Jag besökte Peddas records & games i Karlskrona igår. Jag tror butken heter så. Nix, det finns ingen hemsida eller nåt sånt dit ännu. En liten trevlig butik med vinylskivor och retro-TV-spel är det i alla fall. Jag gick dit för att köpa en NES till en kompis och fick med mig tre NES hem! Två av dem ska jag renovera och återlämna. Det är nästan redan klart dessutom. Man kan säga att jag fick ett litet extraknäck som konsolrenoverare. Lite sjukt. Lite roligt också…
Om det ringer en person olämpligt och tjatar om en ovärd SIFO-undersökning som de vill att ni ska vara med i… Var snälla mot dem. De är också människor. Och de gör bara sitt jobb…
Men det sagt kan jag berätta att jag har börjat jobba som telefonintervjuare på Sifo i Ronneby. Förra veckan var jag gästlärare på högskolan, den här veckan är jag telefonintervjuare. Min arbetstid och min timlön halverades över helgen. Det betalar sig inte bra, men det betalar sig mycket bättre i timmen än att teckna serier…
Enligt arbetsförmedlingen är jag fortfarande arbetssökande och berättigad till full ersättning. Arbete på kvällar och helger ligger nämligen utanför radarn. Bara dagtidsarbete är arbete. Spännande värld, som Arbetsförmedlingen målar upp. Den är mycket olik verkligheten. Jag får inte studera några poäng samtidigt som jag är arbetssökande, men jag får arbeta…
Jag och Jimmy brukar spela NES. Det är en trevlig och social aktivitet. När vi klarade Double dragon 3 var det en förlösande truimf! När vi klarade Double Dragon 2 var det en paradoxal antihändelse i jämförelse… Jimmy gjorde dock en serie på den händelsen ändå. Jimmy har egenheten att teckna folk som djur eller saker. Varför vet jag faktiskt inte. Serien nedan är snattad från hans blogg som finns här: http://prickblad.blogspot.com/
Jag ser att det blev lite kass komprimering och storlek på serien. (Paradoxalt nog har jag inget vettigt bildredigeringsprogram på min jobbdator just nu heller…) Vill man se serien i större skala och inte lika förstörd rekommenderar jag därför Jimmys blogg.
Just när filmskapandet började kännas tröstlöst och ovärt igen dimper en fin recension på FASAN FRÅN AVGRUNDEN ner!
http://www.tellusfilm.com/recension.php?id=85002422
Om du inte har sett den – och inte vill avnjuta den på en DVD späckad med extraordinära fasor – finns den att se på Youtube här >>.
Film: Änglagård – Tredje gången gillt (BIO)
De två första Änglagård-filmerna kom i ganska rask takt 1992 0ch 1994. Vill du se en film till där alla rollinnehavare är 15 år äldre och ältar samma sängkammarfars en gång till – nu utan ettans smart ”landsbygden-möter-världen-utför-tema”?
Vill du se en film full av lillgamla tonåringar och omogna vuxna?
I sådana fall är Änglagård 3 en perfekt film för dig.
I övrigt finns inte mycket handling att orda om. En del har dött. Andra har blivit äldre och fått lillgamla barn. De bästa scenerna är sånt som loopas i flashback-scener från de två tidigare filmerna. Det är precis som att de vill påminna publiken om att det funnits bra scener i den filmserien. Det är tragiskt. På riktigt. Det värsta är att man kan inte klaga heller. För titeln på filmen ger precis vad den lovar.
Samma gamla gubbar går på grus. (Dramatisk scen ur Änglagård 3.)
Om det fanns något som hette filmskaparlicens – då borde Colin Nutley få sin indragen. Han kanske inte skrivit manus, vad vet jag. Men någon måste bära skuld för det här eländet. Men det här är ingen film. Det här är ett brott.
Änglagård 3 känns som en fanfilm gjord av skådisarna under en återträff.
Vi hade iallafall tur med vädret 2 var inte bra någonstans, men jag hade nog 10 ggr roligare när jag såg den.
Jag ger en skalle, men då är jag snäll. Skall-skalan jag konstruerat har inget lägre betyg att tillgå heller. Fortsätter svensk film krafsa i dyn av mänsklig förmåga och ambition att skapa film får jag nog revidera skalan och skapa en överstruken skalle. Eller en dödskalle.
