Konsumtion

Postat den 19 augusti, 2012 av lenneer

I juli månad var jag och Annette några dagar i London. Hittade bland annat GOSH!, en fantastisk seriebutik på Soho. I London gjordes följande inköp.

Det blir troligtvis ingen bokmässa i år. Det blev SIS i våras och London i juli istället.

Publicerat i Nörderi | Kommentarer inaktiverade för Konsumtion

Mycket bra om indiespel

Postat den 15 augusti, 2012 av lenneer

Jag gillar när den lilla människan får uppmärksamhet. Nu är de unga männen i Indie Game: the Movie inte små människor. Åtminstone inte längre. De har vuxit till små superstars. Men Indie Game: the Movie handlar om resan dit. Det handlar om uppoffring. Blod, svett och tårar. Det är absolut ingen lek.

Vi som jobbat i större eller mindre projekt, med eller utan pengar känner garanterat igen oss. Inte minst känner jag igen mig i ångesten efter att gå ur ett stort projekt. Jag har kännt samma sak efter färdiga filmer och serieböcker och ibland efter stora illustrationsuppdrag. Trots lovord och goda recensioner känner man liksom bara tomhet. När man lämnat över det man skapat står man med tomma händer. Skådespelaren står ensam när ridån ger ner och publiken lämnar salongen. När Phil Fish säger att hans liv saknar mening om spelet inte når publiken gör han det med en gripande övertygelse som griper tag i betraktaren. Det handlar inte bara om spel.

Nu är ju detta en film med happy ending. Vi vet ju att Fez, Braid och Super Meatboy alla är succér, hyllade av både spelare och kritiker. När kommer filmen om underjordsspelutvecklarna? De som aldrig breakar? De som gör spel bara för sig själva och sina kompisar? Den filmen skulle jag vilja se. Jag skulle gärna se en film om sådana konstnärer, serietecknare och animatörer också.

Indie Game: the Movie är förhäxande bra. Drabbande bra. Den bästa film jag sett på mycket länge.

Se trailern här:
http://www.youtube.com/watch?v=GhaT78i1x2M

Publicerat i Design/interaktion, Digital underhållning, Film, Nörderi, Recension, Skapande/konst, spel | Kommentarer inaktiverade för Mycket bra om indiespel

Den svenila åldern

Postat den 9 juli, 2012 av lenneer

Idag uppnår jag samma ålder som ungkarlen Svenil – en figur som jag hittade på när jag var tolv 1992.

Jag skrev berättelser med Svenil i sjätte klass och upp på högstadiet på min fritid. Jag gjorde sju samlingar/böcker samt en åttonde ofullbordad. Jag samlade dessa berättelser i bearbetade versioner i en samlingsbok Svenil – Samlad och packad – Den kompletta novellsamlingen, jag tror det var ca. 2004.

Svenil är 32 år fram till berättelsen ”Svenil fyller år” då han fyller 33. Sen blir han aldrig äldre. Han fryser i tiden där.

Till skillnad från andra pre-pubertala skapelser har Svenil hängt med genom åren. Jag har gjort ett rollspel kring honom – Svenil Rollspelet – och pushat det aktivt i flera år. Jag har tidigare betraktat honom som min mest ”kända” skapelse, men nu tror jag mina serier, Ångestmannen och mina Lovecraft-filmer har ”gått förbi”.


Nu för tiden händer det inte mycket med Svenil. Svenil Rollspelet har hamnat i limbo, tillsammans med stora delar av den svenska hobbyn, i ärlighetens namn. Senast jag använde Svenil var det för cameo/statistroll i Stål-Tintin #2.

Publicerat i roligt och allmänt ovärt, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Den svenila åldern

Inte raketforskning precis, men ändå!

Postat den 5 juli, 2012 av lenneer

I måndags fick jag ett större illustrationsuppdrag i knät. I ärlighetens namn har det varit lite tunnt med grafik och illustration för mig på byrån en tid, så jag högg på (upp)draget likt en hungrig gädda!

