Batman: Arkham Asylum 13 år

För en tid sedan såg jag att spelet Batman Arkham Asylum fyllde 13 år.

Kände att det var värt en liten utläggning, en text, en bloggning, från mig. Det är ett av mina favoritspel. Jag älskade det som spel och helhetsupplevelse. Det var spelet som blåste nytt liv i mitt Batmanintresse som vuxen. Jag håller det som ett av sin konsolgenerations bästa spel och det är fortfarande ett spel jag gärna återvänder till.

Först det oundvikliga.. 13 år. Alltså tretton, etta trea!? Hur kan det här spelet vara DET? Det är ju fortfarande ett ganska nytt spel? Jag spelade det på min Xb360 och jag spelade det mycket. men det var nog inte nysläppt då när jag spelade det.

Arkham Asylum – spelet alltså

Batman: Arkham Asylum utvecklat av Rocksteady Studios, släppt i augusti 2009. Utvecklingen började i maj 2007 och tog 21 månader för det 40-60 pers stora teamet.

Kort sagt älskade jag det här spelet. Av flera orsaker. Hur Batman porträtteras. Här möter vi hela Batman. Ninja-Batman som smyger i skuggorna, håller sig dold och obeväpnad tar ut horder av dummingar utan att synas. Detektiv-Batman som stannar upp och analyserar brottsplatser. Hightech-Batman som använder den senaste tekniken och de tuffaste grunkorna, som på Metroidmaniamaneér låser upp nya delar av mentalsjukhuset när man hittar dem. Brawler-Batman som kan stå mitt i en fight och slåss mot tjugo dummingar samtidigt.

Bäst portträttering av Batman i ett spel, någonsin.

Bäst portträttering av Batman oavsett media, rent av?

Skulle jag ge någon en intensiv nybörjarkurs i Batman – då skulle det vara att spela det här spelet.

Det skulle bli en hel spelserie och en francaise av Batman i den här tappningen.

Grunden var helt enkelt för bra för bara ett spel.

Hur spelet håller ihop geografiskt och tematiskt genom att utspela sig på en fängelseö. Imponerande hur väl det håller ihop och ändå varierar. Området är ganska litet, men går att variera i det oändliga eftersom Batmans fiender huserar i olika delar och dessutom förändrar omgivningarna efter sina egen onda favör.
Killer Croc härskar i kloakerna. Poison Ivy bryter sönder golv och väggar med växtlighet. Fågelskrämman bryter upp hela verkligheten, kastar in Batman i drogdrömmar och illusioner, Mario-aktiga plattformsbanor som hänger fritt i luften.

Mr Freeze fryser ner ett område till ett vinterland – tänkte jag skriva – det händer först i uppföljaren, insåg jag.

Tanke att laddda ner det och spela om Arkham Aslum till Xbox One finns, inte minst efter att ha skrivit den här texten. Vet inte säkert om den versionen är remastrad och har snyggare grafik, bättre flyt osv… Ni som vet får gärna svara!


Serieursprunget

Roligt också att spelet är ”baserat” på en tecknad seriebok – en comic, som kidsen säger.

Med det sagt. Detta är en serie som är nästan intill oläsbar, i mitt tycke… Såna här serier var populära på 90-talet. Snygg, estetiskt intressant, men knepig att läsa och förstå… Den måste ha varit ultramodern när den släpptes…

Serietidningen har väldigt lite med spelet att göra. Det är egentligen bara namnet och grundpremissen (Jokern drar in Batman på Arkham Asylum och där får ha möta många av sina forna fiender) som hängt med därifrån.

Eller? Jag skulle nog behöva läsa om serien, känner jag. Tyvärr drar jag mig lite för det, för den är så enormt svårforcerad… Det är mer en abstrakt konstbok än en fungerande serietidning, i min värld. Har du läst Arkham Asylum? Vad tycker du?

Det här inlägget postades i Ångestspel, Digital underhållning, Konsumentupplysning, Nörderi, roligt och allmänt ovärt, serier. Bokmärk permalänken.