammanställt. Tycker man gör ett bättre jobb att förklara stämningen i spelet och Lovecrafts idevärldar än i någon annan utgåva. Nu blir man sugen på att både spela och nörda ner sig i Lovecrafts värld(ar) igen. Ett gott betyg eftersom jag närmast föråt mig under åren 2008-2013 när jag gjorde läste alla noveller och gjorde flertalet kortfilmer baserade på Lovecraft… Jag har således gjort min beskärda del Lovecraftnörderi.

Att spelet flyttas från Lovecrafts fiktiva Arkham med omnejd på USAs norra östkust till Sverige på 1920-talet är helt suveränt. Det blir en ny fräsch setting för Lovecrafts gamla kosmiska ondska. Det blir liksom lite allmänbildande historielektion också, på köpet. Om Yog-Sothoth är överallt samtidigt… Varför inte i Sverige? Ett spel för alla som vill tackla Lovecrafts monster på hemmaplan, så att säga.

Klart Mi-Gos minear mineraler i Billingen, strax utanför Skövde. Fattas bara annat! Vad händer om en shoggoth orsakar ett driftstopp i det kommunala reningsverket? Vad vilar egentligen på havsbottnen under vraket Gribshunden i Blekinges skärgård? Månne samma sak som fick fartyget att förlisa för några hundra år sedan?
Att man aldrig tänkt såna uppenbara tankar…

Just en sådan produkt är Call of Cthulhu Sverige.
Den väcker gammal kreativitet och rollspelslust.
Bara en sån sak, liksom…

Publicerat i Nörderi, rollspel, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Moffla en shoggoth i Skövde

Vid Greyskulls kraft, vilken bok!

Retrobokklubben är en ganska ny utgivare, en del av förlaget Ades Media, som ger ut nördiga retroböcker med fokus på tecknade serier. Jag är inte lagd att klaga på det. Tvärtom vill jag gärna stödja utgivningen och verksamheten.

Nu har man gett ut en He-Man and Masters of the Universe-bok (hädanefter MOTU)! Fattas bara, liksom. Boken samlar alla mini-comics som getts ut i Sverige och några till. En bok på svenska som samlade alla mini-comics i kronologisk ordning tillsammans med massa unikt genuint svenskt extramaterial.

Mini comics är/var små serietidningar. Jag trodde de låg med i förpackningen när man köpte He-man-figurer i Sverige, det gjorde de i USA, men tydligen låg de lösa i kassan och man fick be om dem vid köp. Dessa små serietidningar levererade en mustig liten historia i syfte att sälja in en ny figur i leksakslinjen. Genialt. Det skvallrar också om att serietidningar var ett massmedia på ett helt annat sätt i början av 80-talet.

När jag kom i ”leksaksåldern” hade MOTUs popularitet redan börjat dala i Sverige, så jag hade inga MOTU alls som barn. Jag är helt enkelt lite för ung, brukar jag säga. Det kanske var tur, för mina föräldrar och deras ekonomi. Jag hade nog ÄLSKAT konceptet häftig actionfigur OCH serietidning, då.

Dessa mini-serier som boken fokuserar på är ofta snyggt tecknade och effektivt berättade, ofta action-orienterade färgstarka små stänkare. Betänk att deras enda egentliga syfte är att sälja in en leksak till ett barn. Det är ett minst sagt brokigt världsbygge som MOTU målar upp, figurerna och designerna spretar åt alla tänkbara håll. Det enda kriteriet verkar ha varit om det är häftigt nog så får det vara med i mixen. Det gör MOTU och serierna väldigt bisarra, konstiga och underhållande.

Jag äger en sån här mini comic i orignalutförande, Ormmännens konung, som säljer in den groteska mardrömsfiguren, den onde ”Ormkungen” – Ormmännens ledare – med det i Sverige något komiskt klingande namnet – King Hiss. (Kung i hissen, världens minsta kungarike?)
Jag minns inte hur jag fick tag på den. Tror jag köpte den på Retrospelfestivalen något år. Jag slog av hur effektivt serieberättad den var men också snyggt tecknad. Otippat mycket kvalitet i sammanhanget, helt enkelt.

Naturligtvis blev jag efter läsning nördigt intresserad av dessa mini comics och ville ha fler. Och jag fick svar i mitt nyvunna intresse, precis när jag börjat ”stalka” Tradera aktivt en tid och bjuda lite slappt utannonserade Retrobokklubben den här boken. Självklart förbokade jag och fick som tack mitt namn på tack-sidan längst bak i boken.

Denna bok är en riktig praktvolym på närmare 400 sidor. Grunden är alla minicomics publicerade i Sverige, men man går också utanför den ramen. Alla serier är verkligen inte så snygga och välberättade som ovan nämnda Ormmännens konung, men som sagt – de är konstiga, bisarra och underhållande. Och inte minst ett tidsdokument över det tidiga 80-talets okrönte kung i leksakslådan. Det räcker långt.

