Den 21 october släppte jag loss den tredje One man army-filmen, äntligen…
Beskrivningen på Youtube låter såhär;
Twenty years later. The war continues. But the end is near. The WorldEater must fall. This is shards, from a shattered world.
Third movie in the One man army franchise. 17 years in the making – the One Man Army saga returns with a third installment. One Man Army: Shards takes you deep into the postapocalyptic West Gotia region of future Sweden.
Set twenty years after the first film, the brave resistance fighters now hunt the last surviving Evil Supreme Overlord — the WorldEater. Destroying him is the only way to end the war… and save the world once and for all. Reunite with beloved characters like the Ultimate Ninja, Peacemaker (Peter Olby) and the notorious Traveling Salesman (Christopher Johansson). Meet new allies like the hotspur Wildfire (Daniel Lenneer) — an ex-soldier and now member of Peacemaker’s secret undergroud Freedom Force. In this epic adventure of redemption and salvation, the fate of humanity hangs by a thread…
Remember. Stay hidden. Stay safe. Stay strong. The Worldeater must fall.
Jag har bloggat om den här filmen tidigare och jobbat med den mer än vad som är hälsosamt. Skönt att vara klar!
Hoppas folk gillar filmen nu och tycker den är hyfsat underhållande. Det är visserligen film tre i en filmserie, men jag hoppas den är hyfsat självstående.
Det kommer en bakom-film inom överskådlig framtid som berättar om filmens historia, tillkomst och arbetet bakom kulisserna med att vara en en ansamskapande filmskapare och att testa AI-tekniken i filmskapande för första gången. Arbetsnamnet är Chasing a ghost – the making of One man army Shards och den kommer om en månad eller nåt.
Annars ska det bli kul att fokusera på lite andra och nya filmprojekt nu…
Publicerat iUncategorized|Kommentarer inaktiverade för One man army III: Shards
Jag har haft den här domänen och sidan lenneer.se i svindlande 20 år nu… Sedan 2005.
Varje år, se senaste åren, har jag ifrågasatt sidans existensberättigande. Egentligen var sidan min onlineportfolio och mitt jobb- och uppdragssökande som var sidans mål och mening.
Eftersom jag varit i stadigt jobb sedan 2013 tillhör den fasen det förgångna.
Nu har jag dock betalt årsfakturan så nu tuffar det på i minst ett år till.
Också bra att ha en plats att posta sitt innehåll på. Någon plats som är publik och inte ägd av Meta. Sedan 2010 eller 2013 är det kanske främst den funktionen som lenneer.se har haft. Bloggen och som plattform – för texter, bilder och poddar.
Tyvärr har Videospelklubben.se som webbsida försvunnit. Videospelsklubbens frånfälle är den här bloggen det enda stället Ångestspelpodden och mina andra poddar finns att finna. Och det är ju kul att hela ens backlogg av poddar finns någonstans, åtminstone i teorin. De finns lagrade på lenneer.se-bloggen, hursomhaver och så vitt jag vet endast här.
Tipsa mig gärna om du vet hur man blir synlig och sökbar i podcastapparna, för jag vet inte hur det fungerar. har inte lyckats googla mig fram till någon lösning heller…
Publicerat iUncategorized|Kommentarer inaktiverade för Lenneer.se och bloggen tuffar på…
Ända sedan tonåren har jag varit svag för postapokalyptiska världar inom fiktionen. Det finns något märkligt tilltalande med den dystra framtidsdystopin att världen förvandlas till en skrotig öken och människan tvingas fokusera på sin råa överlevnad. På 90-talet fanns det inte så mycket sån kultur att tillgå – eller också var det svårt att utan internet hitta den, helt enkelt – det som fanns var Mad Max-filmerna på VHS och rollspelen Mutant och Wastelands. Waterworld kom på bio. Postapokalypsen var svår att hitta, men det lilla som fanns räckte för at trigga igång fantasin.
