Vårt långa snack om serier och annat fortsätter i Comixpodden 67 där jag fortfarande är gäst.
Här kommer vi in på hardcoremusiken, hur Volvojobb kan leda in på serieteckning, prat om Samtal med Stefan, SLAHAD och (inte minst) mina serier; Nogi och Beskôddarna.
Lyssna här: http://comixpodden.libsyn.com/
Jag har gjort en fanart på Batman v Superman. Den sammanfattar den bästa/roligaste/konstigaste/kassaste twisten i hela filmen! Fet spoiler alert på denna. Strunta i att läsa pratbubblorna om du inte sett filmen och är spoilerrädd (Jag tänker lite att de flesta hardcore serienördar nog sett filmen nu)
Bio: Batman v Superman: Dawn of Justice
Batman versus Superman. The Bat of Gotham vs The Son of Krypton. Det blir inte större än så! Det här är Nörderi deluxe. Sällan eller aldrig har jag laddat såhgär mycket för en film! Jag har sett om nästan alla filmer med Batman och Superman och läst alla serier jag har haft unom räckhåll. Allt för att fräsha upp minnet och se de nördigaste av smala referenser…
Sen ser man själva filmen. När man sett den är känslan… Jaha… Jorrå… Såattee… …?
Det är kul att DC gör sina filmer mörka och vuxna och att de spinner in på människa/Gud-aspekten av Superman! Mycket i filmen är bra, riktigt bra rent av, men mycket är också riktigt konstigt och helt kasst.
Batman har nog aldrig sett ballare ut än han gör i sin ”mecha suit” när han går i klinch mot Superman. Och allt ser också rätt ut i filmen. Allt är skitsnyggt. Produktionsdesign. Dräkter. Batmobilen. Fotot. Allt är snyggt.
Samtidigt är allt fel. Batman säger inte det han borde och gör inte det han borde. Superman är ute och cyklar. Lex Luthor är en bortskämd pojkvasker. Wonder woman dyker upp och går runt på långa sköra ben till tonerna av ett eget ledmotiv. Allt är mycket bisarrt.
Efter två timmar borde filmen ta slut, men då kastas vi istället in i strid med en ny skurk som är som tagen ur ett dataspel. Den fighten tar aldrig slut. Alla slår sig, men ingen blöder. Ingen dör heller, för det betonas att alla ställen där förödelse sker är folktomma.
Batman dödar folk i den här filmen, något som han enligt sin egen hederskodex inte bör göra. Det störde faktiskt inte mig nämnvärt. Att Batman däremot är riktigt korkad och tar konstiga beslut, det sticker lite. Han ska ju vara världens bäste detektiv och en superninja! Här är han en gammal gnällig gubbe som tjurar i en källare.
Att filmen är PG13 (11-års-gräns i Sverige) sticker i ögonen. Här finns inte en droppe blod, trots att en hel stad går sönder (igen) och allt sprängs. Den korta stund Batman och Superman slåss är (nästan) värd hela biobiljetten, men tänk om de hade fått bli lite blodiga också! Nu är det en väldigt clean fight, så att säga.
Här är en fanart jag gjorde förra veckan, som jag tänkte posta på internet när jag sett filmen.
Jag är kraftigt kluven till den här filmen. Serienördar kan ju se den här filmen om de har lust, men den är egentligen inte speciellt bra. Icke serieintresserad publik kommer att fatta noll. Egentligen är den nog kass. Den är definitivt på tok för lång. Man kunde lätt klippt ner den 45 min.
Nu finns Comixpodden 66 som jag gästar ute! Det är den längsta intervjun jag gett om mitt serietecknande någonsin. Tre timmar satt vi och snackade i Joakims trevliga hemmastudio! Det blev material nog till ett dubbelavsnitt. Det är första delen (av två) som nu är ute att lyssna på här:
http://comixpodden.libsyn.com/
Foto: Joakim Nilsson/Comixpodden
I första delen pratar vi om superhjältar, Adam Wests Batman, varför en dålig film är mycket bättre än en bra film, om Party med Pluto som jag skämtsamt kallar ”min Citizen Kane”, om att göra seriefigur av Tapp-Olle, om att allt man inte får göra är roligt, om Russ Meyer-film, om ”det bra våldet”, om hur Bobo spökar i Nogi och mycket annat som är gött…
Mycket skratt blir det. Speciellt när Petter och Joakim hittar saker i mina serier jag själva inte är medveten om…
Länkar och bildexempel till sånt vi pratar om:
Party med Pluto-fruktsallad. Akta er för päronet, för dom är lite sura såhär års. Promobild för seriealbumet, som det talas om i podden.
