Nothing has changed

Postat den 1 juli, 2015 av lenneer

The time has come, there’s no escape. Nothing has changed. Första låten Elektra på Refused nya skiva är en elektrisk programförklaring.

I måndags damp den äntligen ner. På limiterad vit vinylskiva. Bengans säger att de är de enda som säljer den. Om det är sant vet jag inte. Min sambo hade förhandsbokat den åt mig. Hon känner mig alltför väl. Egentligen är det sjukt bortom besinning att betala 250 spänn för en skiva, speciellt när man kan lyssna på den ”gratis” via Spotify… Samtidigt gör streamingtjänsterna att om det ska ägas fysisk media, så ska det banne mig ägas med stil. Det som gör mig lite lack är att det släpps en bok-version av CDn också. Den enda som gör den här utgåvan limiterad och stilig är att vinylskivan är vit. Jag hade hoppats på åtminstone ett texthäfte, en informativ inlay eller nåt.

refused_ny_lp

Man kan tycka mycket om Refused-återföreningen. De splittrades och skrev ett eldigt manifest för att de inte ville dra grejen längre och bli rockstjärnor, sas det 1998. Men jag tycker det är kul att grabbarna gör musik tillsammans igen, för världen har faktiskt varit tråkigare utan dem. De la ju paradoxalt nog ner precis när de blev riktigt bra.

När jag söker på nätet lite slött för att kolla vad folk tycket är det väldigt blandat. Några tycker det är bra, några tycker det är kasst. Några tycker att det skrammel-rockar för mycket som Dennis tidigare band T(I)NC. Men Refused tog steget bort från sina hardcorerötter redan 1998 och började redan då göra nån sorts experimentell intellektuell hårdrock. Det känns bättre att The Shape-Refused kommer tillbaka och tar sitt koncept längre än det skulle kännas om Everlasting-Refused hade gjort det. Mer medelålders-värdigt, om inte annat. Om man ska anklaga Freedom för något så är det för att den är förbluffande oexperimentell. Minns det sista Refused släppte förra gången. The New Noise Theloghy EP. Där snackar vi skumma låtar…

Jag kan inte recensera skivan ännu. Jag har ännu lyssnat för lite. Men det känns lättillgängligare än The Shape of Punk to come. Sedan har jag noterat att de bara spelar tre låtar från skivan i livesetet på nya turnéen. Gamla Refused hade för vana att byta ut nästan hela live-setet varje gång de släppte en skiva.

Publicerat i musik | Kommentarer inaktiverade för Nothing has changed

Ångestspelpodden 21

Postat den 30 juni, 2015 av lenneer

I Ångestspelpodden 21 eftersnackar vi väldigt mycket om E3 och ganska lite om Terminator Genisys.

asp21_titlecard

Medverkande: Daniel Lenneér, Jimmy Bäckström

Speltid: 68 minuter

Titlecard: Selfie med självutlösare. (Från inspelningen av Ångestspel Ubåtsspecial)

ÅSP21 är inspelad i Daniels lägenhet 26 juni 2015 och redigerad av Bara å bänna medieproduktion. ÅSP publiceras också på videospelsklubben.se.

Publicerat i Ångestspel, Podcast | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 21

Drömmen om Guilin

Postat den 29 juni, 2015 av lenneer

Jag har suttit fast i Shenmue II sedan 2011. Fyra år. Det är längre tid än hela gymnasiet.

Andra akten i spelet utspelar sig i kåkstaden/fortet Kowloon och stegrar på mest episka sätt till en slutstrid på ett skyskrapstak mot bjässen Don Niu.

Striden är både svår och fruktansvärt seg. Det gäller att undvika Dons attacker och få in egna för att långsamt mala ner honom. Men när man tror att man vunnit spelar fulingen ut sitt sista kort. Han försöker tackla Ruy av hustaket! Och det är nu det blir jobbigt. Han försöker fyra gånger! Och varje gång ska ett quick time event tryckas in med hundradelssekundprecision. Och misslyckas man – vilken man gör – måste man SPELA OM striden först innan man får en ny chans på quick time-event-sekvensen! Detta är spelsadism på hög nivå… (Bokstavligt talat. Det sker ju på taket av en skyskrapa) Att ta sig förbi momentet, vidare i spelet, liknade inte mycket annat än en dröm.

