Lenneér bloggar och poddar

Recension: ENDIRAN alt. THE ROBOT MOVIE (BIO)

Plötsligt händer det… Jag har sett ENDIRAN eller THE ROBOT MOVIE på bio idag! Den indiska vansinnesfilmen jag bloggade om nedan. Tillsammans med 100 indier i extas och 5 mycket omskakade svenskar. Jag vågar nog påstå att det var en oförglömlig upplevelse. Senaste jag hade såhär roligt på bio var när jag såg DU LEVANDE och den filmen hade ingen kung-fu, inga sångnummer i öknar och ingen hjälte som spöar upp ett tåg fullt med fulingar…

Vi börjar från början. I fredags fick jag ett kedjeutskick från Ronneby filmklubb att filmen skulle visas på centrumbiografen. Det var bara att infinna sig på söndag kl.15 och lösa en biljett av en trevlig indier. Sen var man ombord på en skenande vansinnesfärd!

En film som lovar robotar, bollar av män och ett disco med blå metall-tigrar har ju lite att leva upp till… Och jag kan nog säga att ENDIRAN levererade. På alla punkter! Herrejösses! Förtexterna brakar igång med ett explosivt 3D-disko från kitch-planeten. Någon som heter RAJNI är visst en SUPERSTAR i Indien och hans blotta namn i förtexterna väcker stående ovationer. Indierna jublar, busvisslar och studsar i sätena! Jag fattar ingenting… Men snart fattar jag. Det är såhär man gör. Man jublar när det händer coola saker. Man busvisslar när någon är snygg. Det är normalt biografbeteende. Man har bara växt upp i ett land där det inte är det.

RAJNI är som ikon är dock totalt obegriplig. Han är 60 år och spelar speedad kung fu-robot. Jag tycker det känns ungefär som om vi i Sverige skulle använda Lasse Berghagen! Skulle fjortisarna jubla i biosätena då?

Saknar du den här typen scener i random sci-fi-rulle… Se ENDIRAN och bli tillfredställd!

Filmen rullar igång. Mycket effekter blandat med spelscener. Det känns som att se en barnfilm alt. familjefilm ungefär. Allting är övertydligt. Det finns good guys och bad guys och en snygg tjej. En robot som är oförmögen att känna känslor och vill bli mänsklig. Skådespelarna pratar och understryker allt med stora gester. I inledningen får vi följa framtagningen av en avancerad robot-modell, naturligtvis spelad av affischnamnet RAJNI (som även dubbelspelar forskaren som tar fram honom). När man tror att man börjar få grepp och den konstigaste sci-fi-film man sett följer en kort romantisk och småfjantig scen. Sedan klipp. Och vi befinner oss i en öken! Huvudrollsforskarkillen plockar fram en gitarr. Kulisser i form av bambuhyddor ploppar fram ur tomma intet. Tjejen kommer springande över sanddynorna och börjar dansa. Killen dansar. Dansare väller fram över sanddynorna. Tonerna strömmar och tyger fladdrar i ökenvinden. Kamelor. Lamor. Har någon saltat mina biopopkorn med crack eller HÄNDER detta verkligen!?

Det var paus mitt i filmvisningen, vilket var bra eftersom filmen var tre timmar. Första halva är (förenklat uttryckt) en mycket bisarr familjefilm med robotar, kärlek och slap-stick-skämt. Andra halvan var mer som film brukar vara. Mer amerikansk actionfilm. Fortfarande bisarr och proppad med övertydligt skådespeleri, dansnummer som avbrott för handlingen och andra konstigheter. Men ändå relativt vanlig actionfilm.

Jag vet inte vilken av halvorna som var bäst. Den första slog hårdast. Den slog som en slägga. Den slog mig med förundran och häpnad!

ENDIRAN måste ses. Den låter sig inte beskrivas och finner ingen plats på skalan mellan abstrakta värde-ord som ”bra” och ”dålig”.

Säg såhär:

Du gillar filmer som THE MATRIX och A.I. Men du önskar att de vore lite mer lättsamma och innehöll fler slap-stick-skämt.

Du tycker att de innehåller på tok för lite kärlek, kitch och dansnummer.

Du tycker handlingen är för komplicerad och pretentiös.

Du saknar ett kollektiv av robotar som har två stycken grymma attack-modes som heter ”BALL” och ”WORM”…

DÅ är ENDIRAN definitivt filmen för dig!

Även om jag fortfarande inte hämtat mig fullt ur kan jag styrka att filmen var en underbar upplevelse. Jag har sällan eller aldrig haft så roligt på bio. (Jag noterade dock att vi inte skrattade där indierna skrattade, och tvärtom!) Den var klart mer underhållande än de mediokra Matrix-uppföljarna (bara för att dra en parallell till något som folk känner till) och det händer mer i ROBOT än vad det händer i alla svenska filmer som produceras på en tioårsperiod. Uppfriskande. Förvirrande. Galet.

Betyget; Fem blå mekaniska gnistrande robot-tigrar. Fattas annat.

”END-IR-AN! … END-IR-AN…END-IR-AN!”

Tillägg: En nyvunnen bekanskap upplyste mig om att filmen är en Tamil-produktion. Den är alltså inte knuten till Bollywood utan till Indiens södra delar där det inte produceras lika mycket film. Jag antar att det är lätt för oss att lite slarvigt klumpa samman hela Indien till ett enda stort land.