Sommarsemester med konstant sol och värme har man haft! Här kommer en efterrapport.
Tre aktiva semesterveckor är till ända! Semestern inleddes med en vecka i hyrd stuga i Västervik tillsammans med svärföräldrar och Annettes brors familj. Det var socialt, trevligt och slappt. Allt i lagom doser.
Sedan bar det av till till Lerdala där farmor fyllde 90 år. En anmärkningsvärd ålder, som man säger, men hennes syster är 95 och bor hemma, städer, lagar mat och handlar på egen hand.
Annette tog bilden på Lenneér-klanen som publiceras nedan. Den ledde till att en förstoring beställdes.
Vi var ca en vecka i Lerdala. Tidaholms museum besöktes. Där huserar en Star Wars-utställning just nu! Den rekommenderas naturligtvis varmt. Som lök på laxen fanns en liten med naggande god Eddie Meduza-utställning också i lokalerna.
Jag har läst på tok för lite. En och en halv kioskbok har jag hunnit med. Conan, bland annat.
På bio var jag och såg nya Planet of the Apes-filmen. Den var väl sådär. Inte överdrivet bra, inte alls dålig. Ganska precis vad man förväntade sig.
Fantastiska Guardians of the Galaxy såg jag första dagen åter på jobbet, fast på kvällen efter jobbet då.
Konsert har jag sett i form av Raubtier/D.A.D/Sabaton i Brunnsparken. Märkligt att Sabaton har blivit så stora med sin bisarra historiskt förankrade power metal. Jag tycker att det är en smal genre. Det borde vara en smal genre. Imponerande bredd på besökarnas åldrar. Arrangemanget var som ett litet Sweden Rock i miniatyr. Och visst levererade Sabaton. Jag vet bara inte hur jag ska förhålla mig till den här pompösa power metallen som framförs på svenska och är certiferat godkänd av Statens centralverk för historiskt korrekthet…
Sabaton tände grillen regält. Den värmde frampå kvällen. Sju kubik fotogen gick nog åt.
Raubtier besökte blekinge igen. Det var ingen värdig behandling av rovdjuren från vidderna i norr den här gången! Djurplågeri, nästintill. Sjukt otacksamt att spela i dagsljus för en publik som bara vill se lökig riddarrock. Men de gjorde så gott de kunde. Ingen hade riktigt kommit för att se Raubtier denna dag (utom jag), och det var ofantligt synd. De levererade åtminstone en 35 minuters-spelning där de trängde in sina ”greatest hits”.
D.A.D var rätt kassa. Den främsta behållningen var att se vad bassisten Stig Pedersen drog fram för knasiga instrument ur gömmorna i nästa låt. Den inledningsvis röda och transparenta basen visade sig vara den minst spexiga basen i arsenalen! Tre låtar framförde han på rymdraket. Rymdraket liksom!
Lite filminspelning hann jag också med. Jag var några timmar i Richards studio och tog kompletterande bilder till ett antal olika projekt. Flummigt värre, med alla kostymbyten. Jag hade anteckningar och tog bilder till 4-5 projekt parallellt. Bland annat nya Millroad-filmen, Ångestspel avsnitt 15, en film jag och Annette påbörjade förra året med mera.
Fördelen med det här sättet att jobba är att man får mycket gjort. Nackdelen är att allt blir en smula hafsigt. Egentligen hade jag som målsättning att vis skulle spelat in en kortare Star Trek-spoof, men den filmen sitter fortfarande och gnaer på manusstadiet.
På det tråkiga kontot har min mormor gått bort, 91 år gammal. Väldigt tragiskt. Hon höll humöret uppe nästan hela vägen och det imponerar mig enormt. Det är begravning för henne om en vecka.
