Lenneér bloggar och poddar

I fredags bestämde jag mig hastigt och lustigt för att medverka på Kulturnatten i Karlshamn med #polkabird-projektet.

Jag tänkte det skulle vara en gerilla utställning, men sanningen är att jag faktiskt frågade om lov innan genomförandet, så det blev inte riktigt lika farligt spännande, coolt underground och kittlande punkigt som jag hade tänkt mig…

Inga rubriker om Konstkupp i Rådhuset med andra ord.

En list ovanför ett element, några krokar på väggen och en dörr tog jag helt fräckt i anspråk. Tog allt ramat jag hade på kontoret. De bästa och värsta bördsen.

Tejpade också upp oramade teckningar på en dörr i nära anslutning till de andra. Spegelrutorna i dörren blev perfekta naturliga ramar för bördsen…

Visitkorten tog slut! Så det var åtminstone några intresserade som plockade dem med sig.

Dessa polkafåglar blev sålda under Kulturnatten eller på måndag morgon.

Vad ska man säga? Kul att det finns folk som uppskattar god konst! 🙂

Jag säljer mina bläck- och akvarellteckningar med #polkabird om någon vill ha dem! Betala vad du vill. De är i A5 och ser rätt fräsiga ut om man ramar in dem. Nästan som riktig konst, som man säger!

”Betala vad du vill-dealen” gäller för random bird.

Jag garanterar att den är one-of-a-kind, fullständigt unik, signerad och ful.

Ska jag skicka vill jag ha mer än 9 kr. Ska jag skicka med styv pappersplatta för att undvika att Postnord misshandlar din fågel till igenkännlighet vill jag ha mer än 18 kr.

Betalar man 100 kr eller mer får man göra en selection! Då har man rätt att göra ett val och välja den fågel man tycker är extra fin eller ful. På instagramkonton @the_polkabird (följ det!) finns alla fågelteckningar samlade i den mån jag hinner fota allt nytt och jag försöker markera de sålda eller de bortgivna där. Väljer man någon fågel man vill ha där , t.ex. ”Resting on shattered wood bird” får man specificera det med namn eller en screenshot i beställningen.

Jag kommer även att sälja ramade fåglar på Samspel Open på Netport Piren i Karlshamn i helgen för samma pris.
Tänk på att inkludera din adress i PM (på Facebook, Insta eller Twitter) eller mail (daniel_lenneer(snabel-a)hotmail.com) om du vill ha något skickat!

Swish till Daniel är 0730-980233 🙂

Jag var ute och filmade mig själv igår till ett litet filmprojekt/sketch.

Viktnedgången och tajtare kläder gör att jag nästan känner igen mig själv på bild längre. Det är en märklig känsla… Men jag gillar det. Det kunde vara värre.

Det här är nog nästan det jävligaste jag sett i omslagsväg, tror jag…

Spelet heter RANDAMN och det släpptes till Apple II-dator 1983.

Vår hjälte – som uppenbarligen är släkt med He-Man och Dolph Lundgren i rakt nedstigande led – står iförd lädertanga med ena foten i isande snö och den andra i ett kokande träsk. Tur att han har en pistol åtminstone!
Det här är alltså i det odödliga bombastiska muskelstinna Heman-året 1983 – det var nu som He-Man och MOTU slog stort.
Notera hur genuint ointresserad det gröna träskmonstret är av den hotfulla hjälten. Notera sedan hur Jehovas vittnen-spöklikt rofyllt det är på den högra sidan i bilden. Och Stone hedge…!?? Och hur en snökobra (finns det ens?) hugger nere till höger med en (för bilden) malplacerad rörelseanimation! Och först nu ser jag att den flygande skallen (f.ö. en evig klassiker i spelfiendesammanhang – lite ovanligare motståndare i verkliga livet) och har en rörelseanimation.

Jag är lamslagen av all fruktansvärd fulhet som det här spelomslaget dukar upp… Allt som är fel och fult och konstigt med den här bilden fullkomligt paralyserar mig… Inte så ostigt, egentligen. Bara fel, fult och konstigt. Den här bilden skulle nästan inte kunna vara något annat än ett spelomslag. Eller?

Jag vill göra ett konsttryck med den här bilden. Rama in det. Sätta på alla väggar som finns i Sverige. Sätta mig och njuta, i ett land av malplacerad RANDAMN-konst.

Mina stilstudier av spelomslag har vilat ett tag, men spel som RANDAMN gör de nödvändiga. Nån som spelar på en Apple II-dator, föresten?

Nytt körkort är lite smydrygt, eftersom det betyder att man blir äldre. Dock kunde jag konstatera att jag har annan ansiktsform (kan ansiktet bli längre?) och är mer solbränd än för tio år sedan.

