Årets julkort

Förra året hoppade jag över julkort. Eller… Jag minns inte. Det är möjligt att jag krattade ihop något i den elfte timmen. Men normalt sett har det varit en kär tradition att göra lite julkort när det lackar mot jul.

Jag brukade länge göra ett Millroad Film-kort i december varje år som knör an till mina kortfilmer, men eftersom MRF går på sparlåga nu för tiden fick det bli julkort med mina seriefigurer och Ångestspel istället.

Årets julkort till Ångestspel blev en Pokemon GO-hyllning när en Chansey-Jimmy matar en Snorlax-mej med runda söta NES-kassetter… Det verkar uppskattat på Fb-sidan och Instagram.

Det sista blev nästan snyggare i kvadratisk Instagramversion. Eller vad tycker ni?

Det blev faktiskt några ”fysiska julkort” i år också, såna med frimärke och allt. Några kompisar fick sig ett kort eller två på posten. Skickade 4-5 st till en begränsad skara i år. Har man man väl gjort jobbet att rita och Photoshoppa en bild är jobbet att skriva ut och montera och stoppa i kuvert faktiskt inte så stort. Och förhoppningsvis glädjer det någon, i vintermörket, som man säger.

Jaha. Såatte. Det var väl allt för nu. I år firar jag jul hos mamma och pappa i Lerdala. Traditionsenligt. Säg till om ni vill ses i Skövde med omnejd. God jul på er!

Publicerat i Ångestspel, mina egna serier, roligt och allmänt ovärt, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Årets julkort

Tomtar på ÅS-sidan

Någon adventskalender hann jag som sagt inte med i år. Däremot dyker Ångestspeltomten upp på Ångestspelsidan på Facebook och tipsar om lite shysst hårda spelpaket, från nu fram till jul. In och lajka mao!

Publicerat i Ångestspel, roligt och allmänt ovärt, spel | Kommentarer inaktiverade för Tomtar på ÅS-sidan

Såhär nästan halvvägs i december

Det är såhär, nästan halvägs i december, kan kommer på att man borde gjort någon julkalender…

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Såhär nästan halvvägs i december

Fula specialutgåvor av gamla konsoler

Nu behöver vi prata lite om fula specialutgåvor av gamla konsoler. Dreamcast kom i några spännande special editions. Jag tror alla stannade i Japan.


Otroligt fula varianterna och specialeditioner…

Det ironiska är ju att Dreamcast i sitt grundutförande är tusen gånger snyggare!

Färgad transparent plast var inne kring millenieskiftet. Även N64 och Game boy hade ju det.
Även Xbox var lika goda kålsupare. Har man en gång sett en tranparent grön Xbox är det en styggelse han aldrig har osedd!

Värst ovan är Seaman-varianten.

Seaman är ju ett ganska ”rent”, arty och (inte minst) nyskapande spel… Och hur gör man en temakonsol till det… Jo, man gör den smutsvattenbrun, såklart! För smutsvatten säljer ju. Ingenting säljer spel som smutsvatten gör.

Och TVn. Vad ÄR det! Den ser ut som en rymdhjälm som smurfarna skulle kunna ha på sig. Inte direkt en inredningspryl någon vuxen människa vill ha i sitt hem.

Förutom jag då.

Publicerat i Ångestspel, Nörderi, spel, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Fula specialutgåvor av gamla konsoler

Ångestspelpodden 55: ”Stan Lee. Nuff said!”

Ångestspelpodden – din pizza i Technodromen – är tillbaka! Nu med det svåra femtiofemte avsnittet.

Serietidningenslegendaren Stan Lee gick bort i veckan, nära 96 år gammal. Daniel och Jimmy sammanstrålar i en podd för första gången sedan juni, blir nostalgiska och pratar om Stan Lees liv och gärning. Inte minst genom den svenska utgivningen av Marvel-serier och vad hans figurer och serier har betytt för oss personligen… Lyssna på podden. Nuff said!

 

 

Längd: 30 min.

Medverkande: Daniel Lenneér och Jimmy Bäckström

Inspelad 17 november 2018 i Jimmys mancave. Redigerad och släppt av Bara å bänna medieproduktion.
ÅSP publiceras även på Videospelsklubben.se och genom de kanaler som därigenom kommer. Tack till Gazi som roddar VSK likt vår egen Stan Lee!

Publicerat i Litteratur, Podcast, serier, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 55: ”Stan Lee. Nuff said!”