One Man Army (2004)
När jag började göra kortfilm under högskoletiden 2002-2005 gjorde jag min egen postapokalyptiska ninjafilm med begränsade medel 2004. ”Att göra en ninjafilm” var nästan ett running gag bland mig och mina kompisar, det var väl typ det sjukaste och konstigaste man kunde göra, tyckte vi… Och genom att tillföra det postapokalyptiska elementet förenade jag två koncept som jag ville göra film på. Det var ett brokigt idébygge som växte fram efter hand och blev One Man Army (OMA).
One man army (2024)
Att OMA ens är en postapokalyptisk film antyds ganska vagt, dels i voice-overn i anslaget och i ett par animerade sekvenser.
One Man Army Legends (2007)
2007 gjorde jag och Christopher en ny film, en uppföljare eller snarare en prequel som var ambitiösare och mer genomarbetad. One Man Army Legends (OMAL) utspelade sig innan den första filmen och skildrade mästaren i den första filmen under sina ”ungdomsår” – eftersom han är ”gammal” i den första filmen. (Rollen gjordes av Jonas, då 30 år)
Christopher filmade och redigerade OMAL, så han var mer delaktig än mig i att sätta ihop den filmen. Den är faktiskt den enda Millroad Film-produktionen jag inte har redigerat.
One Mar ARMY Legends (2007)
Rent storymässigt började vi (läs: jag) fundera på världen i filmen och tidslinjen. Hur hade det postapokalyptiska Sverige som skildrades uppkommit? The Great Scandoinavian War omnämndes flyktigt och filmen visade lite mer av Sverige i framtiden – även om merparten utspelade sig i Japan. Att One man army skulle bli en filmserie började också utkristaliseras.
Vi filmade absurt mycket till OMAL. Mer än vad som behövdes, om man säger så. 10-15 st MDV-band med råmaterial. Vi påbörjade också, lite slapphänt, en tredje film som skulle handla om den vandrande köpmannen som dykt upp flyktigt i OMAL. Men det filmades mest gå-bilder. Det fanns inte så mycket ”story” eller planering. Tanken på att göra en filmen om den vandrande köpmannen var väldigt rolig i teorin – men vi kom inte riktigt på vilken berättelse han skulle figurera i.
Väldigt mycket 2006-2008-material blev således liggande oanvänt och oredigerat. Arbetsnamnet var redan då One Man Army Shards – den skulle skildra den värld i skärvor och vara lite mer fragmentarisk – skildra olika små berättelser i världen, det postapokalyptiska Skandinavien som slets mellan en framtida fasictoid regim och frihetskämpar (ninjor).
Nutid (2025)
Går det att göra en tredje film? Nu håller jag på att plocka ihop delarna, eller kanske skärvorna, till den ogjorda tredje filmen.
Gammalt material för återvinning och nostalgi. Nytt material för att få till en fungerande story, en berättelse med början, mitt och slut.
Det som finns är gammalt DV-filmat material, oanvänt materieal, återanvänt material och nyfilmat material. Namnet är fortfarande One Man Army Shards(OMAS). Det gamla arbetsnamnet känns för bra för att byta ut. Filmen heter ju liksom så.
En film som varit under arbete i 18 år. (men typ vilande under 16 av dem)
En grundtanke är att världen ska få blomma ut i den tredje filmen. Nu ska vi visa det postapokalyptiska Sverige, hundra år in i framtiden. Det blev inte riktigt gjort i den två första filmerna.
En av många AI-genererade bakgrundsbilder till nya filmen.
Jag testar AI-teknik i OMAS och är såklart mycket bättre på att redigera och göra special-effekter än när vi gjorde de två föregångarna. Jag är också bättre på att få saker gjorda med begränsad tid. Tiden är svår att hitta när man heltidsjobbar och har familj och en liten dotter. Jag har mindre tid men mer erfarenhet. Den enda skådis jag har att tillgå är ofta mig själv, på båda sidor av kameran. Jag jobbar själv med att filma de nya scenerna, som en enmansarmé.
Målsättningen är hursomhelst att få ihop det till nån sorts film, i år.
Publicerat iFilm, Millroad Film, Nörderi|Kommentarer inaktiverade för Postapokalyptiska Skandinavien revisited
Upptäck möjligheterna med generativ AI – Fördelar och utmaningar i en ny era!