Plötsligt satt jag hemma i ett konstigt tillstånd av trivsel och panik, ritade frenetiskt, scannade och lyssnade på gamla vinylskivor. (När man ritar och Photoshoppar är det ett trevligt meditativt avbrott att någon gång ibland resa sig och gå för att vända sida på skivan) Jag kände igen tillståndet extremt mycket från 2008-2010 när jag gjorde Kamratposten-pyssel intensivt i perioder. Jag fick flashback. Jag både längtar tillbaka till den tiden och inte. Helst skulle jag naturligtvis vilja kunna dra in en lön enbart på att teckna. Men jag vet inte om jag har diciplinen. Jag vet hur det är. Man förfaller av det fria konstnärslivet efter ett tag. Och man tjänar ingenting som liknar pengar med regelbundenhet. När jag levde ”det fria konstnärslivet” gjorde jag ingenting vissa dagar och låg lamslagen av ångest när sambon kom hem från jobbet.

Lagom är bäst, när det kommer till jobb. Lagom styrt. Lagom kreativt. Lagom socialt. Lagom konstnärligt. Lagom tekniskt. Lagom med nya utmaningar. Lagom med beprövad mark. Lagom utvecklande och stimulerande. Lagom robot-rutin.
Handen på hjärötat är mitt jobb på byrån ganska lagom. Det är väl ett ilandsproblem att det i perioder blir för mycket eller för lite av det ena eller andra.

Jag hade 3 dygn på mig och kunde jobba hardcore med illustrationsuppdraget 2,5. Det gick i lås! Jag levererade en kvart före deadline kl.14. idag. Tyvärr är det ett internt hemlighetsstämplat projekt, så jag kan inte visa upp mer än denna lilla detalj. Inatt sover jag gott.

Publicerat i Design/interaktion, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Inte raketforskning precis, men ändå!

En otillåten publicering

Postat den 1 juli, 2012 av lenneer

Dagens underligaste händelse: En kille jag känner gjorde mig uppmärksam på att en av mina illustrationer dykt upp – modifierad – på en site med tydligt ”bruna” motiv och värderingar. Med brun menar jag en site som uttrycker ett tydligt ogillande för det mångkulturella Sverige och ett tydligt gillande för Sverigedemokrater med mera.

Jag hade inte tillåtit dem att använda min bild – än mindre modifiera den. Det skulle jag aldrig göra. Jag mailade ögonblickligen och bad dem plocka bort bilden. De hade inte min tillåtelse till vare sig publicering eller modifiering.
När jag besökte sidan  i samband med att jag skrev detta inlägg några timmar senare var bilden borttagen.

Det verkar som liknande stölder drabbar alla tecknare och illustratörer ibland, speciellt när man sprider sig flitigt på nätet.

Jag är inte så kinkig. Överlag. Folk jag känner får använda mina illustrationer och bilder om de skriver mitt namn och länkar. Folk som frågar snällt också. Devisen ”Fråga först” gäller alltid. Men, som sagt. Jag måste godkänna publiceringen. Orsaken blev tydlig i det här faller. Jag vill aldrig bli slagträ för åsikter jag inte står för.

Det här löste sig bra och smärtfritt. Tack för att ni säger till om ni ser mina illustrationer i fel sammanhang i framtiden också!

Publicerat i Politik, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för En otillåten publicering

Prometheus has landed…

Postat den 17 juni, 2012 av lenneer

Bra science-fiction-filmer växer inte på träd nu för tiden. Jag försöker tänka tillbaka när jag såg en riktigt bra ny sci-fi-film tidigare. Kommer bara på Star Trek-rebooten från 2009. Men innan dess? Star Wars Episide III som jag ville gilla? Avatar var plågsamt dålig.
Utan att tveka kan jag nog utnämna Prometheus till bäst i genren på 10-15 år. Här fokuseras det äntligen på det som till stor del gör genren; utforskande, stämning och filosofiska frågeställningar.

Prometheus är på många sätt en smart film. Man skriver inte publiken på näsan, vilket är beundransvärt. De flesta filmskapare nu för tiden verkar livrädda för att låta publiken tänka lite själva. Prometheus lämnar tvärtom många lösa trådar, men däri ligger dess storhet. Det finns en anledning till att folk fortfarande gillar Bladerunner och pratar om den. Imponerande att Ridley Scott inser vari storheten i hans eget skapande ligger. Till skillnad från andra regisörrer… Ingen nämnd…*Host host* ´eorge Lucas…

Det är svårt att diskutera Prometheus utan att spoila innehållet för dem som inte har sett den. Man önskar någonstans att människor är kapabla till lite bättre beslut om/när de letar sig ut i rymden på riktigt. Besättningens beteende och handlingar kan ifrågasättas. Men så är det väl i den flesta filmer i genren.

