MOTU-tolkning Nr 3

Jag TROR att mitt tecknande har lossnat igen! Hureka! Jag hoppas det. Det känns så. Efter att ha tecknat skitlite i ett halvår känns det fantastiskt bra.

Jag slog till – likt en stålhandskeförsedd FISTO – med en slagkraftig MOTU-tolkning igår kväll.

Orginalet:


Min tolkning: 

FISTO är alltid rolig att rita! Dels för att han ser ut som en mysflummig hipster, med sitt stylish helskägg och backslick. Vilet modelejon han är, men lila skinnstövlar, moderiktig pälskalsong och glänsande haklapp. Dels för hans roliga och småsnuskiga namn, såklart.

Mina MOTU-tolkningar kan man beskåda på vägg just nu på utställningen Hemåt! – Skaraborgska serieskapare – i Falköping. Missa inte det, om du är i Falköping!

Publicerat i Fanart, Skapande/konst | Lämna en kommentar

Plats för plast

Okynnesleksakssamlandet har accelererat det senaste halvåret… Det blev så när jag upptäckte att det inte varken var speciellt dyrt eller svårt att samla på sig små plastvarianter av sina barndomshjältar. Helt enkelt svårt att motstå…

Ett litet blygsamt projekt jag gjorde i början på sommaren var att fota leksaker utomhus – för lite snygga artsy bilder – och för att lära mig bemästra kameran bättre.

Nog för att Major Disaster från Toxic Crusaders är en bisarr och färgstark figur. (Jag har alltid varit svag för figurer som heter en ordvits, dessutom) Men att fota den utomhus i solljuset med blixt fick honom verkligen att gnistra!

Vår rabatt på framsidan var tillräckligt ”träsklik” för att agera hemvist åt Leatherhead, tyckte jag. En tuff figur. Inte minst för att han den har kvar sin mer djurlika fyrbenta hållning, till skillnad från många andra muterade skapelser i TMNTs universum. Fina detaljer med verktygsbältet och kniven praktiskt monterad på armen. Och vem motstår en krokodil med gula buskiga ögonbryn?

Stenkrigaren General Traag från Dimension X är en märklig figur. Han ser nämligen inte alls ut som han gör i serietidningen eller den animerade TV-serien. Där blev han helt brun. Leksakerna släpptes först och ibland gick designen bort sig. Googla t.ex. hur Shredder ser ut! General Traag är inte lika illa. Det är mest färgerna som är fruktansvärt fel. Dock en festlig figur. Den ser nästan ut att hör mer hemma i Toxic Crusaders-serien än i TMNT.

De senaste tillskotten i TMNT-samlingen syns ovan. En Donatello (Johoo! Favoritturtlen! På grund av uppfinnare, smartast, nördigast och – inte minst – bäst i NES-spelet) och Bebop. Punkargrisen hade jag sedan tidigare – men det här blev en skickuppgradering. När man börjar tala i termer som ”skickuppgradering” är man föresten redan på hal is.  Min tidigare hade löst huvud och var betydligt mattare i färgen. Bebop är f.ö. min favorit i TMHT-leksaksserien – so far. Snyggt modellerad och crazy figur med hög detaljrikedom. Ser exakt ut som i serietidningen och den animerade TV-serien. Med brillorna, tuppkammen, nitar och kedjor fångar Bebop allt som var rad på slutet av 80-talet/början av 90-talet! Tack till Jimmy för att han har ögonen på skaft på loppisar!


Ett loppisfynd från tidigare i sommar. Merman och Rafael umgås i den svenska sommaren.

Publicerat i Nörderi, serier, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Plats för plast

En Obi-Wan-film?

Rykteskarusellen om en framtida Star Wars-film har satt igång igen. Det handlar om en eventuell standalonefilm med Obi-Wan Kenobi – en Obi-Wan-film.

Ewan McGregor åldras ju i perfekt takt för att fortsätta med rollen. Han vill göra rollen, sägs det. Det är med andra ord bara att göra filmen. Fansen vill ha den. Att öppna pengapungen för världens största varumärke franscise kan väl inte vara något problem?
McGregor är i stort sett den enda i prequeltriologin som kommer undan med äran i behåll, nära på. Jag gillar ju Qui-Gon (Liam Neeson) också – han kanske får vara med i form av ett force ghost!

