Hemkommen, utvilad och tillbaka i gängorna (någorlunda) efter Stockholms Internationella Seriefestival 2015! SIS15 som man säger, när man inte orkar säga hela namnet eller vrickar tungan på det.
Jag var på mässan endast lördagen. Dagen gick otroligt snabbt! Jag hängde vid bordet med Mikke Schirén som är min förläggare nu efter att mitt senaste album Ångestmannen & hans vänner släppts på Standard Förlag/Komika. Det enda jag hann utöver det – om man ska hårddra – var att ta en fika med Jimmy, Joacim och Li, köpa en bok och spela in några pod-intervjuer till nästa Ångestspelpod. Nja… Lite mer hann jag, men märkligt stressigt var det.
Jättekul att träffa Joacim och Li, Jimmy W, Johan, Max, Oscar, Lars, Jan och massa andra man bara ser på Facebook och träffar i såna här sammanhang. Enormt trevligt att socialisera över mat och öl på kvällen efteråt. Jag träffar ju inga serietecknare (förutom Jimmy B) i vanliga fall, så jag sätter stort värde på mina flyktiga bekanta i rikets alla hörn som sysslar med ungefär samma sak. Man når en förståelse när möts kring ett gemensamt intresse. Man ser liksom arbetet bakom sakerna. Eller nåt… Jag vet inte. Men man känner liksom ett naturligt släktband med andra serietecknare. Med andra som ägnar sin tid åt samma sak.
En rolig sak som hände var att träffa Patrik Rochling (författare och tecknare till Johanna-sviten) som visade sig gilla mina serier jättemycket. Har ni inte sett filmen om honom och Li tycker jag ni ska göra det.
Släppmässigt nytt hade jag med mig Nogi nr 3 som jag redan skrivit en spaltmeter om här på bloggen. Jag hoppades lite att Daniel Ahlgrens namn skulle agera draghjälp både för fanzinet och hela Nogi-grejen. Det gjorde det nog, delvis. Men Nogi 1 sålde nog(i) lite bättre än Nogi 3.
Fem fanzines, Ångestmannen-figurer, några Party med Pluto och några filmer hade jag också med mig. Mikke släppte Sekvenser Nr1, en tjock tidning OM serier. Den sålde faktiskt bra. Ångestmannen-boken sålde också slut.
Som vanligt köpte och bytte man serier som om det inte fanns någon morgondag. Den här looten (som kidsen säger) kom jag hem med.
Kul ur looten: ”Storhandlade” tre titlar hos Rob & Bob. Älskar att dessa gossar gett MegaPyton en spirituell uppföljare som man säger, en bra vuxentillvänd serietidning som varvar både högt och lågt, från ordvitsar och pubertalhumor till djupa, insiktsfulla serier. Och de verkar vara extremt produktiva. Fanzinet Deluriumkatten verkar leva igen och min kompis Karin Kjäll hade en serie med som var lika briljant som vanligt. Nordens stjärnor förförde mig med ett sjukt snyggt omslag. Jag har haft lite svårt att läsa serien i Svenska Superserier, av någon anledning. Men nu jäklar ska den läsas!
The Walking Dead vol 23 Whispers into screams är nästan rykande färsk från USA så det ska bli sinnessjukt kul att läsa den på papper. (Jag har läst 50% av TWD på platta ungefär). Det är nog den bästa serie jag läst. Aldrig har jag brytt mig om seriekaraktärer som de i TWD. Man har följt dem i flera år vid det här laget.
Jag fick en FANTASTISK signering av David B i den svenska översättningen av Epileptisk, som släpptes till mässan. Fransmannen la ca 10 min på varje signering och gjorde en akvarellteckning i varje bok. Han pratade bara obegriplig franska, men jag tackade artigt på de språk jag kunde. Bra bok och ett individuellt konstverk för 200 kr. Klart prisvärt. Tydligen är det sed bland serietecknare i Frankrike att göra snygga ambitiösa signeringar.
Nogi 3 visade sig även fungera mycket bra som målarbok! Vi bodde hos sambons brors familj och periodade som barnvakter åt de här små ”mönstereleverna” under helgen också!
Nästa Ångestspelpodden kommer handla om SIS15 och ha intervjuer och grejer och det hade varit klart nu om Jimmy bara hade varit hemma och haft tid att spela in…