De som känner mig vet att jag gillar digitala spel. Det har jag mer eller mindre alltid gjort. Jag har spelat tv-spel sedan jag var 10. När jag var 20 växte det till ett intresse på allvar. Jag har gjort egna spel och skrivit om spel. Ett tag hade jag också förmånen att arbeta med spel.
Jag hittade den här texten på nätet för ett tag sedan. Tydligen har den funnits där sedan i våras, upprört och engagerat gamers världen över. Frågan är het, bland spelintresserade, i spelmagasin och på spelutbildningar. Vi behandlade den i kursen Grafiska uttryck i spel som jag hade äran att genomföra 2 ggr på Blekinge Tekniska Högskola. Men det var innan den här texten dök upp.
http://blogs.suntimes.com/ebert/2010/04/video_games_can_never_be_art.html
Och… Jag håller med! Spel är inte konst! Inse! Kom igen… Är en Volvo-bil konst? Är din TV ett konstföremål? Är en diskborste köpt på IKEA konst?
Spel är inte konst av samma anledning. De är produkter. Spel är i 99% av alla fall gjorda i stora team på stora företag och existerar av endast kommersiella skäl.
Missförstå mig rätt. Spel kan vara bra. Spel kan vara fantastiska. Spel kan ha konstnärliga kvaliteter. Men spel är – per definition – inte konst. Det räcker inte med ett REZ eller ett Shadow of the Colossus för att säga att spel borde projiceras på gallerier. Det finns några få experimentella spel som existerar i gränslandet mellan spel, experiment och konst. Men i de allra flesta fall är det fel att kalla ett digitalt spel för konstverk. Det är min åsikt.
Vad tycker du?