Jobb, jobb, jobb… Kreativ stress. Och lite träning. Nörderier. Serieteckning och ångestspel. Det är 2014 i ett nötskal. Om jag ska drista mig till att sammanfatta det i rubriker så får det bli något i stil med nedstående…
Årets prestation
Årets prestation får bli att jag lyckats börja springa (lunkar mest, i ärlighetens namn, men ändå) och fixade en mil för första gången i november. I december har tyvärr förkylning och ögoninflammation och matorgier kringjul satt käppar i det välsmorda hjulet. Annars är jag nästan i bättre form när jag är 34 än 24.
Årets egna släpp
Ångestmannenboken! Äntligen ute! Ja. Fast den heter ju inte så. Den heter ju Ångestmannen & hans vänner. På Standard/Komika Förlag 2.0.
Årets nördprestation
Årets nördprestation måste bli nördigt spelrelaterat. Det måste bli att jag klarade av TMHT till Nes. Detta gamla nemesis till spel som jag på renaste allvar trodde var omöjligt. Den massiva träningen som ledde fram till bedriften saknar nog motstycke i min bana som TV-spelare.
Årets spel
Jag har inte spelat nya spel i år nästan. Det finns nya konsoler ute, men vad man ska ha dem till begriper jag inte. Jag har tagit ett steg mot stofil och ren retrospelare i år. Tråkigt på ett sätt men jag vill inte spela en massa jag inte gillar för att hålla mig up to date med en bransch jag inte gillar. Det blev tydligt på årets E3. Alltså vad är detta? Gamergatecirkusen har också bevisat att det finns litet eller obefintligt intresse i branschen att vara mer än ett pojkrum. Att spela nya stora spel lockar inte alls längre. Jag har inte tiden och – ännu viktigare – jag har inte intresset eller lusten att göra det. Jag har spelat ett nytt spel i år från början till slut. The walking dead the game season 2. Sen har jag spelat igenom Gears of War Judgment (Det stavas så – med felstavning) och spelat kanske halva Bioshock Infinite.
Årets innovation
Comixology. Läsa serier i läsplatta. Funkar utmärkt. Jag börjar tycka papper mer och mer bara är skit vi håller kvar av gammal vana. Comixology är en bra tjänst – men dyr. Serierna där ju lika dyra där som i pappersbokform (Prisexempel: 13.99 för ett TWD-album) och så ska det inte vara, tycker jag. Jag tror det har med bokmoms och skit att göra. Den digitala boken har inte riktigt hittat sin form ännu.
Årets projekt
Det måste bli Ångestspel (4 avsnitt och några specialare) och avstickaren Ångestspelpodden som vi gjort elva avsnitt av. Övriga projekt har tyvärr hamnat i bakvattnet, en smula. Mot årets början gjorde jag mycket serier och mot årets slut kom jag igång igen. Ångestspel har kommit in i framtiden och HD-växlat. Tyngre redigeringar och renderingar. Gamla datorprogram som hänger sig och krånglar. Men bättre resultat.
Årets samarbete
Som jag tidigare outat här på bloggen gör jag Nogi 3 på Daniel Ahlgrens manus. Det finns fler överraskningar att outa kring detta projekt, men jag väntar lite med det.
Årets konsert
Jag har tyvärr inte sett sådär jättemycket musik på scen under 2014. Håkan Hellström megakonsert på Ullevi var en maffig upplevelse.
Årets utställning
Game On 2.0 på Tekniska museet. Sjukt kul att spela gamla arkadspel! (Och komma i topp på High score-listan på Buck rogers. Jag kom in the zone! Spelade hur länge som helst på sista livet.)
Årets film
Ingen tvekan. Guardians of the galaxy. Roligaste filmupplevselsen på år och dagar. Ett kärleksbrev till sciencefictionfansen. Ett blandband med det göttaste filmkonsten kan uppbåda. Den får andra superhjältefilmer att bli fantasilösa och tråkiga. Det krävdes en man skolad hos Troma för att film skulle bli kul igen.
Även en En duva satt på en gren och betraktade tillvaron får ett hedersomnämnande. Roy Anderssons tragikkomik är guld värd. Den kanske inte riktigt är värd vad den kostar (Hans förra film Du levande sprang loss på 44 miljoner) men det är en annan historia.
Årets politiktragik
Den politiska cirkusen och att ett parti med den samlade summan av 90-talets bittra Ultima Thule-killar har blivit Sveriges tredje största politiska parti och sitter på mitten som en varböld i riksdagen. Det är så ångestfyllt att jag saknar ord, för det. Att nationalister tar plats i politikens finrum på 2010-talet känns fruktansvärt ofräscht. Det händer i hela Europa och jag bara önskade att Sverige kunde vara ett undantag med solidaritet och allas lika värde fortfarande råder.
Årets förlust
Min mormor fick inte vara med längre utan gick bort 2014.
91 år på jorden. Saknad för alltid.