Som sagt; Bra film. Smått fantastisk. Inte helt tillfredställande för kräsmagade nördar som tycker filmen rör om lite för mycket i den redan etablerade grytan. För visst är det en Alien-prequel. (Det ryktades under produktionen att det INTE skulle vara det) Men det är en befriande film på många sätt. Den smeker inte medhårs. Den är befriande ”fysisk”, filmad on-location på Island.
Fyra skallar. Den femte hänger och dallrar i ett holografiskt sken.

Publicerat i Film | Kommentarer inaktiverade för Prometheus has landed…

Retro Bobby – retrofrisör

Postat den 24 maj, 2012 av lenneer

Det här inslaget om retronördige Bobby (om han nu heter så) och hans salong gör mig helt varm och mjuk i själen… Helt, helt fantastiskt…

Se filmklippet om Retro bobby här!

Gillar att man får köpa sakerna i butiken/salongen eller byta dem mot andra saker – eller en klippning.
Gillar också att man får spela NES samtidigt som man klipper sig och får rabatt om man slår high-score.
Men mest av allt gillar jag att Bobby ramar in allt med egen fantastisk retrofrisyr!

Publicerat i Nörderi, roligt och allmänt ovärt, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Retro Bobby – retrofrisör

En reboot, en remake, nåt nytt

Postat den 23 maj, 2012 av lenneer

En av de fanzines jag släppte till SIS12 var NOGI Skapelsen. Det är ett lite stolligt fanzine. Mitt tecknande har överlag blivit stolligare. Jag tror det beror på att jag har ett ”riktigt jobb” så jag kan göra serier enbart för att jag känner för det. Jag gillar det! Det var ju inte precis så att jag gjorde seriösa serier som gjorde mig rik förut heller…

Detta är historien: Stefan Harrysson hittade på NOGI – SKAPELSEN, den tungsinte blå hjälten med mask, redan 1985. Han fick då ett hem i det fiktiva förlaget SLAHAD Comics Group (vars historik porträtterats i Daniel Ahlgrens serier) och hans äventyr spreds sällan eller aldrig i mer än tre exemplar.


2010 lånade jag – med Stefans tillåtelse och gillande – in figuren i min serie ÅNGESTMANNEN. Som många andra figurer i ÅNGESTMANNEN tog Nogi nästan över. Jag slogs snart av tanken att det vore kul att presentera NOGIs bakgrund tecknad i den mer ”gulliga stilen” som han använder i sina serier. (Orginal-NOGI var ”realistiskt” tecknad och påfallande ”mörk” i tonen). Samtidigt vore det kul att presentera Nogi som en egen figur och titel på No milk & honey.

Så kom denna historiska reboot till.

Fanzinet är 36 sidor tjockt, innehåller de fyra första äventyren med NOGI.
Stefan Harryssons orginalberättelser – nytecknade – och i vis mån bearbetade av mig. Men all skev logik är garanterat kvar.

Vi får se vår hjälte födas, slåss mot en brutal jätterobot och konfrontera sin första superskurkrival ENERGISABOTÖREN! Det här är ett äventyr du inte vill missa!

Sida om fanzinet/rebboten här;
http://www.lenneer.se/sida/undersidor/fanz/nogi.htm

Svante (sambos brors-barn) blev den förste och den antagligen yngste Nogi-läsaren! Han verkade nöjd.

Jag och Stefan diskuterar nu nästa del – som med största sannolikhet kommer heta ”NOGI Nånting annat” istället för att bara få ett nummer. Fast än så länge är det bara ideér som rasslar på nån sorts tidigt manusstadie…

Publicerat i Nörderi, serier, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för En reboot, en remake, nåt nytt

Du omöjliga…

Postat den 18 maj, 2012 av lenneer

Många NES-spel slog till med svårighetsgraden insane innan svårighetsgrader uppfanns.
Ett av dessa spel är Teenage Mutant Hero Turtles till NES. Ett spel som många hade men som få kom längre än till bana 2 på. Många svor över den där satans dammen man skulle simma genom, redan då.  Många svär fortfarande.
Det blev Årets spel i Nintendo Magasinet 1990, framför tidslösa klassiker som Mega man 2 och Ducktales. Det är, jämfört med dess fantastiskt roliga spel, nära nog ospelbart.