Skärmklipp 2015-06-29 20.54.15

För ett tag sedan slog det mig att jag kunde konsultera Jimmys TV-spels-expertis för detta sadistiska moment. Själv kände jag bara frustration inför att ta upp utmaningen. Det är därför spelet hamnat i malpåse i tre-fyra år. I fredags, efter inspelningen av Ångestspelpodden 21 föreslog jag saken, eftersom vi var rusiga av Shenmue III-hype.
Och… såklart! Jimmy klarade det på jag tror mindre än 10 st försök!

Så nu är jag äntligen vid mina drömmarns mål. Den omtalade tredje avslutande akten i Shenmue II. Guilin. Det är här äventyret slutar för 15 år sedan och det är här det sedan fortsätter i Shenmue III.

Momentet är kännt för sin extrema lågmäldhet. Hittills har vi bara gått i naturen, räddat en get, hoppat över stockar och över bäckar och småpratat.

20150629_105404

Japp. Jag spelar Shenmue II på Xbox för jag har inte velat hosta upp hundralapparna till en Dreamcast-version.

Publicerat i Digital underhållning, Nörderi, spel | Kommentarer inaktiverade för Drömmen om Guilin

Metallåtervinning

Postat den 25 juni, 2015 av lenneer

Recension: Terminator Genisys (Bio)

Då har jag sett den. Filmen jag sa att jag kände mer hype för än nya Star Wars.

Det måste ha varit en mardröm att rendera ut den här filmen! Saker vittrar i partiklar precis hela tiden. Och man tröttnar på det, eftersom effekten överanvänds. Hade man sett den en eller två eller tre gånger så hade det varit ballt…

Filmen börjar med det man alltid velat se i Terminator-mytologin. Där cirkeln sluts. Där John Connor som vuxen skickar tillbaka Kyle Reese. Det är en bra uppföljare på det viset. Den förlitar sig på sina föregångare. Har man inte sett dem är filmen hyfsat obegriplig antagligen, men så ska det väl vara film 5 i en filmserie? Jag hoppas verkligen ingen ser den här som sin första Terminator-film.

Arnold Schwarzenegger har roligt på jobbet här. Han får spela både sin paradroll som dumdryg robot och lite pappa/mentor som han brukar få göra när han kommit upp i ålder. Ingen skugga över honom. Om man köper konceptet att köttet på en Terminator åldras funkar Arnold även denna gång. Han är både rolig och sparkar äss.

tg
Arnold sjunger i regnet.

Storyn är lite för rörig för sitt eget bästa. Det blir gärna det i en serie som bygger på tidsresor, tidsparadoxer och alternativa tidslinjer. Här reser de för första gången mycket i tiden hit och dit och det blir snart krångligt och ologiskt.
Ibland blir det lite särskilt konstigt, som när huvudpersonerna hoppar från 1984 till 2017.
Jaha… Är det SÅHÄR det funkar 2017 med mobiler och läsplattor och hologram överallt! Det fattar 1984-resenärerna på två sekunder.

Filmen gör en bra poäng i att Skynet lanseras som ett nytt formatöverskridande operativsystem. Ett internet 2.0, om man vill. Det känns uppdaterat.

Det som verkligen stör mig är castingen. De har bara tagit random snygg tjej som Sara Connor och random snygg kille som Kyle Reese. John Connors gestaltning är inte heller mycket att hurra för. Alla de centrala rollfigurerna missmatchar med de vi lärt känna tidigare. Det finns ingen som är trovärdig i sin roll. Bara Arnold.

Terminator Genisys är en svår film att betygsätta. Det fanns bra saker och det fanns dåliga saker. Inte den värdiga uppföljare man suktat efter men inte heller den katastrof som den kunde blivit.

skalleskalle

Publicerat i Film, Nörderi, Recension | Kommentarer inaktiverade för Metallåtervinning

Ångestspelpodden 20

Postat den 6 juni, 2015 av lenneer

Tjugonde avsnittet av Ångestspelpooden är här! Ett vårvarmt avsnitt med random snack. Jimmy har fyllt år och får ett spel (som är käs). Vi snackar om serier vi läst i kölvattnet efter SIS och spelbutikkedjan GAMEs konkurs/rekonstruktion/omformation där Daniel plundrat vraket. Daniel har även varit på Creative Coast festival. Jimmy har varit på reptil- och blommässa. Vi pratar även lite inför årets E3 och om Tatanka!asp20-2

Medverkande: Daniel Lenneér, Jimmy Bäckström

Speltid: 39 minuter

Titlecard: Jimmy Bäckström

ÅSP20 är inspelad i Jimmys lägenhet 5 juni 2015 och redigerad av Bara å bänna medieproduktion. ÅSP publiceras också på videospelklubben.se.