Välkommen till Ångestspelpodden, där vi denna gång dyker ner i den spännande världen av generativ AI! Här diskuterar vi hur tekniken bakom textgeneratorer, bildskapare och andra AI-verktyg förändrar sättet vi arbetar, skapar och kommunicerar.
I detta avsnitt diskuterar vi generativ AI:s potential – från att automatisera vardagsuppgifter och skapa nya kreativa möjligheter till att lösa stora samhällsutmaningar. Samtidigt går vi på djupet med de komplexa frågorna kring etik, integritet och hur tekniken påverkar arbetsmarknaden och våra liv.
Vi bjuder in experter, forskare och praktiker för att dela insikter och erfarenheter, samtidigt som vi bryter ner de senaste nyheterna och trenderna. Oavsett om du är teknikentusiast, beslutsfattare eller bara nyfiken på framtiden är det här podden för dig.
Lyssna med oss när vi utforskar både fördelarna och utmaningarna med generativ AI – tekniken som formar morgondagen.
(Denna text är författad tillsammans med Ångestspelspoddens nya spelkompis ChatGPT. Den är åtminstone delvis förenlig med det faktiska innehållet i podden.)
Bild skapad med Generativ bildgenerering i Photoshop 2025.
Medverkande: Daniel Lenneér och Jimmy Bäckström Speltid: 33 minuter
Ångestspelpodden (”ÅSP”) är din pizza i technodromen – den roliga retropodden om gamla TV-spel, serietidningar, nördkultur och annat bös.
ÅSP70 är inspelad i februari i House of Backstrom Studio, Ronneby. Daniel har redigerat.
ÅSP publiceras även på Videospelsklubben.se och i kanaler som därmed följer. Nu är webbsidan visst död, men det går nog bra ändå. Tack till Gazi, vår egen digitala assistent!
”Skivomslag” till låten nedan, genrerad med Suno.
Lyssna på Ångestspelpoddenlåten ”Vårt frirum” här! (Skapad med Suno)
Ångestspelpoddenlåten ”Vårt frirum” – Lyrics
[Verse] Daniel och Jimmy sitter där Retro TV-spel i vårt revir Serietidningar spridda överallt 80-talsfilm på ständig repris
[Verse 2] Game over men vi fortsätter Laddar om för en ny nivå Med nördigheten i vårt DNA Podcasten vår show börjar nu
[Chorus] Ångestspelpodden vårt frirum Spel vi älskar och minns Bloggar podcasts filmer Allt som vi älskat finns
[Verse 3] Jimmy berättar gamle historier Daniel skrattar högt igen Vi lever varje pixel livet ut Vår passion den är sann och ren
[Verse 4] Film från barndomsminnen Serier från gångna år Soundtracks som alltid pumpar i oss Visar världen vad vi får
[Chorus] Ångestspelpodden vårt frirum Spel vi älskar och minns Bloggar podcasts filmer Allt som vi älskat finns
Insta-bild för Ångestspelpodden, skapad med Chat-GPT/DALL-E.
Publicerat iUncategorized|Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 70 – om AI
Liksom många jag känner som kommer från konstnärligt håll har jag haft ett ambivalent förhållande till AI-utvecklingen och då i synnerhet när AI används för att generera texter och bilder. Som kommunikatör ska man vara expert på text och tonalitet och som illustratör/konstnär ska man vara expert på att skapa bilder. Det är naturligt att se AI-tjänster som ett ”hot” när vem som helst plötsligt kan prompta sig till fantastiska resultat med tillgängliga gratis-verktyg…
Fenomenet att allt finns och allt är gratis och tillgängligt har visserligen hänt tidigare i internethistorien. Man har blivit gammal nog att se mönstret. Det tar ett tag för samhälle och industri att anpassa sig. Och det gäller att anpassa sig om man ska överleva.
