Game On 2.0

I torsdags var jag och Annette och besökte utställningen Game on 2.0 på Tekniska museet i Stockholm. Det är kort sagt en utställning med digitala spel som rakt upp och ner ställer ut spelen som besökarna får spela. Konsolspel, bärbara spel och arkadspel. Utställningen står september ut, så när du läser detta sjunger den på sista versen. Är du spelintresserad och boende med Stockholm inom räckhåll bör du springa dit. Marsch pankaka!

Intryck och funderingar på Game On:
– Arkadspel är grymt!
– Orginalskisser på Mario och Donkey Kong av Shigeru Miyamoto. Man ser vilken skillad serietecknare han är. Skönt schwung i figurerna. En ren och oväntad bonus.
– Varför fick man inte spela orginal-Pong? Hade varit sjukt kul att ratta en sån där guld arkadmaskin…
Ice climber fick nytt liv när man satt i ett litet arkadkabinett och styrde varsin speedad eskimå.
Street Fighter III med Dreamcaststickor!
– Rosa Hello Kitty-Dreamcast!
Orginal-Castlevania på MSX! Det heter väl Vampire killer eller nåt… Sjukt ballt att ha provat det.
– Äntligen testat Virtual Boy. Ett tveksamt nöjde. Den var kass. Det var helt omöjligt att träffa bollen i rödsvarta-ful-3Dn i Mario Tennis… Fortare än man fick Game over fick man yrsel och känningar av huvudvärk.
– Jag kom överst på high score-listan på Buck Rogers-arkaden! De första 2-3 liven rann iväg som ingenting, men sedan spelade jag hur länge som helst. Jag skulle skriva ”LEN”, men hann bara skriva ”LE”. Det gjorde inget. Det funkar det också. Så är ni där kan ni spela och se om mitt rekord står sig…

gameon

Men det var också mycket nytt som var påfallande ovärt. Wii, Playstation 3 etc. kan man lika gärna spela hemma liksom. (Nördar som jag kan även spela Nes, Mega drive, Saturn, Game boy, N64, PS, PS2 och Dreamcast hemma ostört i nästan obegränsad mängd.) Men jag förstår ambitionen att visa HELA spelhistorien. Det var ju lätt att tillämpa min metod; att ignorera allt nyare än Dreamcast och insupa det gamla och göttiga med ett hungrigt hjärta och ett öppet sinne.

Det var naturligtvis gränslöst kul att testa och känna på många spela. Men det är just test. De spel som ruvade på en större upplevelse kommer ju inte till sin rätt på en utställning av det här slaget. Det gör mer mer bredden och omfattningen av mediet. Annette tyckte nog nääästan att det var lika kul som jag att flumma runt band spel från 50 års spelhistoria…

Efter 1,5 timme i lokalen var vi ärligt talat ganska mätta. Vi tittade på flygplan, dieselmotorer och dammsugare på permanentutställningen en stund. Sen gick vi hem.

Det här inlägget postades i Ångestspel, Nörderi, roligt och allmänt ovärt, spel, Subkultur. Bokmärk permalänken.