Här är strippen från Ångestmannen strippserien med ”stor humor”, som det pratas om. Petters – också Daniels egen – favorit.
Nogi – Skapelsen – serien som film. Fanzinefilm. Skämtsamt kallat ”Nogi the movie”.
Miljövänlig speedway. Remedierad serie ur Nålar i maten, seriealbumet. Radioinslaget, som blev en serie, som blev en film. Solklart!
Två ikoniska seriefigurer går i klinch på vita duken för första gången… Ångestspelpodden 34 är ett långt försnack inför drabbningen. Lugnet innan stormen. Nix! Vi har ännu inte sett nya filmen Batman v Superman: Dawn of Justice. Men det SKA vi göra! Och ni är välkomna till förfesten!
Vi snackar om de båda ikonerna Batman och Superman – om deras äventyr i serier, film och TV – om deras resa från 1930-tal till 2010-tal – och vad de betytt för oss personligen.
Det är ett stort ämne och Batman och Superman har nog präglat våra liv mer än vi trodde… Vi får inte sagt allt vi vill i ämnet, det hinner man inte på blott en timme och tolv minuter.
Medverkande: Daniel Lenneér, Jimmy Bäckström
Speltid: 72 min.
Bild: Jimmy Bäckström (kollage)
ÅSP34 är inspelad 30 mars 2016 i Jimmys lägenhet, Ronneby. Redigerad av Bara å Bänna Medieproduktion, som alltid. Ångestspelpodden publiceras också på videospelsklubben.se. Tack till Gazi – vår egen Superman – som roddar där, i ur och skur!
Det har varit på agendan ett tag… Ångestspelpodden 33 blev äntligen ett wrestlingsnack med den skitbra och skitwrestlingsintresserade serietecknaren Johan Wanloo!
Vi snackar om hur det gick till när Hulk Hogan blev nästan fet. Hur The Undertaker är typ femtio och rätt så sleten, men ändå en publikmagnet. Om att sakna wrestlaren som ser ut som vaktmästarn eller sjöbusen på hamnkrogen. Och om mycket annat relaterat till vårt favoritstök borta i USA, nu som då… (Vi snackar lite svensk wrestling också)
Ljudet är lite kasst – men det hör till! När man börjar bry sig om ljudkvalitet på riktigt är man full gubbe…
Vi kastar ut podden nu för att få ut den medans den fortforande är aktuell – innan årets Wrestlemania. Såattee… Frågan är nu bara; Are you ready to rumbleee!!?
Medverkande: Daniel Lenneér, Johan Wanloo
Speltid: 42 min.
Bild: Johan Wanloo, Daniel Lenneér (samarbete)
ÅSP33 är inspelad i mars 2016 i Road House Studio, Karlshamn och Lenncave Studio, Ronneby. Redigerad av Bara å Bänna Medieproduktion, som alltid. Ångestspelpodden publiceras också på videospelsklubben.se. Tack till Gazi som roddar där, i ur och skur!
Jag gästade Comixpodden i söndags när jag var i Skövde. Kul att träffa Joakim och Petter in real life, som man säger. Vi avslutade med den här galna kompisselfien där det ser ut som vi är så goda vänner som män bara kan bli, ungefär. Haha!
I tre timmar snackade vi om mina serier, Adam Wests Batman, Joe Matt, Daniel Ahlgren och SLAHAD, Russ Meyer-filmer, ”det bra våldet”, hardcorepunk, wrestling och säkert annat också.
Jag hoppas Joakim kan klippa ner det till något som kan likna ett avsnitt… Jag länkar här när avsnittet finns, såklart.
Jag gästar gärna era poddar, om jag blir inbjuden. Jag kan prata serier, film och TV-spel. Jag kan prata samlande, musik och wrestling. Jag kan kort sagt prata om nästan allt.
När min sambo skulle gå och lägga sig häromkvällen brakade det till i trappan. Hon hade lyckats trampa snett, falla och vrida till foten.
Efter några timmars väntan på akuten visar det sig att foten är bruten. Gips och fem veckors sjukskrivning.
På några sekunder skrivs vardagsplanerna om och våren 2016 blir något annat än vi hade tänkt oss. Åtminstone den närmaste framtiden. Så kan det gå.
Inte så mycket att göra, förutom att gilla läget och hoppas det läker problemfritt. Det får ta den tid det tar, bara det blir bra. Det var nog ingen komplicerat benbrott. Ingen led eller så. Bara ben på den ovärda lilltåsidan av foten.
Mycket kan verkligen förändras på bara några sekunder! Att gå upp för trappan och lägga sig är liksom en antihändelse. Den finns nästan inte, som händelse betraktad, men kan ändå leda till incident.
