Inget varar för evigt…

När jag var liten var det en spelserie som var på guldkassett. Det sa sig själv att den var något alldeles extra.
Mer än tjugo år. Så länge verkar batterierna i NES-spel räcka. Det är svindlande.
Hur giftiga var inte batterierna på 80-talet? Det är för att de giftiga jäklarna hamnade i havet alla sälar och rovfåglar dog! Stoppa i ett nytt batteri och det är drainat på några månader. Garanterat. Vi har t.o.m skämtat om att varje NES-kassett med batteriminne rymmer en liten japansk kärnreaktor. Av någon anledning är det särskilt populärt att skämta om japanska kärnreaktorer nu.

Men nu när jag rengjorde och stoppar i min gamla guldkassett med det första Legend of Zelda fann jag den ren. Blank. Tom. Borta för evigt är min legendariska sparfil med över 250 sparningar. Min käraste Link. Spelad sedan 1994. Kvar är bara mörkret.
Förr stod Zelda-spelen med batteribackup som det hette som symbol för evigt liv. Nu står det raderade NES-batteriet istället som en ett perfekt allegori för att ingenting varar för evigt.