Jag har skrivit en krönika om detta ångestspel. Vinkeln är att det framstår som ett ohyggligt brott såhär i efterhand att göra en så sadistiskt svårt spel tillägnat barn. Vad tänkte de? De hatade väl barn. Eller också hann de inte speltesta det. Krönikan publicerades i BLT i onsdags.

I samma veva som krönikan lämnas till tryck dyker den här filmen upp. (länk nedan) En svensk kille spelar igenom hela spelet på ca en halvtimme – med bara Michalengelo. Den näst kassaste kämpen av fyra möjliga. Utan specialvapen. Med ett liv.
Det är en bragd. Jag trodde inte det var möjligt ens. Bakom denna prestation ligger månader, år, av träning. Tro inget annat. Det ser lätt ut. Men det är det inte. Jag är imponerad. Inte minst av viljan och motivationen att spendera månader och år med det här spelet.

http://www.youtube.com/watch?v=EhlDBcaPuk4

Publicerat i Digital underhållning, Nörderi, spel | Kommentarer inaktiverade för Du omöjliga…

Efterspel SIS12

Postat den 11 maj, 2012 av lenneer

En sån här bild där man visar sina ”errövringar” verkar vara obligatorisk på bloggar efter SIS12. Jag ska väl inte vara sämre. Det är först nu, två veckor efteråt som jag har landat, hunnit läsa det mesta och kan presentera en liten genomgång.

Johan Ragnarsson släppte musik på diskett – av någon outgrundlig anledningen. Det måste var mässans sämsta idé. Så urbota dum att den nästan varvar skalan oc blir bra igen. Demon/skivan/konstverket var gratis. Tyvärr har jag ingen device som tar disketter kvar. Jag har bara macar och de slutade med diskett-station på 90-talet. Jag kan inte lyssna på Johans låtar. Omöjligt. Men de är säkert bra.

Jag träffade Åke Rosenius på SIS12. Kul! Vi har mailat och morsat på forum i tio år, men aldrig träffats i verkligheten. Jag kunde plocka upp ett gratis Birger Barbaren-seriealbum eftersom jag medverkar med en fanart-seriestripp i albumet. (Det är något av en strategi jag har, trycka in fanarts här och där och få fri-ex. 🙂
Kul att Birger Barbaren äntligen blivit samlad. I ärlighetens namn är jag nog ett större fan av Åkes gamla nörd-pratiga serie Handbok i överlevnad – men serier som dum-fåniga serier som Birger Barbaren behövs i floran.

Jag fick nya numret av Svenska superserier och köpte ett gammalt med mitt eget omslag på. (Eftersom jag slarvat bort mitt ex av det) Få se om jag läser dem.
Ok. Nu kommer en bekännelse. Jag har aldrig läst ett helt nummer av Svenska superserier. Jag har försökt. Men det funkar inte för mig. Men jag gillar grejen. Jag stödköper tidningen. (När jag inte får fri-ex för att jag medverkar) Jag medverkar i den för att jag vill främja en svensk superhjälte-tidning gjord av glada amatörer. Men jag läser den inte. Knepigt. Jag vet.

David Liljemark kom förbi och jag tryckte på honom Nogi (eftersom han känner Stefan sedan gammalt) och Ångestmannen. I byte fick jag ett ”vintage-fanzine” från tidigt 80-tal och legendariska dålig-smak-fanzinet Laban #6. Ett klart givande kulturutbyte med andra ord.

Ett inköp som inte syns på bilden är Johan Wanloos senaste Världens tråkigaste man och kampen om Atlantis. Jag köper Johans grejer för den sköna humorn och för att vi gillar samma trashiga prylar. Typ kioskdeckare, monsterfilmer, wrestling och allskön fulkultur.
Köpvärd – inte minst eftersom man fick en sprillans orginalsida från boken på köpet! Bild på både orginal och boksida kan postas vid ett senare tillfälle, om någon vill se det.

Jag köpte inte mindre än två ex av Henrik Bromanders tegelsten Smålands mörker och fick dem signerade. Köpte en till Christopher på beställning och en till mig själv. Mitt eget exemplar är nu utläst och det efterlämnade en känsla av ångest, äckel och diffus glädje. Jag gillar nog Bromanders kortare serienoveller lite bättre, om jag ska vara ärlig. Men boken är definitivt bra och läsvärd. Bromanders serier liknar verkligen ingen annans. Dom är unika.

Publicerat i Fanzines, serier, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Efterspel SIS12