Publicerat i Ångestspel, Nörderi, Podcast | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 20

Ångestspel på Retrospelsmässan 2015

Postat den 4 juni, 2015 av lenneer

Jag filmade lite på Retrospelsmässan 2015 i Göteborg när jag var där. Noll genomtänkt, som jag säger i videon, men jag klippte ihop det till en liten film och la ut på min kanal i helgen.

Publicerat i Ångestspel, Digital underhållning, Nörderi, roligt och allmänt ovärt, spel, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Ångestspel på Retrospelsmässan 2015

Jävlit HC!

Postat den 4 juni, 2015 av lenneer

En sjukt bra film om hardcoremusiken och straight edge-kulturen i Sverige! Ganska ny, blott en halvår gammal, absolut sevärd och (såklart!) laddad med bra musik!
March pannkaka in och titta!

Läs mer om filmen och projektet på här>>!

Publicerat i musik, scen/live, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Jävlit HC!

The Return of the Dumaction

Postat den 29 maj, 2015 av lenneer

Igår hade Kung fury premiär. Efter att ha ägt internet det senaste året. Nyss gick Mad Max Fury Road upp på bio. The Expandables med greatest hits of våldsverkande machomän från svunna år har blivit tre filmer. Jag tror mig se en trend. Folk vill ha dumaction igen.

Jag gillar gamla filmer mer än nya. Sån är jag. Jag tror det har att göra med enkelheten i narrativet. Det och att få en dos ganska nära historia – lite 50-60-70-80 eller 90-tal – på köpet med underhållningen.

När man var liten kunde man slå på TVn och komma in mitt i en film. På fem minuter var man med på tåget. Man fattade vem som var good guy och vilka som var bad guys, resten gav sig på vägen. Så är det inte längre. Antingen har jag blivit trögare eller också har filmerna blivit svårare att förstå.

Underhållning ska inte vara rocket sience. Då är det något som är fel.

The Matrix intellektualiserade actionfilmen när den kom 1999. Plötsligt skulle man förstå bakgrundshistorien och sätta sig in i världen för att ta del av allt det göttiga. Det tar kanske tid,  men det väcker såklart en motreaktion också.

Intressant när vi som växte upp i 80-talets skräpkultur börjar göra skräpkultur. Visst, det var dåligt men vi gillade det just för att det var dåligt. Idag är det nästan kontroversiellt att framhålla film som underhållning.

Det fanns en avväpnande enkelhet i kioskromaner, serietidningar och VHS-filmer med fläskiga omslag. Jag skiter väl i vad skurken har för motiv, bara jag fattar att han är ond?
(Tänk om George Lucas bara kunde ha diskuterat likadant…)

Jag har inget behov av att hävda datorspel som finkultur eftersom jag håller fulkulturen högre.

Publicerat i Nörderi, roligt och allmänt ovärt, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för The Return of the Dumaction

Var det bensinbrist, sa ni!?

Postat den 26 maj, 2015 av lenneer

Bio: Mad Max Fury Road (2015)

Med ålder kommer erfarenhet. Gamla gubbar är guld värda.

George Miller har gjort snälla barnfilmer i många år. Grisen Babe och Happy feet-filmer. Men sjuttioåringen har inte mjuknat med åren för det. När han gör comeback till actiongenren är det med besked. För precis såhär ska en slipsten dras. Mad Max Fury Road gör banne mig allting rätt.

När folk säger Mad Max menar dom nästan alltid Mad Max II: The Road Warrior (1981). Den andra filmen har blivit synonym för hela francisen. Den är lika gammal som mig (nästan) men fortfarande lika bra. Det är postapokalyptiskt öken-rally i fantasifulla utstyrslar som alla tänker på när man säger Mad Max. Det är också allt den nya filmen handlar om.
Den första filmen Mad max (1979) har inte så många sett. Mad Max är polis i läderställ och det har inte hunnit bli postapokalyptiskt och gött i den. Första filmen blev totalförbjuden i Sverige. Oförklarligt varför, eftersom den andra är sju gånger våldsammare.
Det gjordes också en tredje film. Men det var mängden hårspray i Mad Max beyond Thunderdome (1985) höll på att orsaka en postapokalyps den gången. Den tog filmserien bort från manlig råröra och mer mot familjevänlig underhållning. Den dög i krig, men var inte alls lika bra.

