Lenneér bloggar och poddar

Konsert: Joystick 11 Malmö Live Konserthus 8 februari 2019

I lördags var jag och sambon i Malmö och såg spelmusikkonserten Joystick 11. Orvar Säfström var producent och presentatör och Malmö Symfoniorkester stod för musiken. Vi satt på andra raden. Typ längst fram. Det kändes som vi satt i orkestern, i stort sett!

Setlist:

Bloodborne – Suite (Ryan Amon)

Final Fantasy VII – Main Theme (Nobuo Uematsu)

Final Fantasy IX – Suite (Nobuo Uematsu)

Conan Exiles – Main Theme (Knut Avenstroup Haugen)

Battlefield One – Flight of the Pigeon/Classic Theme (Johan Söderqvist/Patrik Andrén)

Horizon Zero Dawn – Suite (Joris De Man)

– PAUS –

Everybody’s Gone to the Rapture – All the Earth/Finding the Pattern (Jessica Curry)

Hitman 2 – Main Theme (Jesper Kyd)

Commodore Amiga – Medley (Various*)

Wing Commander – Suite (Alistair Sanger/David Govett)

Shadow of the Colossus – Suite (Kow Otani)

The Last Guardian – Suite (Takeshi Furukawa)

The Witcher 3 Blood & Wine – Lullaby of Woe (Marcin Przyblowicz)

Extranummer:
Skyrim – The Dragonborn Comes

Konserten inledde mäktigt med musik från Bloodbourne med Sabina Zweiacker på mäktig operasång. (Jag började uppskatta opera när jag förstod att klingonerna i Star Trek håller det högst av allt). Musiken är så svulstig och blodfylld att jag blir sugen på att spela spelet, rent av.
Svenska Battlefield överraskade med ruggigt episk musik som lät mer matinéäventyr på filmduken än spelmusik. Häftigt Amiga-medley där musiken på It came from the desert inledde för att sedan gå över i svängig sjörövarreggae från Tales of the Monkey Island.
Av spelen som var representerade på setlisten hade jag i stort sett bara spelat ett, Shadow of the Colossus och visst var styckena från det spelet pampiga när de kom. Men mest överraskade musik jag INTE hade hört, måste jag medge. Det var egentligen inte så publikinfriande setlist, då musiken kom mest från nya moderna titlar och spelserier. Ingenting från Castlevania eller publikfriande favoriter som Zelda eller Mega Man, kan förefalla lite märkligt egentligen. Orvars mellansnack signalerade att många (läs: de flesta) i lokalen var återbesökare. Må så vara. Vi var förstagångsbesökare. Men vad tyckte återbesökarna om den moderna utbudet, undrar jag. Jag trodde många konsertbesökare skulle vara tonåringar eller tjugonånting. Men min sambo sa att de flesta verkade vara trettionånting.

Efter pausen strömmade det in folk på ”hyllan” bak i rummet. Det viar sig vara 70 pers bara i kören i andra akten! Otroligt maffig avslutning med Skyrim-låten The Dragonborn comes.

Riktigt nice att ta en öl i hotellbaren efteråt också. Jag känner lite som efter min första wrestlinggala. En peak kulturupplevelse, rent av en livsvidgande upplevelse.
Tack till min fina sambo och livskamrat för en fin julklapp!