Mitt nya jobb – med lite mer IT-fokus än kommunikatör-fokus – vill att jag ska bli ”AI-expert”, för att kunna stötta verksamheterna behöver jag vara bekant med vanligaste verktygen/tjänsterna och ha koll på styrkor och fallgropar. Jag har fullgasat de senaste veckorna för att komma in i matchen, kort sagt. Det håller inte att vara gubbastel längre.
Det är svårt att värja sig när man får se sina seriefigur återskapade i ”fotorealism”… Beskôddarna nedan satt på första försöket! Jag var stennöjd. Hjälmen på Klas-Jörgen fick jag addera i efterhand.
Beskôddarna, Steve och Klas-Jörgen, återskapade i Dall-e.
Ångestmannen behövde Dall-e 3-4 försök får att få fram versionen nedan. En sur superhjälte med kontorsjobbarkropp var svårt för AI att förstå, verkar det som, men till slut så gick det.
Ångestmannen, på Skövdes hustak, enligt Dall-e.
Publicerat iUncategorized|Kommentarer inaktiverade för Mina seriefigurer återskapade med AI
Dune från 1984 av David Lynch. Jag har aldrig kommit igenom den filmen. Jag har somnat, blivit uttråkad, gett upp och stängt av.
Jag tänkte det var dags att se den nu, iom Mr Lynchs frånfälle är det trendigt att titta på hans filmer och jag får medge att jag är ganska obevandrad. Jag har sett Twin Peaks men inte så mycket mer från hans katalog.
Nåväl. Dune. Jag har kompisar som älskade böckerna och spelet till Amiga. Jag hörde talas om Dune och ”spice” innan jag visste vad Sagan om ringen och Star Wars var. Det är på den nördnivån det varit med mig. Jag läste dock aldrig böckerna och testade bara dataspelet flyktigt.
Jag har haft DVD-filmen i min samling i 20 år – köpte den tidigt för 59 kr i en klassisk REA-låda som ICA Maxi m.fl. hade på den tiden – men jag har aldrig sett den. Den blev en så kallad hyllvärmare.
Det är jätteironiskt. Filmhärket är right up my alley. Space fantasy. Överdådigt i rymden. Saga, hjältedåd och rymdskepp. Men av någon anledning har det aldrig blivit av att se den. Kanske har det helt enkelt att göra med att den är bedrövligt seg, som film betraktat. Bra i teorin, men hopplös i praktiken. Jag har satt igång den och somnat 2-3 gånger. En gång vaknade jag i slutscenerna, så början och slutet har jag åtminstone sett. Bara inte resten.
Det är en märklig film. För snygg för sitt eget bästa. Mer scenografi än sceneri, skulle man kunna säga. Att man kan höra vad folk tänker. Ett riktigt konstigt berättargrepp som känns närmast som en nödlösning. Hade filmen varit obegriplig annars? Eller hade den varit som Bladerunner utan voice-over – snäppet bättre?
Också konstigt att Jean-Luc Picard (Patrick Stewart) kommer in med hockey-frilla och inte ÄR Jean-Luc-Picard? Filmen känns nästan som en Star Trek-film bitvis och då förväntar man sig kloka visdomsord och allmän uppstyrning av verksamheten när Captain Picard stegar in. Icke.
Egentligen är det bara ett problem med filmen. Den är kass. Snygga scener, vackra bilder. Storslagna bilder. Mycket att berätta. Men dramaturgiskt är det verkligen helt åt skogen. Man fattar knappt vad som händer i filmen och vad som står på spel.
Eller också är det bara jag som är trög.
Men nu har jag sett den åtminstone.
En skalle, sätter jag. Den är snygg och cool bitvis. Rent av minnesvärd, här och där. Men som film betraktat och som bärare av ett narrativ funkar den inte alls. Det är mer av ett uthällighetstest än underhållning. Tyvärr.