Det har skvallrats om den här filmen de senaste decenierna. 30 år har uppföljaren dröjt. Kanske är det här egentligen mer en reboot, men det är skitsamma.

Tom Hardy (Max) spelar nästan en biroll i sin egen film. Imperator Furiosa är helt otrolig. Hon stjäl nästan allt strålkastarljus och trycker in Mad Max i baksätet. (Märkligt att skriva så eftersom han sitter fastspänd fram på en bil i filmens första del – och kallas ”blodsäcken”)  Mad Max käkar upp en ödla i närbild i första scenen. Sen får han mest stryk. Jag hade kanske hoppats på en lite färgstarkare Max… Men Mad Max har alltid varit en motvillig hjälte som liksom bara dras in i skiten. I denna nya version hör han röster och ser syner. Det funkar. Men de gamla filmerna förlitade sig på att endast nämna detta i inledningen och det räckte också.

Bensin är en åtrovärd bristvara, sägs i inledningen på filmen, men det märks inte precis! Man koncentrerar sig istället på allt som är ballt. Storyn är enkel och rak som en öppen ökenväg. 85% av speltiden består av vägstrider som är makalöst filmade.

Det är totalt proppat med roliga överdrivna saker att förälska sig i. Världen är ett gytter av äckliga detaljer, vacker och fult i en salig blandning. Saker som att rattar plockas rituellt likt artefakter från ett ratt-träd. Som att filmens generiska bad-guys kallas warboys. (I det totalitära onda framtidssamhället är man inte en individ, man är en funktion) Att det högsta man kan uppnå benämns som ”McFeasta på Valhalla”. Vatten kallas ”Aqua Cola”. Skurkarna är over the top med dödskallemasker och hela skiten. Dessutom har saker i världen föredömligt enkla namn. I Fuel town tankar man. I Bullet town köper man kulor och krut. Sen behöver man tydligen inte så mycket mer. Raka rör och öppna spjäll råder som bekant i framtiden.
Snyggt också när ett träd kallas ”den där grejen” för man har glömt bort namnet.DSC_3888.JPG

Ska man hårddra det så har jag sett två bra filmer de senaste åren. Guardians of the Galaxy och Mad Max Fury Road. Resten kunde nästan lika gärna ha kvittat. Det här är actionfilmen man ska se i år. Frågan är om det inte är bästa actionfilmen på 10-15 år.
Nya Terminator och nya Star Wars kommer att få jobba hårt för att vara med och tävla med den här smällkaramellen… Faktum är att nya Mad Max är fantastisk utan att handla om nostalgi…

Biografen i Ronneby har uppgraderat ljudsystemet till Dolby ATMOS för det är tydligen rätt modernt. Ljud kommer i 360-grader. De kör en demo med regn och strand-ljud i början som imponerar stort. Dock har själva filmerna bara jävligt högt ljud. Mad Max lät dock bra till skillnad från Avengers 2 som var nästan outhärdlig bitvis. Jag misstänker att filmerna helt enkelt inte har en riktigt 360-sorround-mix.
Jag såg filmen i gammal vanlig hederlig 2D. Det gick såklart bra.

Se Mad Max Fury Road innan den försvinner i ett mullrande sandmoln i fjärran!
Mycket roligare än såhär går inte att ha för hundra spänn på laglig väg!

skallar5

Publicerat i Film, Nörderi | Kommentarer inaktiverade för Var det bensinbrist, sa ni!?

Ångestspelpodden 19 Tema: Retrospelsmässan

Postat den 22 maj, 2015 av lenneer

Vi fullkomligt pumpar ut poddar nu! We’re on fire!

Daniel har varit på Retrospelsmässan (RSM) i Göteborg den gångna helgen och det är såklart också värt ett specialavsnitt av Ångestspelpodden. Prat om långa köer, trevliga timmar, impulsköp, prisvärda dåliga spel och djupdykningar i böslådor. Dessutom pratar vi lite om vårt spelsamlande överlag och att Ångestspel-merchandise nu finns att köpa i shoppen på Videospelsklubben.se!

asp19-rsm-3

Total speltid: 45 minuter

Medverkande:
Daniel Lenneér, Jimmy Bäckström

ÅSP19 är inspelad och redigerad av Bara å bänna medieproduktion, 2015. ÅSP publiceras också på videospelklubben.se.

Publicerat i Ångestspel, Digital underhållning, Nörderi, Podcast, roligt och allmänt ovärt, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 19 Tema: Retrospelsmässan