Vår film på Lovecraft-festival i USA i helgen!

Äntligen, skulle jag vilja säga. Äntligen visas en film som jag har varit med och gjort i ett större sammanhang och ett rätt sammanhang. För människor som uppskattar den. För den tänkta publiken.

I helgen går H.P. Lovecraft Film Festival & CthulhuCon av stapeln i Portland Oregon, USA. Där visas min, Richards och Christophers The Shadow Out of Time och Richards solo-film Nightgaunts. Tyvärr kan jag inte vara där, för det är skitlångt bort. Men våra filmer är där. Det är huvudsaken.
Här kan man läsa om festivalen;
http://www.hplfilmfestival.com/

…och här kan man läsa specifikt om The Shadow Out of Time;
http://www.hplfilmfestival.com/2012/portland/films/shadow-out-time

Publicerat i Film, Nörderi, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Vår film på Lovecraft-festival i USA i helgen!

Rapport från SIS

I år växte Small Press Expo till Stockholms Internationella Seriefestival. Det är så långt att jag tänker skriva förkortningen SIS istället, för all framtid. Och det verkar som den förkortningen redan satt sig, mycket tack vare Twitter.

Gissa vem som var på plats? Jag var. Jag har varit på plats på SPX/SIS tre gånger totalt. Första gången hette det ”fanzinedagen” eller liknande. Det var år 2000. Då var det jävligt true, som min kompis Johannes säger. Då var det 3-4 bord.
Sedan var jag på plats 2007 eller 2008. Då var det kanske 50 bord. Den gången hade jag självbiografiska serier, NAsses Nekrozin och Svenil Rollspel.
Nu hade mitt bord helt ändrat karaktär. Den här gången 2012 hade jag bara humoristiska superhjälteserier på bordet. Jag hade aldrig trott det 2007 om någon sagt det till mig! Lätt bisarrt egentligen. Vad har jag bordet fyllt med om ytterligare fem år?

SIS är the shit om man sysslar med serier i Sverige. Det är både en fantastisk tillgång och ett stort problem. Det visade sig svårt att hinna socialisera med allt trevligt seriefolk man ville träffa, köpa det man ville, se de föredrag man ville se och (inte minst) hinna sitta vid bordet och sälja sina fanzines.
Det enda föredrag jag närvarade på var ett samtal med Henrik Bromander och Simon Gärdenfors som båda släppt nya böcker. Man sålde noll när man övergav sitt bord, även om det gick bra att lämna bordet till trevliga grannar. Empiriskt bevisat.

Faktum var att jag slagit på stora trumman och nästan gått under av utbrändhet och hybris på kuppen. Jag släppte fyra nya fanzines på mässan. Den mest massiva samlanseringen någonsin i Lenneerseriehistorien som jag utannonserade det på Twitter. Två retweetade. Resten sket i det.
Fanzinen jag släppte var Stål-Tintin #2, Ångestmannen #3, Nogi – Skapelsen och Besköddarna #1. De finns alla kvar i lager, kostar 20-30 kr och beställas lättast genom att maila mig först.

Jag sålde bra! Mina fanzine med Ångestmannen och Stål-Tintin rullade iväg. Ganska många plastgubbar, knappar och Nasse Nekrozin likaså. Nogi och Besköddarna hade det lite svårare, vilket gjorde att jag fick pusha dem lite mer aktivt. ”En tjuga till så slänger jag med det här också…”

SIS är ett styrkebesked för fanzinehobbyn. Det är lätt att tro och tycka att fanzinehobbyn är stendöd när man sitter ute på landsorten i ensamhet i 4-5 år och ritar serier. Men så är inte fallet. På SIS är man inte en outsider. Där är man plötsligt ganska normal.

Dessutom börjar det bli tydligt att vissa kategorier alltid finns på seriemässor. Det alternativa tjejgänget som gör feministiska och politiska serier.  Mangagäng. Furrygäng. Serieskolelever som säljer 24h-serier med  snygga teckningar och noll manus. Killar som egentligen bara vill rita snygga tjejer som står i olika vinklar. De självbiografiska- och realistiska serierna har faktiskt krympt i antal. Sex-serierna i alla dessa varianter har blivit fler.
Jag dömer ingen. (utom möjligen skaparen av ett furry-fanzine jag bytte till mig i bara farten… Det var INTE friskt någonstans…) Mycket är ganska skräpigt, men på fanzinedagen år 2000 var jag 20 år och tyckte att mitt första skitkassa fanzine var bäst i världen. Det är en del av grejen att gå igenom den fasen.

Jag skriver mer senare om mina fanzines och ev också små minirecensioner på sådant jag köpte senare. Nu. Over and out.

