Lenneér bloggar och poddar

Efter några dagar i Lerdala är jag tillbaka i Ronn. Och teckningsuppdragen har hopat sig! Nu är jag begravd i dem. Gör ett nytt hemligt serieprojekt. Gör mycket till Nasses Nekrozin. Gör lite hemliga grejor. Gör ett pyssel-uppslag. Avstyrde ett andra Pyssel-uppslag. Jag kan INTE göra två samtidigt! Det går bara inte. Inte på en vecka! Ett är nog. Ett pyssel äger mitt liv en vecka. Två pyssel skulle förgöra mig, Fick illustrera Flams-sidan åt Kamratposten istället, det funkar bättre. Skissen är gjord och blev godkänd i morse. Jag ritade två flyttgubbar som bär ett skåp.
Var på stan. Var på Arbetsförmedlingen och fick ett papper påskrivet. Det kändes lite grann som att gå på högstadiet igen. Jag var på Röda korset och köpte lite gamla serier med lite gamla pyssel att "bii inspirerad" av. Köpte en trave vanliga sketna kopieringspapper på ICA Maxi. Jag har ju varit utan papper och ritat på blå, rosa och gula papper de senaste två veckorna. Det började bli fånigt… De går sådär halvbra att scanna… Blir gärna grå. Nu har 500 nya orörda ark. Nu kan jag inte skylla på materialbrist. Jag var även på biblioteket som nyöppnat efter renovering. Hittade mycket nya serier på hyllan. Album av svenska tecknare jag känner väl till men är ack för snål för att köpa. Väskan var tung när jag gick hem i slasket. Och nu ska jag koka soppa. Ikväll lutar det åt att se Fares nya film Farsan å bion. Mycket nu… Bråda dagar.

Jag finns där bakom någonstans…

Jag har blåst liv i min gamla utställningssida och uppdaterat den med en bildsida från helgens bravad. Bilderna (och fler) finns föresten hos mig på Facebook, om ni vill kommentera något speciellt och specifikt.

http://www.lenneer.se/sida/undersidor/utst/kb_utstfeb10.html

Eftersom jag är nörd gillar jag sånt här… En serietidning baserad på Mass effect 2! Har man någon gång besökt Mass effects universum vill man bara ha mer, mer, mer! Serien heter Mass effect REDEMPTION och här kan man glutta lite gratis;

http://www.comicbookresources.com/?page=preview&id=3588&disp=table

Idag och imorgon ställer jag och andra "kreatörer" ut i känslans verkstad i Ronneby. Bland annat ställer Millroad Film-partners som Richard Svensson och Stefan Harrysson ut fantastiska små verk. Vi håller till i Lernias källare. Det går att hitta dit om man bara vill och följer de oranga pilarna. Vi har ett filmrum. Jag har även ett bokbord på plats där man kan komplettera sina samling av Lenneér-fanzines, MaS-böcker eller tjacka Svenil Rollspelets sjätte utgåva. Utställningen håller öppet idag 11-16 och på måndag 11-14. Jag kommer att vara där nästan hela tiden.

Det händer att jag får cred av mina vänner att jag gör färdigt saker och ting. Det är jag glad för. Det är lite av mitt signum. Att få saker klara. Hellre färdigt med skavanker än aldrig färdigt. Anledningen till det är att man omöjligt kan vara nöjd med precis allt i ett större projekt. Om jag skulle gjort mina både serieböcker med ambitionen att vara helt nöjd med varenda bild i dem hade jag fortfarande inte varit klar. Det går inte att vara perfektionist. För mig funkar det åtminstone inte. Gör, gör klart. Eller gör inte alls.
I det här inlägget tänkte jag outa två sorgligt halvfärdiga längre serieprojekt som jag lagt ner mycket tid och energi på, men som ligger sorgligt bortglömda, fastkörda och halvfärdiga.

Det första är en sci-fi-serie från 2003/2004 som jag lade ner rätt mycket energi på. Det var när jag läste en massa filmkunskap på HiS, minns jag. Den handlar om en rymdvarelse som anländer till en död jord i en avlägsen framtid. Med sig därifrån får han en fornlämning i form av en brödrost. Det sattes aldrig en titel. Arbetsnamnet var ARVET, men nu tycker jag att namnet BROEDROOST – som dök upp i skallen när jag tittade på seriesidorna idag – är bättre. Här är två lösrykta sidor av de som jag är mest nöjd med.

Serien var tänkt att fylla ett eget fanzine. Ca 30 sidor var planerade och ungefär hälften blev gjorda. Att tag tänkte jag på Nasses Nekrozin och ett tag tänkte jag på ett solo-fanzine med fiktiva saker (ett fanzine som jag för övrigt fortfarande går i tankar på att göra, fast då utan den här serien).
Jag kan tycka projektet är lite kul. Det hade varit roligt att få klart något längre i sci-fi-genren. Jag tecknade i en annan stil än vad jag brukar och blandade också maneér och tekniker. Experimentella layouter, mycket svärta och mycket klipp och klistra och Tip-ex på svart. Ett kul projekt. En halvbra idé. Och en serie som aldrig blir färdig. Att göra klart den nu känns inte aktuellt på något sätt.

