Lenneér bloggar och poddar

Retrobokklubben är en ganska ny utgivare, en del av förlaget Ades Media, som ger ut nördiga retroböcker med fokus på tecknade serier. Jag är inte lagd att klaga på det. Tvärtom vill jag gärna stödja utgivningen och verksamheten.

Nu har man gett ut en He-Man and Masters of the Universe-bok (hädanefter MOTU)! Fattas bara, liksom. Boken samlar alla mini-comics som getts ut i Sverige och några till. En bok på svenska som samlade alla mini-comics i kronologisk ordning tillsammans med massa unikt genuint svenskt extramaterial.

Mini comics är/var små serietidningar. Jag trodde de låg med i förpackningen när man köpte He-man-figurer i Sverige, det gjorde de i USA, men tydligen låg de lösa i kassan och man fick be om dem vid köp. Dessa små serietidningar levererade en mustig liten historia i syfte att sälja in en ny figur i leksakslinjen. Genialt. Det skvallrar också om att serietidningar var ett massmedia på ett helt annat sätt i början av 80-talet.

När jag kom i ”leksaksåldern” hade MOTUs popularitet redan börjat dala i Sverige, så jag hade inga MOTU alls som barn. Jag är helt enkelt lite för ung, brukar jag säga. Det kanske var tur, för mina föräldrar och deras ekonomi. Jag hade nog ÄLSKAT konceptet häftig actionfigur OCH serietidning, då.

Dessa mini-serier som boken fokuserar på är ofta snyggt tecknade och effektivt berättade, ofta action-orienterade färgstarka små stänkare. Betänk att deras enda egentliga syfte är att sälja in en leksak till ett barn. Det är ett minst sagt brokigt världsbygge som MOTU målar upp, figurerna och designerna spretar åt alla tänkbara håll. Det enda kriteriet verkar ha varit om det är häftigt nog så får det vara med i mixen. Det gör MOTU och serierna väldigt bisarra, konstiga och underhållande.

Jag äger en sån här mini comic i orignalutförande, Ormmännens konung, som säljer in den groteska mardrömsfiguren, den onde ”Ormkungen” – Ormmännens ledare – med det i Sverige något komiskt klingande namnet – King Hiss. (Kung i hissen, världens minsta kungarike?)
Jag minns inte hur jag fick tag på den. Tror jag köpte den på Retrospelfestivalen något år. Jag slog av hur effektivt serieberättad den var men också snyggt tecknad. Otippat mycket kvalitet i sammanhanget, helt enkelt.

Naturligtvis blev jag efter läsning nördigt intresserad av dessa mini comics och ville ha fler. Och jag fick svar i mitt nyvunna intresse, precis när jag börjat ”stalka” Tradera aktivt en tid och bjuda lite slappt utannonserade Retrobokklubben den här boken. Självklart förbokade jag och fick som tack mitt namn på tack-sidan längst bak i boken.

Denna bok är en riktig praktvolym på närmare 400 sidor. Grunden är alla minicomics publicerade i Sverige, men man går också utanför den ramen. Alla serier är verkligen inte så snygga och välberättade som ovan nämnda Ormmännens konung, men som sagt – de är konstiga, bisarra och underhållande. Och inte minst ett tidsdokument över det tidiga 80-talets okrönte kung i leksakslådan. Det räcker långt.

Imponerar gör inte minst extramaterialet, ambitiösa intervjuer med människorna som var med och pusha MOTU i Sverige. Serietidningsreklamsidorna som man älskade, men bara sett en åt gången, då och då, när man bläddrat i gamla serietidningar, finns här samlade. Bara det är smått fantastiskt.

Också kul att se de mer ”fula” serierna skapade av okända upphovsmän i Tyskland. Dessa är tecknade i en mer komisk stil, det ser lite mer ut som jag och mina vänner har ritat fan-serier än the real deal.

Betyg på denna retrobok blir solklart fem hårda skallar. Den kommer räcka länge. Väl värd 450 kr. Den har styrkan. Det är ju He-man, liksom.

Det har varit mindre bloggande från mig här under det gångna året. Den största och mest enskilda orsaken till det är att livet har förändrats.

Jag och min fru Annette har blivit föräldrar till en liten tjej under 2022. Lilly, heter hon. Våran dotter. Förutom att vara söt i kubik är hon är ett riktigt litet busfrö med mycket energi för upptåg. Såklart jättekul och omvälvande att bli en familj på tre! Det finns egentligen inte ord för att beskriva kortfattat, även om jag gör ett försök i det här inlägget. Jag kan npg säga att 2022 med lätthet har varit vårt bästa år någonsin!

Lenneer.se har huvudsakligen fokuserat på mina hobbyprojekt och jag förnyade nyligen webbhotell och domän på ett år till. Jag är inte jättesugen på att släcka ner lenneer.se, men tanken har slagit mig. Jag är betydligt mindre medieproducent, kortfilmare och serietecknare nu än jag har varit tidigare och ”some” (som det heter nuförtiden, främst Facebook och Youtube) har ersatt mycket av det behovet en traditionell webbsida fyllde tidigare.

Å andra sidan är den här bloggen plattform och lagringsyta för alla poddar jag publicerar. Och det är roligt att ha någonstans att ”skriva av sig” och posta innehåll.

Lite hobbyprojekt har jag som ambition att hinna med i mitt nya liv också, nya videos och poddar kommer. Det har ju kommit några under 2022, eller hur? Men att producera content – som kidsen säger – är inte mitt huvudsakliga fokus på fritid längre. Familj och relaterat kommer först just nu. Jag är glad att livet erbjudit förändring nu och välkomnar den.