Publicerat i Fanzines, Nörderi, serier, Skapande/konst, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Rapport från SIS

Skuggan ur Tiden

För en tid sedan blev jag, Richard och Christopher klara med vår nya film. Som vanligt är det en ångestfylld förlösande känsla att bli klar med något man har jobbat länge med. Jag och Richard har pratat om den här filmen i fler år. Produktionen tog ungefär ett år.

Den svenska titeln Skuggan ur tiden spolades sedan helt för internationellt gångbara The Shadow Out of Time. Då heter också filmen exakt samma som H.P Lovecrafts novell som den baserar sig på. Vi kör all in på det engelska den här gången. I Sverige är det ändå ingen som bryr sig om det vi gör.

Vi filmade hela filmen (förutom några närbilder) under en dag den första juli förra året. Det kanske inte låter så mycket, men det var utan tvekan den mest intesiva inspelning vi gjort. Det blev möjligt tack vara storyboardarbete och planeringsarbete upphängt på klädbyten.

Åke och Christopher har trevligt under inspelningen av ”ökenscenerna”.

Alla bilder utom två i filmen är greenscreen-kompositioner. Bara att inse. Man har blivit en George Lucas-idiot…

När Tobbe var och hälsade på i Ronneby på vinter-vår-kanten belönades han med en statistroll i filmen som traktorförare. Han fick senare lite ljudjobb i projektet också. På det sättet involverade jag hela Batonggänget i arbetet med filmen – vilket jag tyckte var extra roligt.

Även jag ryckte in som statist i min mycket improviserade greenscreenstudio på balkongen. Ärligt talat är det kul att stoppa in sig själv i sina egna filmer… Lite kul ska man väl ha. Jag ”spelar” Mr Peaslees son. Denne unge man har ganska stor roll i novellen, men i vår film är han nedklippt till endast en kort cameo.

Bilder från den färdiga filmen. Här är Öken-Åke redo att börja raida i underjorden!

Åke bygger en Dr Snuggles-maskin och uttrycker glädje inför denna.

Enda nackdelen med att göra filmer med Richard är att hans animationer stjäl hela showen… 🙂 95% av alla kommentarer gäller animationerna. Till The Shadow Out of Time har Mr Lone Animator gjort 5 min nytt unikt animerat material i form av förhistoriska psykadelsika filmsekvenser. Till skillnad från resten av filmen är dessa drömsekvenser i färg. Det bor en genomtänkt symbolik i det. I Lovecrafts världar är drömmar hyperrealism – de är en högre form av verklighet!

I postproduktionen gav vi alla bilder ett ”färgat skimmer”. Faktum är att svartvita filmer inte var bara svartvita på 20- och 30-talet. De var oftast kolorerade. För att förstärka miljöer, känslor och stämningar.

Själva filmen då? Den är klar och på Youtube. Här är den:
http://www.youtube.com/watch?v=y7jp1CT1h6c

Publicerat i Film, Millroad Film, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Skuggan ur Tiden

This is hardcore!

På Kulturhuset Oden i Karlskrona anordnades det Hardcore knockout i tisdags kväll. Fast det var blott tjugo där var det den bästa musikupplevelsen på mycket länge. Jag tror inte man kan komma mycket närmare hardcorens kärna än i tisdags på Odeon.

På agendan stod Vicious dogs, Damage och franska ARRACH. Det sistnämnda lockade mig. Fransmän som lirar HC… på franska, eller? Det ville man ju se. Tyvärr hade de blivit blåsta på sitt gage av ett rötägg i Karlstad och åkt hem till Frankrike i protest. Kvällen var därmed ett band kort. Inträdet sänktes därför från 30 kr till 20 kr. Nån scen fanns för övrigt inte. Istället spelade banden i cafét. I ett hörn. Men det är ju rätt. Publik och band på samma nivå, på en armlängds avstånd.

Lokala och unga Vicious dogs körde på med sitt koncept überkorta låtar i bixterfart (bixterfart : (blekinska:) ”superfort”) men mest imponerade Damage. Linköpingsbandet hade åkt 2 x 30 mil för att leverera stenhård hardcore till den lilla men dedikerade publiken. Och de gjorde det med sådan glädje och tacksamhet att man blev mjuk i själen! Sångarens sköna anekdoter om att spela förbjuden musik ute i regniga skogen i Vitryssland och varma brandtal till hardcorekulturens värme och gemenskap gick rakt in i hjärtat. Jag trodde allt det som var HC-kultur hade dött med min egen tonår vid millenieskiftet. Plötsligt insåg jag att det fortfarande finns en scen. Det handlar inte om musik. Egentligen. Det har hardcore aldrig gjort. Fy fan, vad bra det var…

Publicerat i musik, Nörderi | Kommentarer inaktiverade för This is hardcore!