Satsar på att åldras som vin.

Upptagna män lever upptagna liv. Daniel och Jimmy ses inte så ofta längre. Det var verkligen nära nog omöjligt att få till ett nytt avsnitt av Ångestspelpodden. Till sist hittar de ett tillfälle där de kan språka i bilen om ditten och datten till och från pizzerian under 10 minuter… Vad lever de för liv nu för tiden? Vad har de gjort i sommar?

Längd: 13 min.

Medverkande: Daniel Lenneér och Jimmy Bäckström

Inspelad i augusti 2019 i Daniels bil. Redigerad och släppt av Bara å bänna medieproduktion.
ÅSP publiceras även på Videospelsklubben.se och genom de kanaler som därigenom kommer. Tack till Gazi som rattar VSK likt vår egen körskolelärare!

Ny profilbild, på LinkedIn och Outlook. Kunde kostat på mig ett leende kanske, möjligen. Tillsvidare är den här profilbilden bättre än den gamla, åtminstone!

Foto av Annette Bengtsson.

Jag har loosat lite vikt våren 2019. Eller lite och lite. 15 kilo. Ett tag var det 17 kilo.
Tydligast är väl förändringen på den övre bilden. Jag ser nästan yngre ut, på köpet, om jag får säga det själv!

Vad har jag gjort? Jag tänker på vad jag äter och joggar varannan dag. Äter mig aldrig mer än mätt. Mindre pasta, potäter och socker. Äter regält en gång på dygnet endast. Undviker bröd, godis och läsk. Äter allt i små skålar istället för stora. Unnar mig, men inom rimliga gränser.

Skriver mer om detta senare, men ni som har instagram kan ju kolla in #danieltränar där för mer info.

För ett tag sedan lånade jag en Dji Osmo Pocket 4k av en kille jag känner. Vi snackar en liten minikamera med huvudet på en rörlig stabiliserande gimbal. Den autofoc:ar effektivt på det man vill och den tar upp både bild och ljud förbluffande bra, dessutom.

Med ett trippelltryck på Home-knappen vänder kameran och blir en selfiekamera som med facetracking som följer ditt ansikte. Perfekt grunka för videobloggare som inte orkar kånka på ett ton teknik, med andra ord.

Nu har vi köpt in en sån här mini-kamera till jobbet, så det kommer nog att bli fler tillfällen att leka loss med Osmo Pocket! Känns som den här kommer att ersätta mobilen i små filmproduktioner framöver.

För ett par veckor sedan fick jag frågan från kafepersonalen om att lägga ut en efterlysning på vårt intranät på jobbet. Tillgången kaffekoppar i kaffeterian tröt. Kopparna hade fått ben och hamnat på villovägar i Rådhuset. Nu var de nästan slut, och alla koppar på kontor, i konferensrum och i bortglömda hörn behövde samlas ihop.

Jag gjorde en smårolig kvadratisk grafik på kaffekoppsefterlysningen – en western-affisch med WANTED! Dead or alive! som jag la upp ihop med uppmaningen.

Någon dag senare tänkte jag det kunde vara kul att prova den även på kommunens Instagram, inte minst eftersom jag vet att många medarbetare följer kontot.

Det var väl fel att gå ut externt med en intern grej. Men ibland kan fel bli rätt, enligt den omvända logikens lag.

Och även en kommun kan väl få ha lite humor och självdistans ibland?

SR P4 Blekinge hörde snart av sig och ville göra en grej på vår lilla humoristiska efterlysning.
– Men prata inte med mig då, ni ska prata med Lena i kafeterian, sa jag. Det är hon som jobbar med kaffekopparna hands on och är experten i huset!

Lena Persson i Rådhuskafeterian visade sig vara en riktig medial talang och gjorde en superintervju. Resultatet blev ett jätteroligt inslag om ett vanlig vardagsproblem som nog finns på alla större svenska arbetsplatser i vårt avlånga land.

Lyssna på inslaget här:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=7236309&fbclid=IwAR1e81GI99HhASSNoEjDGATtQFPjJMFGRF1ISIqDy7FW_nC8pCRWc0I-x_

Jag försöker ofta utmana tråkighetsnormen och tänker att saker ofta vinner i tillgänglighet om man adderar lite mänsklighet och humor i kommunikationen.

Här lyckades vi spinna på sägningen och fördomen att ”I kommunen fika man mycket” och istället vända den till vår egen fördel.

Lyckas vi förmedla att det faktiskt är riktiga människor som jobbar i kommunen tror jag vi bygger ett bättre arbetsgivarvarumärke i förlängningen.

Visst, skämt passar inte alltid och i alla sammanhang… Men något så trivialt som borttappade odiskade kaffekoppar kan man väl ändå kosta på sig att skämta om?