En liten julspecial med spel som ger den rätta julstämningen nu när den värsta hysterin lägger sig… Här kommer mina förstahandsval om man söker det juliga, vintriga och stämningsfulla…
Shemue (Dreamcast) är en lite otippad julfavorit hos mig. Det första spelet har gått varmt för andra gången en decembermånad. Spelet utspelar sig i december månad 1986 och det har aldrig snöat snyggare eller mer stämningsfullt i ett spel. Japanerna suger i sig allt popkulturellt som de gillar som en svamp. ”Vår” amerika-inspirerade jultomte fick följa med till Yokosuka! Visserligen är han sorglig och totalt kommersiell (som svar på tilltal rabblar han endast reklam), men han har åtminstone självdistans nog att spexa till det med ett paraply under regniga dagar. En sann tomte gör sitt jobb i ur och skur.
Super Mario Bros 2 (NES) får tala för alla is-banor vi glidit runt på i Super Marios skruvade värld. Ujuj… Vi har älskat och vi har hatat dem. SMB är inte ens ett Mario-spel om man ska vara riktigt ärlig. Kanske är det just därför den isbanan framkallar lite mer kärlek och lite mindre hat… Kanske är det för att den och endast den har flummiga fiender som skridskoåkande snöbollar…
Sonic Adventure (Dreamcast) blir aldrig bättre än på Sonics egna action-orienterade banor. Min personliga favorit är när Sonic åker snowboard framför en framstormande lavin på Ice cap-banan. Såhär i efterhand markerar Sonic Adventure början på den stolta SEGA-maskotens förfall. Det är inte ens ett bittert konstaterande. Det är bara faktum. Men det finns fortfarande höjdpunkter i det här spelet. Höjdpunkter med hissnande fart. Och rykande snö.
Zelda Twilight Princess (Gamecube/Wii) har ett riktigt stämningsfullt julpalats på Snowpeak. Om det inte vore för att den herrgårdsliknande byggnaden är fullproppad med arga fiender och dödliga fällor kunde Link flyttat in och druckit glögg och öppnat klappar… Nu är det lite problem i vägen, som sagt. Men visst är det en julig plats – bortom fiender, fällor och sitt ödsliga läge? Och den missförstådde snömannen skulle bli en utmärkt tomte, håll med om det?
Goldeneye 007 (N64) Aldrig blir det mer vinter än i Sibirien… Bond-spelet till N64an var ett fantastiskt spel när det begav sig. Ärligt talat berodde det inte alls på Sibirien-banorna – de var nog bland de svagare i spelet om jag ska vara helt ärlig. Men: Jag minns att jag irrade omkring otroligt mycket ute i snön på den nattliga Sibirien-banan. Mörkret och N64-dimman skymde min sikt. Efter ett tag började jag frysa på riktigt. Frågan är om snö och vinter kan bli verkligare i ett spel?
Har du egna julfavoriter? Let me know. God jul i efterskott!
Jag skrev nyss ett långt, innehållsrikt och fantastiskt bra blogginlägg… Och vad gör jag. Jag trycker på fel knapp när jag ska posta det. Allt försvinner…
Jag landar… Efter en hysterisk månad. Idag har jag och min sambo haft liten julafton. Det var guld värt! Hemmagjort julbord och finaste julklappar. Jag och finaste sambon ska tydligen på Spamalot i Malmö i februari! Jag blev så glad. Faktum är att jag blev rörd till tårar. Jag älskar Monthy Pyton and the Holy Grail som en del av mig och har varit bitter för att möjligheten att se den svenska uppsättningen av musikalen baserad på filmen runnit mig ur händerna… Men nu blir det inte så! Hurra! Frågorna är många inför musikalen. Är t.ex. Scene 24 med?
Vad har jag då gjort som orsakat torka här på bloggen? Först gjorde jag ingenting. Sedan dök jobb och uppdrag upp samtidigt från ingenstans. Jag fick veta att jag fick komma tillbaka som gästlärare på högskolan. Hurra! Jag är behövd igen! En grej som vi pratat om i två års tid kom i stånd samtidigt. En utsmyckning till serieavdelningen på Ronneby stadsbibliotek. Roligt uppdrag med hedersuppdrags-status. Bra betalt. Men ack så lite tid… Plötsligt var jag tvungen att göra väggutsmyckningar och förbereda en högskolekurs jag aldrig gjort samtidigt på en vecka… Det var tufft. Men det gick. Nu har jag genomför tre veckors kurs med titeln Dramaturgi och tillämpning på Blekinge Tekniska Högskola. Och det är skitkul att vara tillbaka där. På högskolenivå fungerar det för mig att vara lärare. På gymnasienivå gjorde det inte det.
Snabbkurs i Joseph Campbell-kunskap. Från en av många föreläsningar.