Tankar om mitt jobb

Jag har jobbat på webbyrån Noisy Cricket i Ronneby i lite mer än ett år nu. Det är faktiskt häftigt. Jag jobbar med något i en bransch jag inte visste mycket om för ett år sedan.
Jag kom som en tecknarsnubbe som kunde lite Photoshop. Det var åtminstone min egen syn på mig själv. Visserligen utrustad med en teoretisk högskoleexamen i medier och tio års erfarenhet av att driva projekt. Men fortfarande reducerade jag bilden av mig själv till en tecknarsnubbe som kunde lite Photoshop, varken mer eller mindre.

Jag ignorerade all tyst kunskap jag samlat på mig genom åren av att konsumera kultur. Jag kunde inte se att mitt intresse för konst, film och spel – och att gärna bryta ner det till en nördig nivå – hade genererat kunskaper. Jag ignorerade all kunskap och erfarenhet jag fått att att driva Svenilgames-projekt, teckna och publicera serier och arbeta med alla beståndsdelar i ett tiotal kortfilmprojekt. Jag brukar säga att det var tre kurser i min högskoleutbildning som vara relaterade till det jag jobbar med nu. En kurs där vi gjorde webbsidor, en som behandlade ”nya mediala former” och en om gränssnitt. Men det är inte riktigt sant. Sanningen är snarare att allt var relevant.

Jag kan tycka att det är lite trist att jag började jobba med webbdesign precis när webbdesign blev ute. Missförstå mig rätt. Nu dominerar avskalad enkelhet och funktion före yta. Att designa handlar i mångt och mycket om att avdesigna. Att reducera något till sin minsta beståndsdel. I webbsidans fall är det information och funktionalitet. Allt annat är egentligen lullull. Jag gillar lullull, men jag kan inte ändra internet.
Det är apparnas fel. Apparna och Facebook har förändrat webben. Vi söker tillgänglighet och information snabbt istället för att hänföras. Numera är content king. Facebook lärde oss att det plötsligt var ok att scrolla en kilometer precis som Apple lärde oss att Flash var ett skällsord. Webbvärlden är ombytlig.

På jobbet jobbar jag mindre med grafik och design och mer med kundkontakter nu. Det är sådär, men det är fullständigt logiskt att det blivit så.

En sak jag lärt mig på Noisy Cricket är att separera mig själv från verkligheten. Vad jag tycker är sällan relevant. Det gäller istället att förhålla sig till hur saker är. Jag tror det är nyttigt. Oavsett vad man sysslar med gäller det att sätta sig i kundperspektiv. Spelar det någon roll att man tycker att G+ är mycket bättre alternativ än Facebook om 95% av användarna inte håller med? Man kan tycka vad man vill, men det ändrar inte faktum. Vi jobbar inte med att tycka saker, vi jobbar med att sätta oss själva i sammanhang.

Publicerat i Design/interaktion, jobb | Kommentarer inaktiverade för Tankar om mitt jobb

Röda är det nya svarta

På Noisy Cricket har vi inga röda dagar.

Publicerat i jobb | Kommentarer inaktiverade för Röda är det nya svarta

Perverst bra tidning

Idag såg jag att speltidningen Level 72 dykt upp på butikshyllan. Sista chansen att dra av ett hyllningstal om Level 71. Det KAN vara bästa numret i tidningen historia och anledningarna räknar jag upp i de olika artiklarna; Fet Mass effect-special som benar ut story, relationer, teknologi och maktherarkin i galaxen inför tredje spelet i serien. Genialt. Sex-sidig artikel om spelbranschens galnaste kreativa geni Suda 51 och hans nya Lillopop Chainsaw. Likaså lika många sidor med Tim Shafer som berättar om turerna och misslyckandet med Brutal Legend och studions nya inrikting på mindre spelprojekt. Ingående superintressant reportage från svenska spelstudion Starbreeze. Intressanta indie-sidor med spelkonstnären Michael Vesavouri, som jag känner. Retroavdelning med närstudie av alla tiders bråk-klassiker Street figther II.

Jag är faktiskt helt hänförd av den här tidningens brahet. Just det här numret är verkligen spot on. Så ska en slipsten dras.

Publicerat i Digital underhållning, Nörderi | Kommentarer inaktiverade för Perverst bra tidning

Jag är ”Din mamma jobbar inte här”

Ska man kalla det ett slutgiltigt erkännande? Att min disk-serie knäcker extra på en arbetsplats i Stockholm som Din mamma jobbar inte här-lapp?