På minuskontot: Vill man vet mer , egentligen? Att Obi-Wan levt som eremit 20 år i öknen när Luke växer upp – det är väl bra nog egentligen? Jag vill att han ska bo när i ökensanden i ångest o misär i lönndom i 20 år – inte bänna runt och äventyra! (Det passar sig inte, eftersom jedi är fördrivna och icke-existerande under tidsperioden)

Det finns redan bra tecknade serietidninagar, i det tidsglappet. En där Obi-Wan dyker upp och räddar Luke från en Kryat Dragon när han är i 10 års-åldern. (Där fattar man att Obi-Wans hemliga uppdrag är att vaka över Lukes och beskydda honom – under uppväxten)

Dock är Obi-Wan-film bättre än en Boba Fett-film eller en Yoda-film – där vill/behöver man verkligen INTE veta mer!

Det finns en fan-gjord teasertrailer som är riktigt bra. Tyvärr tror jag inte Lucasfilm/Disney har vilja och mod att satsa på en film som fokuserar på ökenliv och Jesusaktiga visioner…

Publicerat i Film, Nörderi, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för En Obi-Wan-film?

Fyrahundratrettiosju kronor

Jag har nyligen betalt min årsfaktura till One.com. Fyrahundratrettiosju kronor kostar det om året att ha lenneer.se uppe.

I år funderade jag faktiskt… Är det värt det? Hur mycket använder jag min webbsida? Vilken nytta har jag av den? Nästan allt man gör och delar är sociala medier idag. Har jag kvar mitt tänk från the early 2000s att det är viktigt att ha en webbsida mest för att man ska ha det?

I ett annat liv var jag frilansare och jobbade med mitt personliga varumärke i större utsträckning. Sedan fyra år är jag kommunanställd och behöver inte jaga för mitt dagliga bröd. Bara jobba. Hemsidan handlar mer om rena hobbyprojekt som jag hinner och orkar med.

Men jag tänker endimensionellt.

Jag tänker inte på att den här WordPressbloggen är basen för mitt podcastande t.ex. Alla poddar och filer hostas här. Och 400 kr är inte så farligt om man tänker utslaget på ett år. 35 kr i månaden typ. En krona om dagen.

Jag kommer nog att ha kvar bloggen, sidan och domänen ett tag till.

Publicerat i jobb, Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Fyrahundratrettiosju kronor

Ångestspelpodden 49

En slapp och sömnig sommarpod. Lite väl slappt och somrigt, i ärlighetens namn. Nästa gångs skriver vi ett manus…

Ångestspelpodden, din pizza i Technodromen, den roliga retropodden. Daniel och Jimmy från den populära Youtube-serien Ångestspel pratar om dåliga TV-spel de älskar att hata – och blandar med random populärkultur och personliga nörderier. Detta är ett ovanligt slappt avsnitt.

Medverkande: Daniel Lenneér, Jimmy Bäckström

Speltid:
 28 min.

ÅSP49 är inspelad i #Lenncave, 22 juli 2017.  ÅSP produceras av Daniel Lenneér/Bara å Bänna Medieproduktion.
ÅSP publiceras också på videospelsklubben.se. Tack till Gazi där!

Publicerat i Ångestspel, Nörderi, Podcast | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 49

”You can’t outrun the thunder”

Days of thunder är kanske det sämsta NES-spelet jag har i spelsamlingen. Det går helt enkelt inte att spela det! Det går inte att nå en bättre prestation än sist eller näst sist i heaten. Nyligen blev jag äntligen klar med en Ångestspelvideo om ”den gamla surdegen”.

Jag testar att vara lite sakligare och rappare i den här ångestspelvideo. 8-9 min är väl en ideallängd på avsnitt egentligen. Eller… Vad tycker ni? Jag bara tycker att avsnitt uppåt 25-30 min har varit lite överdrivet, både att producera och att titta på. Jag ska försöka hålla mig kortare, tightare, sakligare. Dessutom hinner man göra fler videos om man håller sig kort. I teorin i alla fall.

Publicerat i Ångestspel, Digital underhållning, Nörderi, spel | Kommentarer inaktiverade för ”You can’t outrun the thunder”

Hemåt!