Verkligheten är skör, men det kan man inte tänka på för då vågar man inte göra något.
PREMIÄR för en NY podcast!
Välkommen till Jakten på Eldorado!
Podden som är macheten i lågprisdjungeln.
Följ med oss i sökandet efter efter det verkliga guldet; Den billiga maten.
För alla äter mat. Och att köpa mat är ett nödvändigt ont. Kan man hitta billig mat, då har man hittat guld. Så tänker vi. Då har man hittat sitt eget personliga Eldorado, rent av…
Ingen säger nej till en billigare matkasse. Så är det ju… Det här är podden som har ambitionen att kombinera konsumentupplysning, vardagsekonomi, mat och humor. Det här är podden där vi testar billig mat – och billiga produkter – av märket Eldorado.
Men får vi den billiga matkassen – eller bara den billigt kassa maten?
Det ska vi utforska i Jakten på Eldorado…
Den här gången käkar vi: Vita bönor, skivade champinjoner, vit stångsparris, Gelehallon, mazariner, chips, mjölkchoklad, plastfolie och tandborstar. (Fast plastfolie och tandborstar käkar vi ju inte men ni fattar…)
Vår resa fortsätter…
Medverkande: Daniel Lenneér, Mic Calvert
Längd: 41 min. Signaturmusik av Mattias Westergren.
Inspelad i Karlshamn och redigerad av Bara å Bänna Medieproduktion, Ronneby, mars 2016.
Jag upplever just nu ett pånyttfött intresse för serietidningar som jag inte känt på många år.
Jag har alltid läst serier, det är väl ingen nyhet för någon, men i 20-års-åldern gick jag över till i stort sett enbart traded paperbacks på engelska. Sen läste jag nästan bara svenska eller europeiska serier i bokform. Lyxserier.
Själva tidningarna och läsandet av tidningar har kommit i bakvattnet… Synd. För nog är det ett klassiskt format. Även fast jag använder Comixology och läser serier digitalt så kommer jag alltid att gilla papperstidningar.
Det är kul att se vilka tidningar som gavs ut i Sverige under 80- och 90-talet. När man hittar dem kostar de ju ingenting. Inte så sällan är de av ganska obskyr art, eller upplevs så med dagens ögon. Man försökte surfa på trender. Om en TV-serie eller film var populär provade man en serietidning. Det blev aldrig en långkörare.
Men TROMAs avsiktliga B-films-hjälte Toxic Avenger var väl aldrig ”stor” i Sverige? Inte på riktigt? Ändå testade man en leksakslinje och en serietidning. Man hittade på en barnvänligare avknoppning på grejen med mer muterade flängda bi-figurer och skapade Toxic Avengers. Serierna var väldigt realistiskt superhjältetecknade i början, men blev senare betydligt mer cartoony. Mer åt Turtles håll. Hela grejen var väl ett försök att glida på Turles-vågen. Sött, bisarrt och våldsamt i kombo var populärt kring 1990.
Jag blev spontant lycklig av att Jimmy hade Arkiv X-serietidningen i två nummer att låna ut! Det var en tiding jag fingrade på i tidningsstället, men aldrig köpte. Det är Adlard – sedmera känd från The Walking Dead – som tecknar och det är såklart stiligt värre.
Jag köpte två nummer av Robotjägaren på Scifi World-mässan förra helgen. Jag visste inte ens att serien hade funnits på svenska! Regält svulstiga stories om en machoman som reser runt i galaxen och slåss med robotar av alla möjliga långssökta anledningar – det kan man väl aldrig få för mycket av?
Blev också barnsligt förtjust i Turtles-tidningar från USA som inköptes vid samma tillfälle. TMNT Adventures, som barnvarianten hette over there. Här har manusförfattarna verkligen rökt på… Färdas genom dimensionerna i överdimensionerade kohuvuden… Jorrå, man tackar…
Dessa inköp gjordes på Sci-fi World-mässan i Malmö förra helgen. Seriecenter i Trelleborg verkar GULD värt! Stort sortiment och billigt som skam!
Denna pånyttfödda fascination bottnar såklart i nostalgi. Men jag tror det är något mer än så. När jag bläddrade i Ångestmannen och hans vänner första gången kände jag nån sorts flashback till när jag bläddrade i en serietidning när jag var liten. Då tyckte jag att det var den främsta formen av underhållning människor kunde skapa och det tycker jag nog någonstans fortfarande. När jag fick samma känsla av att bläddra i min färdig bok fick jag känslan av att någonstans kommit i mål.
Om sen andra tycker om att läsa det, eller delar min uppfattning om vad som är ”fine art”, är en annan historia.