Mitt serietecknade har sorgligt legat nere nästan helt i november-december. Jag hann sticka in den här grejen i veckan som var. Jag är inte rasist, men… är en 2-sidig serie på just det temat. Rumsrena saker man säger som inte är rasism men som i förlängningen är det. Jag har gjort serien för en antologi vid namn Serier mot rasism som några Malmö-baserade serieungdomar sätter ihop. Det verkar vara ett skitbra projekt. Klart man vill vara med på en sån sak. Jag har även skickat in SD-serien som jag tidigare publicerat här på bloggen. Om de kommer med eller inte vet jag inte. Det sker ju någon sorts urvalsprocess. Det är något som sitter kvar sedan punksvängen och tiden med hardcore-kulturen på gymnasiet. När något är mot rasism, orättvisor, köttindustrin eller minkfarmar – då mobiliserar man. Då är man med. Och någonstans känns det bra att jag fortfarande resonerar likadant som då. Jag kan inte förändra världen, men jag kan rita en sketen serie som kanske får någon att tänka till lite. Man kan inte flytta berg, men man kan sparka grus.
Jag är inte rasist. Men nästan. Asså, liksom, typ, öööh…
På måndag åker jag upp till Lerdala och planerar att vara där över julen. Förutom allt traditionsenligt julfirande står glögg med högskole-kamraterna på agendan, förhoppningsvis lite rollspel, förhoppningsvis lite bastu… Sedan ska nyär firas i Borås av alla ställen. Tillbaka i Ronneby igen på nyårssdagen. Då är det 2011. Redan… Vart tog 2010 från augusti och framåt vägen?
Det är redan december och snö… Hur gick det till? 2010 bara flög iväg. Hösten var rekordkort även om den antagligen var lika lång som vanligt om man räknar månader och dagar. Förlorad höst. Det låter som en Eldkvarn låt…
Med december kommer julkalendrar. Jag följer dessa två som jag också har bidragit till på olika sätt. Gör samma sak du!
Min gode vän Christopher Johansson har varit med och bidragit till en föryngring av SR P4 Skaraborg de senaste åren. Bland annat tack vare honom är det nu en radiokanal man kan säga att man lyssnar på utan att skämmas! Sjukt bra jobbat, även om man t.ex. får räkna med att få spott och spe från pensionärer när man har morgonprogram med tema hårdrock. Nu kommer hämnden i form av en julkalender. Christopher har gjort "luckor" med en sur Skövde-gubbe i. Leif Jonssons jul heter verket. Jag har ritat en bild som utgör själva kalendern. Lyssna on-line när du vill här;
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=344
Jimmy Wallin har jag känt sedan gymnasiet. Jag insåg snabbt att Jimmy var en mäktig allierad eftersom han redan då var en sjukt skicklig tecknare, var nördigare på serier än mig och besatt sjuk humor i obegränsad mängd.
Jimmy har passat på att lägga rabarber på Karl-Arlfred när han gick och blev "public domain" förra året. Han gör en webbserie med figurerna och nu i december en adventskalender med celebra gäster på samma tema. Bland annat jag. Idag.
Konsertrecension: Eldkvarn (Karlskrona 3/12 2010)
Plura står i en dörr, röker och hejar när vi köar till insläppet. Det ser man inte varje dag… Faktum är att man ser det på tok för sällan.
Eldkvarn är i stan. De spelar i konsthallen som lämpligt nog byter skepnad till en konsert-hall i lite lagom storlek ibland. Det är den perfekta lokalen. Inte för stor, inte för liten.
De har kallats Sveriges Rolling stones. Det är att ta i lite, i ärlighetens namn. Men bara lite…
Plura och hans mannar har rockat ihop sedan 1971. Det är respekt. Nästa år är det 40 år sedan. På produktiva 40 år kan man bygga upp en backlist värdig ordet låtskatt och förtjäna det. Att dessutom gå in i en andra andning och otippat bli bra igen – med starka och intressanta skivor – är imponerande. Och Karlskrona kommer när Eldkvarn kallar. Det är utsålt. Tätt. Blandad publik. Gammalt. Jag har fyllt trettio man finner en plats på jorden där jag känner mig ung. Det gör mig glad på samma sätt som när jag får visa leg på Systemet.
Det tar tre-fyra låtar innan gubbarna på allvar får igång det välsmorda maskineriet. De varvar snabb-lugn låt inledningsvis. Mycket från senaste studioskivan Hunger hotell. Måste-låtarna. Kärlekens tunga. Pojkar, pojkar, pojkar. Cornelis-tolkningen Märk hur vår skugga från Den flygande holländaren-plattan landar mäktigt mitt i setet. Och vi. Vi är fulla. För kärlekens skull.
Tre. Men tre varma.
Youtube-bonus: ”Sommarnatt” live i Stockholms tunnelbana:
http://www.youtube.com/watch?v=kG40vZxkdoI