Publicerat iUncategorized|Kommentarer inaktiverade för Sandmaskar
Fick hem mitt ex av ’Dunwich Journals’ i fredags, en antologi med H.P Lovecraft-inspirerade kortfilmer på blu-ray! Jag medverkar med ’Terror from the Abyss’ från 2010 på den. En kortfilmpastich på Lovecraft berömda verk ”At the Moutains of Madness”, en snabbversion, skulle man kunna kalla den. En stumfilm i 1920-1930-talsstil där hälften berättads man hjälp av animationer. Jag och Christopher Johansson spelade in filmen 2009. Christopher skådespelade och gjorde musiken och Richard Svensson animerade några sekunder monster på slutet. Jag redigerade ihop den och animerade våren-sommaren 2010. Det minns jag, för jag hade premiärvisning av filmen för många av mina vänner i samband med min 30 års-fest. Körde även en ”husvagnspremiär” på pytteliten TV för vännerna i Blekinge.
’Dunwich Journals’ är utgiven av Cult and classic films i USA och går att beställa från deras Etsy-webbshop. Förutom min källarfilm ingår en väldigt bra filmatisering av novellen ”The Music of Erich Zann” och ”Bad Luck Streak in Dancing School” en effektiv liten splatterfilm, typ. Huvudfilmen ”the main feature” är en 55 min lång film med en berättare, lite i Tales from the Crypt eller Storyteller-stil och där kommer våra filmer in. Jag hade farhågan att det skulle bli lite lökigt, men det visade sig vara väl utfört, bra skriven dialog med bra inläsning ramade in Lovecraft-känslan.
Mycket generöst med extramaterial till ”Terror from the Abyss” finns också på samlingen – jag fick skicka med allt extramaterial jag vill och hade, sas det, och det såg jag närmast som en uppmaning. Jag hade redan gjort en egen DVD-utgåvan av den här filmen och producerat extramaterial till den runt 2010. Ingår på BD-utgåvan gör bland annat den ambitiösa nyproducerade bakomfilmen ’Back to the Abyss’ som jag jobbade mycket med förra året och har postat om tidigare, samt den gamla bakomfilmen ”Cold visions, dark deeds” som är ombearbetad och översatt i sin helhet för första gången. (Dessa två projekt har jag tidigare skrivit om här på bloggen)
Kul att medverka på denna samling! Som kortfilmsskapare är man positiv till att någon vill göra något egentligen – speciellt pusha ens gamla kortfilmer i någon som helst sorts sammanhang! Det vanliga scenariot som kortfilmsskapare är nämligen att ingen som helst bryr sig, om något! Speciellt om filmen inte är ny utan har några år på nacken. Jag vet ju att det finns ett stort intresse för H. P Lovecraft globalt men samtidigt ett enormt brus att försöka nå ut i på egen hand.
Terror from the Abyss är nästan den film som gått bäst av mina kortfilmer… Det är min näst mest tittade film på Youtube, den fick högsta betyg 5/5 på Tellusfilm när den recenserade där, lyftes fram i en onlinefilmfestival, TV-visades av en lokal TV-station i Mexico (det var en sjuk grej!) och nu den här blu-ray-antologin…
Mer om detta på Millroad films Facebooksida för den som önskar.
Lite extra bös fick man också med i lådan. Jag fick även med en affisch, bådestående av framsidan och baksidan på slipcasen.
360 spänn + frakt kostar filmen. Då är det fina samlarutgåvor och hälften av vinsten går till oss som skapar filmerna, vilket är en sweet deal av utgivaren… Det uppskattas!
Vad som däremot är lite salt… Jag fick betala 350 kr i importavgift/tull för att få paketet till min postlåda när det väl kommit in i Sverige! Det är ungefär lika mycket som DVDn kostar – så kalaset landar på en totalkostnad på 800 kr för att få hem en Dunwich Journals-BD!
Det är, faktiskt får jag medge, aningen dyrt för en film… Billigare om man bor i USA, då.
I oktober varje år brukar jag göra en filmvideo, ett Flumfilmavsnitt. Flumfilm är en Youtube-serie om filmsamlande och filmnörderi. Jag har gjort diverse filmrekommendationer och avsnitt om Lovecraft och Ed Wood. Jag har alltid velat göra mer av Flumfilm, men det verkade som Ångestspel drar mycket fler visningar så det har blivit slagsida åt den serien istället.