Det andra projektet lystrar till namnet El toro comico… Det är inte lika hemligt. Det finns t.o.m på min projektsida här på lenneer.se. Det rör sig om en renodlad action comic som tar vid på handlingen och karaktärerna efter filmen El Toro Negros III: Taste the Pain. Serien består i stort sett av ca 10 sidor mangel där rivalerna El Cubano och Bo Hardy gör upp. 90% av serien är våld i kreativa vinklar. 10% är story. Typ.
Kul, inte minst eftersom jag och Peter antagligen inte skulle puckla på varandra i verkligheten under några som helst omständigheter.
El toro comico är ett typiskt sånt där mellanprojekt. På varje pretto-projekt föds minst ett tramsigt… Det är precis som det behövs, för balansen skull. Man kan inte vara allvarlig jämt. Just det här projektet har dock hamnat i limbo sedan… 2006? Det har kört fast av idiotanledningar. Små med betydande detaljer och omständigheter. Ska jag texta för hand eller i datorn? Mer relevanta frågor är då; Var/hur ska jag publicera eländet? Kommer NÅGON ENDA PERSON att vara intresserad av att läsa en serie som flummar efter händelserna i en av mina första filmer? Snacka om smalt…

Är det bara jag som är svag för när utomjordingar som ser helt bäng ut talar med allvarstyngda röster?
Det är det troligtvis…
Vem är snubben? Vad är snubben? Det spelar ingen som helst roll… Vi fattar att han menar allvar. Vi fattar att The Omega Formula är serious business!

Bara timmar kvar till Mass effect 2 nu…

Trailern som ger scifi-nörd-världen "nerdgasm", en gång till;
http://www.gametrailers.com/video/player/61043

Jag gillar inte fantasy. Jag gjorde väl det i tonåren. Jag läste Sagan om Ringen och spelade Drakar och demoner men sedan totaltröttnade jag på genren.
Jag har alltid gillat Ronja Rövardotter, Peter Jackssons Sagan om Ringen-epos blev en fet revival och första Conan-filmen är en ständig kandidat till världens bästa film någonsin…
Men så mycket mer fantasy kan jag inte med nu för tiden… Och jag tror att jag har kommit på varför. Åtminstone delvis.

Fantasy-genren har visuellt hamnat i en sorts semi-medeltid. Ofta är det europeisk medeltid + lite magi + lite fula varelser – som är formeln.
Förr var det inte så.
På 70, 80 och även 90-talet var fantasy far out. Bara fantasin satte gränserna i litteraturen, de tecknade serierna och i rollspelen. Fantasy var kitsch och krisiduller. Bigger than life som man säger. Jag har snackat en del med Richard (som hjälpt med mig med byggen och specialeffekter i de två senaste filmer) och han är inne på samma spår.
Sagan om ringen-filmerna är på många sätt fantastiska, men de etablerar och cementerar den tråkiga medeltidsfantasyn.

Herrejösses! Kolla in mitt lilla bildkollage nedan. Barbaren ser ut att spela i Europe! Trollkarlen är en vanlig snubbe med blå skjorta och ett roadkill på huvudet! Dvärgen är en arg tomte. Och alven ser ut som en gråhårig Gröna Lyktan i tråkier. Han ser dessutom hög ut och har läppstift! Bakgrunderna är datamålade. Drakarna är RÖDA! Det här är – kort sagt – VANSINNE! 😀



…Och: Det är ju SÅHÄR det SKA VARA! Det här ringar in våra barndomsfantasier! Fantasy ska var trikåer, tomteskägg och höftskynken. Fantasy ska vara fantasy. Fantasy ska vara tjoflöjt!

Klippen jag yrar om finns här och här. Jag hade gärna sett hela DragonStrike-filmen utan irriterande kommentarer, men man kan ju inte få allt här i världen.

Jag minns att jag beklagade mig för Avatar-trailern här på bloggen. Istället för en aptitretare så serverades man en tre minuters sammanfattning på filmeländet… Jag kände bara avsmak.
Idag fick jag istället erfara hur lycklig man kan bli av en trailer… Och det handlar inte ens om film. Det handlar om spel.
(Det bekräftar förstås redan vad jag misstänkt de senaste åren… Att spelen är den nya filmen. Det är spelen som på 00-talet erbjöd den där "out of this world experience" som filmmediet tidigare hade patent på. Och det är spelen som kommer att ta täten på 10-talet.)

Jag hade tänkt skita i Mass effect 2. Men det lär bli svårt nu…

Pang! Du är död!

Det har blivit mycket TV-spel och skit här på bloggen på sistone… Dagens inlägg blir lite ren vardagsrealism. Rå och ocensurerad. Pure from the heart.

Är det något som stör mig med vintern så är det alla stenar man släpar in! Mina vinterkängor har storlek 46 och sulor som traktordäck! De släpar in pressade snö och stenar och mer snö och fler stenar. Sedan smälter snön och det blir bara stenar kvar. Överallt. Idag har jag dammsugit upp sjukt mycket sten i hallen! Säkert tillräckligt för Familjen Hedenhös att bygga en bosättning med! Och jag skojar inte.