Det här väcker naturligtvis många frågor. Känner jag någon som jobbar på arbetsplatsen? Finns det någon koppling? Jag är inte precis Sveriges mest kände serietecknare. Har personen i fråga läst fanzinet Breakthrough? Har hen surfat fram serier på lenneer.se, tyckt den varit bra och printat den?

Tack till Mikke Schirén för bilden!

Publicerat i Fanzines, serier, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Jag är ”Din mamma jobbar inte här”

Webbdagarna

I slutet av förra veckan var jag och min kollega Charlotte i Stockholm på Webbdagarna. Webbdagarna är kort sagt två branschdagar proppade med seminarier. Det visade sig vara ett regält påkostat och fläskigt arrangemang arrangerat av IDG/Internetworld. Platsen var Waterfront Conference Center mitt i smeten.

Föreläsarna avlöste varandra. Tunga namn. Smarta personer. Visionärer. Kreatörer. Galningar. Såna som gjort sånt som betyder något på internet eller i verkligheten. Efteråt nästan härdsmälta i skallen av alla intryck. Helst skulle man orkat nätverka lite hårdare med alla spännande branschmänniskor i pauserna. Men jag tror att alla intryck och anteckningar kommer att landa och omformas i nya kunskaper när röken bara lagt sig.

Trevligt att komma till Stockholm. Dock hann vi ingenting utom Webbdagarna. Vår fritid inskränkte sig till samvaro vid frukostbordet och en snabb stressöl i gamla stan.

På efterfest på anrika Nalen slår det mig plötsligt att jag är på branschfest i Stockholm med hippa mediamänniskor… Hur gick det till? Jag väntar på att någon ska komma fram, peka på mig och säga Va gör du här? Du är ju en bonnapöjk ifrån Skövde! Jag vet inte riktigt hur jag hamnade i allt det här, men jag älskar att vara en del av en spännande, dynamisk bransch.  Efter år av frilansharvande, uppdrag och läraruppdrag gör jag äntligen ett riktigt jobb i ett riktigt sammanhang. Det är faktiskt coolt. Det i sig är coolare än creddiga fester i Stockholm.

Här kan man läsa arrangörernas sammanfattning:
http://internetworld.idg.se/2.1006/1.440097/snackisarna-fran-webbdagarna

På bilden där syns min kollega Charlotte samt mitt ena ben längst till höger i bild.

Tackar Jerker för husrum och frukostar också! Det var guld värt!

Publicerat i Design/interaktion, jobb | Kommentarer inaktiverade för Webbdagarna

Stål-Tintin i BoB

I senaste Bild & bubbla 190 recenseras mitt fanzine Stål-Tintin #1. Kul att så sker i ett nummer med Tintin på omslaget och en lång text om Tintin-filmen. Det var nog första gången jag skrattade högt när jag läste en recension på något jag själv gjort. Det kan vara första gången jag får fram precis det jag vill. Ur texten;

”Plagiaten är så skamlösa, historien så tunn och alltsammans så medvetet genomdumt att det blir roligt.”

Det skulle kunna vara en sågning, men det är det inte. Hela recensionen är huvudet på spiken. Sedan råkar Martina Strolz som skrivit gilla det också, som ren bonus.

Jag minns att jag för nästan tio år sedan hade ångest för att skicka in fanzines jag gjorde till BoB. Jag tror många känner så fortfarande, vilket är synd. Man måste möta en publik för att utvecklas. Ska man hårddra det kände jag nog inte att jag utvecklades förrän jag började skicka fanzines till BoB.
Förr var jag rädd att bli sågad av någon expert som kunde serier. Nu tänker jag inte i de banorna längre. Det är snarare så att all publicitet är bra publicitet.

Jag kan erkänna att jag tvekade lite innan jag la Stål-Tintin #1 på lådan. Det var egentligen för tramsigt. Jag gjorde en Markkolio när jag egentligen vill vara Jocke Berg. Jag gjorde fel. Paradoxalt nog har många gillat serien. Nu måste jag väl fortsätta tramsa…

Naturligtvis har beställningarna i recensionens spår rasat in… Nä. Skojade bara. Det har inte hänt. Inte en enda. Det är som vanligt. Man brukar sälja kanske ett eller två ex på en bra BoB-recension. Inget på en dålig. Det är nog inte bara jag som upplever det. Fanzines finns knappt längre. Möjligtvis kan man sälja en liten trave på Small Press Expo. Kul att BoB fortsätter att viga sidutrymme åt fanzines! Ett mirakel egentligen, det finns t.ex. nget fast sidytrymme för webbserier längre.

Roligt med en liten knuff i rätt riktning igen. Det här gav mig energi att göra färdigt Stål-Tintin #2 m.fl. titlar…

Publicerat i Fanzines, Recension, serier, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Stål-Tintin i BoB