”Det blir helgerån hur jag än gör” sa E-type när han skulle tolka Tomas Ledin i programmet Så mycket bättre. Det citat stämmer kanske ännu bättre in på uppgiften som superduon Spielberg och Jacksons idé att göra film på Tintin.
Ok. Det här är mina subjektiva åsikter. Jag har växt upp med Tintin. Seriealbumen och kassettbanden. Ibland på VHS-band hos mina kusiner. Jag började gilla Tintin igen när jag var 25+ och förstod hur bra serierna egentligen var. Det var inte bara bra serier. Det var ett gediget livsverk. Hergé för seriekonsten är att jämföra med Picasso för måleriet. Att animera Tintin är på många sätt ett omöjligt uppdrag. Hans teckningar har så mycket rörelse att de inte behöver animeras. Det är en omöjlig match. Som filmskapare kan du bara förlora.
Jag satt som en surgubbe med armarna i kors och twittrade ut mitt hat. Jag blev en sån där näthatare för en stund. (Det händer ibland, men jag försöker hålla skämtsam ironisk ton) Sedan gjorde jag det jag svurit att inte göra. Jag gick och såg filmen.
Vad tyckte jag då? Jorrå. Jag blev överraskad. Det var bra!
Alltså. Det är Tintin på speed. På gott och ont.
Utan att spoila: Det finns två actionscener som skar i min Tintin-älskande hjärta. Jag vet inte om någon människa vill ha actionscener av det här slaget. Framförallt: Tintin är inte James Bond! Tintin skövlar inte städer där han drar fram!
BORTSETT från dessa scener var filmer i det närmsta perfekt. Ärligt talat. Det var perfektion. De allra flesta kommer att gilla filmen. Det är bara gubbar och extrema nördarna – som jag – som kommer att ha invändningar. Men faktum kvarstår. Hade jag tajmat två toalettbesök väl och missat två actionscener hade filmen varit bättre.
Det värsta är att man kan känna igen mönstret. Spielberg var ju ansvarig för den fjärde Indiana Jones-filmen som kom för ett par år sedan. Jag tyckte den var underhållande och helt ok. Nästan alla jag pratat med har dock invändningar mot några av actionscenerna i den. Samma actionscener. Och de var verkligen inte mycket att hänga i granen…
När skådisarna förvandlas till datoranimerade trasdockor kysser man liksom realismen bye-bye! Illusionen rämnar. Man tror inte på det man ser längre. Så är det i Tintin också. Man lyckas etablera någon sorts ”realism” i den animerade världen som man sedan brutalt kastar överbord.
Tur att inte George Lucas gjorde Tintin-filmen. Då hade det gått käpprätt!