Nicolas Krizan har dragit ihop en utställning som turnerar runt i Västergötland nu. Den heter Hemåt! och består av olika serietecknare med koppling till Skaraborg, födda där, boende där etc. Det finns en Facebooksida som varmt rekommenderas! In och ”gilla” så ser du var utställningen huserar på bögda just nu!

Jag och massa andra serietecknare jag känner är med. Det är ett jättekul projekt. Det ska även bli en bok av utställningen, en Hemåt-antologi. Jag ska medverka med 6 sidor serier, vad det verkar.

Du fick jag tillfälle att piffa upp min gamla serie Jabba the Hutt jagar älg till exempel! Den har gått i Plutonium Comics, men jag har länge funderat på en tillpiffad, förlängd, version. Här kommer ett utdrag. Hela serien kommer i Hemåt-boken.

Publicerat i Digital underhållning, Konst, mina egna serier, roligt och allmänt ovärt, serier, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Hemåt!

Ångestspelpodden 48: E3-snack

Den gubbigaste E3-rapporten i podformat är här! Det är inte mycket som duger, för dessa luttrade herrar.
Skämt å sido… Framtiden är ganska häftig skit. En vecka efter E3 smälter vi intrycken och diskuterar spelen som utannonserades i en somrig junipod.


Ångestspelpodden, din pizza i Technodromen, den roliga retropodden. Daniel och Jimmy från den populära Youtube-serien Ångestspel pratar om dåliga TV-spel de älskar att hata – och blandar med random populärkultur och personliga nörderier. Detta är ett specialavsnitt om E3 2017 typ.

Medverkande: Daniel Lenneér, Jimmy Bäckström

Speltid:
 42 min.

ÅSP48 är inspelad i #Lenncave, 18 juni 2017.  ÅSP produceras av Daniel Lenneér/Bara å Bänna Medieproduktion.
ÅSP publiceras också på videospelsklubben.se. Tack till Gazi, vår booth babe i livets ständiga E3!

Publicerat i Ångestspel, Digital underhållning, Nörderi, Podcast, spel, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 48: E3-snack

SIS2017-rapporten

Stockholms internationella seriefestival 2017 gick i år av stapeln 20-21 maj. Jag var där! Jimmy var tyvärr inte där. Tanken var att vi skulle delat bord och promotat Ångestspel järnet – jämsides med våra serier. Nu blev det inte riktigt så. Men det blev rätt sköj ändå.

Det svåra med SIS är att precis allt händer samtidigt under två späckade dagar. Om man är serietecknare eller utgivare och har bord är man bunden till sitt bord. Åtminstone om man vill sälja något. Jag sket i det i år. Det fanns några föredrag jag ville se, några inköpsrundor jag ville göra och en podcastintervju jag ville göra. Jag gjorde det jag ville och lät mitt bord flyta lite vind för våg. Jag tror inte jag förlorade nåt nämnbart på det. Jag sålde så kalaset gick ihop sig åtminstone.

Joakim Pirinen hade gjort årets festivalbild. Normalt sett brukar jag och många andra göra fanart på motivet som tecknaren gör. Men det blev ingen fanart från mig i år. Inte ens det hade jag gjort. Det säger lite om hur stressad och konstig årets uppladdning inför SIS varit. Det har varit en turbulent vår och mitt tecknande är det som fått stryka på foten mest. Det har nästan reducerats till noll. Normalt sett brukar jag ha med mig ett eller två nya fanzines, men i år hade jag inget nytt med mig. Förutom den engelska re-releasen av Nogi Nr 1.

Jag blev dessutom sur på mig själv att jag missade Pirinens invigningstal. Han brukar var sjukt rolig.

Jag sålde typ en bok och tre fanzines på lördagen och var väl inte sådär jättenöjd med mitt liv och gärning. Kvällen avslutades dock trevligt med mat och ölhäng med Nicolas Krizan, Jan Kustfält, Henri Gylander och Max Gustafsson.

På söndagen kl 13 satt vi på scen i ett panelsamtal och pratade om Svenska Superserier.  Vår panel modererades mästerligt av Jan Hoff. Det var meningen att den skulle handla om Svenska Superserier, men den handlade ganska mycket om superhjältar överlag.
Nästan ingen lyssnade eller brydde sig, men bortsett från det gjorde vi nog ganska bra ifrån oss. Själv satsade jag på epic manspread on stage. Det gick rätt bra.