Nytt visitkort

Publicerat i jobb | Kommentarer inaktiverade för Nytt visitkort

Flumfilms Oktoberspecial 2018: Om Ed Wood

Traditionen trogen har jag gjort ett oktoberavsnitt av Flumfilm. Den här gången om filmaren (och filmen) Ed Wood! Beskylld för att vara tidernas sämste regissör skapade han märkliga och budgetpressade små storverk i Hollywood på 50-talet.

Jag beundrar verkligen Ed Wood. Hans sätt att driva genom projekt no matter what har inspirerat mig mycket. Det kanske framgår i filmen? Filmen Ed Wood från 1994 är som sagt skitbra. Skolboksexempel på hur bra biopics borde göras – anspela på myten och tidsandan. Se den om du inte har gjort den!

Flumfilm får tyvärr inte samma tid och kärlek som min andra Youtubeserie Ångestspel. Jag hade gärna gjort mer avsnitt och klipp om knäppa och roliga filmer under Flumfilmsparollen, men det verkar som retrospelsnörderiet drar lite större publik… Man har ju tyvärr inte tid att göra allt man vill.

Publicerat i Film, Nörderi, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Flumfilms Oktoberspecial 2018: Om Ed Wood

Halloweenskräckfilmspyssel

Oktoberruggigt och Halloween i antågande. Finns det någon bättre anledning att filma en klassisk skräckfilmsklyshig handen-upp-ur-graven-scen?

Jag gjorde ett hål på mitten av ett stort styvt pappersark som jag täckte med löv. Sedan var det bara att rigga en kamera framför. Se till att bakgrunden var lite neutral och ”kyrkogårdslik”.

Observera hur hålet blir osynligt med den lågt riggade kameran. Jag strösslade även på lite jord på scenen. Helst skulle man vilja att handen kon upp med en kaskad av jord, men det lyckades jag inte lösa.

Jag låg under anordningen och körde upp min hand genom pappret och min sambo skötte kameran.

Finns det någon pyssligare och roligare än att göra filmeffekter? Jag tror inte det… Jag skulle kunna göra filmeffekter jämt. Jag älskar att dona i Photoshop och After effects. Det här är förvisso olikt mig  en helt praktisk effekt, men ändå…

Svartvitt och effektfilter sätter rätt skräckfilmsfinish i redigeringen sen.

Nöjd med att den färggranna bakgrunden blev så effektivt mörk när man gjorde bilden svartvit!

Alltså… Var kommer den här klicheén ifrån? Jag kan inte minnas att jag sett den på riktigt i någon riktig skräckfilm? Däremot har man sett det i parodier, pastischer och i animerade filmer.

Vad ska jag då ha klippet till? Det får framtiden utvisa. (Det finns åtminstone ett planerat användningsområde i skrivande stund) Handen-upp-ur-graven-klipp har man alltid nytta av till något!.

Publicerat i Film, Millroad Film, roligt och allmänt ovärt | Kommentarer inaktiverade för Halloweenskräckfilmspyssel

Olssons klotter i Rådhuset

Min kompis Jonas Olsson från Ronneby ställer ut sitt ”Olssons klotter” i kafeterian Rådhuset i Karlshamn nu. (Många i:n i den meningen) Rådhuset är öppet för allmänheten 8.00-16.30 och det går utmärkt att drälla in och kolla på konst och drälla ut igen. Utställningen pågår hela oktober t.om 9 november.

Olssons klotter har svindlande 15000 gillare på Facebook. En siffra som jag och många andra tecknare bara kan drömma om! Många av hans satirteckningar har blivit virala genom den populära Facebooksidan.

Jag är med i konstklubben på jobbet och det vi gör (som syns) är att arrangera en månadsutställning i kafeterian varje månad. Kul att pusha fram Jonas i detta sammanhang. Det är faktiskt hans första utställningen i den fysiska verkligheten någonsin.

Publicerat i Konst, roligt och allmänt ovärt | Kommentarer inaktiverade för Olssons klotter i Rådhuset

Predator-fanart

Dristade mig själv till en fanart med Predator igår för att skrämma igång tecknarnerven…
Om ni undrar varför Predator är grön är det för att jag refererar till min egen version av odjuret i en stafettserie med Tintin jag gjorde i skarven 2008-2009… Jag orkade inte färglägga rovdjuret i alla sina konstiga färger så jag valde helt sonika en heltäckande alien-grön svid…

 

Publicerat i Fanart, mina egna serier, Nörderi | Kommentarer inaktiverade för Predator-fanart