Imponerar gör inte minst extramaterialet, ambitiösa intervjuer med människorna som var med och pusha MOTU i Sverige. Serietidningsreklamsidorna som man älskade, men bara sett en åt gången, då och då, när man bläddrat i gamla serietidningar, finns här samlade. Bara det är smått fantastiskt.

Också kul att se de mer ”fula” serierna skapade av okända upphovsmän i Tyskland. Dessa är tecknade i en mer komisk stil, det ser lite mer ut som jag och mina vänner har ritat fan-serier än the real deal.

Betyg på denna retrobok blir solklart fem hårda skallar. Den kommer räcka länge. Väl värd 450 kr. Den har styrkan. Det är ju He-man, liksom.

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Vid Greyskulls kraft, vilken bok!

Mulen söndag

Jag upptäckte Henrik Bromanders fanzineutgivning när den var på upphällning. Jag hade sett recensionerna, hyllningarna och de glada tillropen i Avigseriespalten i BildoBubbla sent 90-tal/tidigt 00-tal, men inte fått tummen ur att beställa några tidningar. (Detta är klassiskt. 99% av de som läser och blir nyfikna där får aldrig tummen ur att beställa. Det är extremt svårt att få folk att få tummen ur.)

Dock beställde jag Bromander #9 och #10, då. 2003 eller 2004. Jag tror att jag fick bråttom att beställa när Galago utannonserade boken Hur vi ser på varandra.
– Jag beställer ett ex av alla nummer du har kvar, skrev jag i ett mail. På den tiden kostade alla fanzine nästan alltid 20 kr, så det var ingen stor utgift. Det var dock bara Bromander #9 och #10 fanns kvar. Jag fick dem, läste och gillade dem.
– Det här tåget skulle man hoppat på tidigare, tänkte jag då. Det är trots allt sällan en tecknare som börjat göra riktiga böcker går tillbaka till fanzineutgivning. Bromander-fanzinen gav det där som många idag flummigt beskriver som fanzinekänslan, att man genom att konsumera något snävt inom konst och kultur nästan känner sig exklusivt inbjuden till en liten klubb.

Blev därför väldigt glad när jag fick reda på att den här boken skulle släppas. Nu får man en ny chans att läsa det man missade.

Mulen söndag från Lystring förlag samlar det mesta av det bästa av serier från Bromanders fanzines 1997-2004. Allt här är verkligen inte bra, men mycket är det. Boken känns genuin och nördig, en hyllning till (ungt) skapande och fanzinekultur. Ett massivt förord – där även andra fanzinister från samma ”era” kommer till tals – och efterord om alla serierna ramar in samlingen. En kulturgärning av Lystring förlag.

”Mulen söndag” fotad en mulen söndag, för maximal meta-effekt!

Jag letade lite i samband med att jag skrev det här inlägget och hittade jag fanzinen ifråga… Jag är både glad och våndas över min hoardertendens att ogärna vilja slänga saker. Bränd tjära återläste jag således i sitt originalutförande, nu när möjligheten gavs.

Bromander #9 och #10, 2004.

Förra veckan hade vi verksamhetsdag på jobbet och med det olika workshops på Kulturhuset. Jag fick tillfälle att testa stråkorkester, cello, vilket var väldigt trevligt. Jag blev sugen att testa mer, kanske spela in nåt enkelt och använda som ljudläggning i mina videos.
Det här med att testa nya saker, prova, experimentera, gör man alldeles för lite som vuxen… Det föll sig mer naturligt när man var barn och ungdom. Man hamnade i fler sammanhang där man mötte saker för första gången. Som vuxen kör man i samma hjulspår bara. Det är lite deprimerande att tänka på.

Publicerat i Fanzines, Konst, Nörderi, serier, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Mulen söndag

Ångestspelpodden 64: Tid

Ett nytt avsnitt av Ångestspelpodden, för dig som har tid att lyssna.

Tid är temat för det här avsnittet. Eller snarare brist på tid.

Hur får man tid för sina intressen när man har ett riktigt vuxenliv med jobb, pendling, familj, städa, tvätta, diska, åka och handla? Ibland hinner man se ett TV-program, om man har tur. Vilka är tidstjuvarna och hur prioriterar man?

Medverkande: Daniel Lenneér och Jimmy Bäckström

Längd: 20 minuter i tid

Inspelad 10 oktober 2022 i Lenncave, Ronneby. Jimmy Bäckström har redigerat. Podden är producerad av Bara å Bänna Medieproduktion, precis som vanligt. ÅSP publiceras även på Videospelsklubben.se och i distrubutionskanaler som därmed följer. Tack till Gazi där, som har tid.

Publicerat i Nörderi, Podcast | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 64: Tid