Det blev en helg fylld med möten, med gamla och nya vänner. En del träffar jag hyfsat ofta. En del har jag inte träffat på nästan 20 år. Andra har jag aldrig träffat, bara bytt några korta meddelanden eller slappa likes med på sociala medier. Många kände jag inte alls för ett år sedan.

Tydligt är att SIS är ett väldigt trevligt sammanhang att vara i, fyllt med glada, trevliga och kreativa människor. Och det är fantastiskt lätt att bonda när man har ett gemensamt stort intresse att samlas kring. Jag älskar’t!

SIS är en festival fylld av kreativitet och skapande människor. Sådär på riktigt. Inte bara som en sliten klyscha. Basen är fortfarande amatörskaparna som viker och häftar sina serietidningar för hand och säljer dem för 20 spänn. SIS är INTE ett själlöst Comicon där det gäller att sälja så mycket som möjligt på den TV- eller filmserie som är populärast för tillfället. SIS är en befriande antites till allt som handlar om att köpaköpakonsumeramera.

Jag är kort sagt tacksam för att SIS finns. En riktig seriefestival där serierna är i centrum. Jag är tacksam att arrangörerna arrangerar och att utställarna och besökarna kommer. SIS skapas av engagemang. SIS är vi tillsammans!


Detta var looten för året. Jag köpte mer serier än jag borde egentligen, men det hör väl till antar jag. Nu har jag läsning ett tag framöver. Och jag ska banne mig läsa ALLT.

Om någon är sugen på att höra en poddagbok från festivalen så rekommenderar jag att man lyssnar på Ångestspelpodden 47.

Publicerat i Ångestspel, Fanzines, Konst, Nörderi, Skapande/konst, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för SIS2017-rapporten

Ångestspelpodden 47: Live at SIS2017

Daniel gör Ångestspelpodden 47 LIVE på Stockholms Internationella Seriefestival 2017, 20-21 maj. En gång är ingen gång, två gånger är tradition, som man brukar säga. Därför kan man nästan säga att en Ångestspelpodden på SIS är en tradition nu.

Daniel hänger vid försäljningsbordet, försöker desperat sälja sina serier. Han lyssnar på Johan Wanloos miniföredrag om sin nya solorollspelsbok Domedagsvikingen. Han handlar för mycket serier, får ångest, äter sushirulle och träffar både gamla och nya vänner. Vissa har han inte mött på ett halvt liv. Andra har han aldrig mött, bara utbytt slappa likes med på de sociala medierna.

Daniel tar ett långt snack med Łukasz Kowalczuk, serietecknare från Polen, som gillar muterade djurfigurer, postapokalypsen och wrestling om möjligt ännu mer än vad han gör! Det blir en intressant pratstund om inspirerande skräpkultur och små men stora skillnader att växa upp i lika men olika länder i Europa under 80- och 90-talet. Dessutom pratas det ångestspel och vi klämmer även in programpunkten Wrestlinghörnan med lite snack om den polska wrestlingscenen, bland annat.
Det blir Ångestspelpoddens första avspända ölintervju på bästa svengelska!


Ångestspelpodden, din pizza i Technodromen, den roliga retropodden. Daniel (och Jimmy, normalt sett. Inte i detta avsnitt.) från Ångestspel pratar om dåliga TV-spel de älskar att hata och blandar med random populärkultur och personliga nörderier.

Medverkande: Daniel Lenneér, Łukasz Kowalczuk, Johan Wanloo m.fl.

Speltid: 47 min.

Teckning titelbild: Łukasz Kowalczuk

ÅSP47 är inspelad på Stockholms Internationella Seriefestival i Stockholms Kulturhus, 20-21 maj 2017.  ÅSP produceras av Daniel Lenneér/Bara å Bänna Medieproduktion.
ÅSP publiceras också på videospelsklubben.se. Tack till Gazi där som krigar i den postapokalyptiska morgondagens värld under den döende solen!

Publicerat i Ångestspel, Nörderi, Podcast, serier | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 47: Live at SIS2017