Från början var planen att avhandla ninjafilm i största allmänhet som genre osv i ett avsnitt, men jag snöade in lite för mycket på filmen Ninja Terminator i synnerhet och märkte att det – med lätthet – fyllde ett helt eget avsnitt.
Ninja Terminator finns uppladdad i sin helhet på Youtube. Såhär såg thumbnailen ut. Jag gillade den, men ville inte knycka den, rakt av till min egen video. Lösningen blev att testa AI-generarat…
Min gode vän Stefan hjälpte mig att prompta fram den här bilden (nedan), med ursprungsbilden som visuell referens… Den representerar egentligen filmen bättre iom att Richard Harrisons ninja är kamolflagemönstrad i filmen. Min enda vitala invändning var egentligen att katanan inte alls såg ut som en katana, när den var böjd… En 80-tals skyline med hus och neon var tydligen svår att prompta fram.
Många av mina serietecknare- och konstnärsvänner är avigt inställda till AI-genererade bilder och jag också till viss del. Den rent legala aspekten av hur bilderna framställs är inte riktigt utredd än och tanken att konstnärer, tecknare och duktiga skribenter riskerar bli en obsolete yrkeskår i framtiden är inte skön alls… Jag har dock valt att förhålla mig ”kaotiskt neutral” till AI-genererat innehåll. Jag kan se att det har en plats om man landar i rätt användning och rätt lagstiftning och om man fortfarande ser och värderar konstnärer och författare som producerar unika och personliga verk. Hur en sådan samexistens ska se ut vet jag inte riktigt, men översättare blev inte arbetslösa när Google Translate kom, tänker jag.
Jag behöver vara insatt i AI-teknik iom mitt jobb och mina hobbyprojekt är perfekt som sandlåda att testa tekniken i… Här finns dessutom det slappa förhållningsättet som bor granne med kreativiteten; Det behöver faktiskt inte se perfekt ut...
Åter till titelkortet. Stefan rätade ut svärdet i Photoshop, se nedan.
För att ge bilden lite egen personlig prägel stoppade jag in mitt eget fejs, lite krabbor och leksaksroboten som dyker upp i videon. Typografin fick lite tilt, medvetet ful. Klart.
Här är också själva videon beskådas, i all sin prakt.
Alltid skönt att ha en video klar och publicerad, sätta punkt och gå vidare! Även en liten video är mycket jobb, speciellt nu när man är småbarnsförälder och fritiden är ”mera värdefull”. Att se en TV-serie är till exempel ett omöjligt projekt, nu för tiden, när TV-tittandet ofta begränsas till 20 minuter åt gången. Sen försöker jag ju vara lite kreativ på fritiden och inte bara titta på TV också. Sen försöker jag prioritera att se ninjafilmer och Åsa-Nisse också.
Publicerat iUncategorized|Kommentarer inaktiverade för Flumfilm Ninja Terminator – AI-titelbild
Första Ångestspelpodden på ett tag! Sommaren är här. Daniel välkomnar ljus och värme, Jimmy är en goth som föredrar mörker och kyla. Daniel berättar begeistrat om det nya projektet blu-ray-antologin Dunwich Journals – en samling med Lovecraft-baserade kortfilmer där hans Terror from the Abyss kommer att ingå – med därtill hörande nya filmprojektet, den överambitiösa bakomfilmen, Back to the Abyss. Sedan pratas det om nya Furiosa: A Mad Max Saga (2024). Fast egentligen pratas det mer om förra filmen Mad Max Fury Road (2015)…. Ångestspelpodden är tillbaka – med besked. Håll till godo!
Medverkande: Daniel Lenneér & Jimmy Bäckström
Längd: 28,5 min.
Ångestspelpodden är din pizza i technodromen – den roliga retropodden om gamla TV-spel, serietidningar, nördkultur och annat bös. ÅSP69 är inspelad 4 juni i House of Lenneer, Ronneby. Daniel har redigerat. ÅSP publiceras även på Videospelsklubben.se och i distrubutionskanaler som därmed följer. Tack till Gazi, vår egen Immortan Joe!
Publicerat iUncategorized|Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 69: Dunwich Journals & Furiosa
