Lenneér bloggar och poddar

Nu är jag i jobb igen. Delvis. Jag ska medverka i en kurs på Digitala spel på högskolan i Karlshamn. Lite som föreläsare, men mest dom kreativ handledare om jag har förstått rätt. Nu har jag en tjänstedator igen. Coolt, även om den fungerar kass. Idag har jag för första gången föreläst om att skriva rollspelsäventyr. Kul att föreläsa om någonting nytt som man sysslat mycket med, men aldrig trodde att man skulle kunna göra några pengar på. Materialet jag hade förberett räckte inte till en hel föreläsning, fick fylla på med lite allmänt om dramaturgi och idéarbete. Men på det hela taget gick det bra. Det är kul att ha någonting att göra igen som känns stimulerande. Guld värt.

Ett nytryck!
Jag har gjort ett nytryck av mitt första seriefanzine Straffaren från 1999. Varför? Ja, mossig nostalgi naturligtvis. Samtidigt är det kul att ha ett komplett sortiment och en back-list på lenneer.se. Sedan är det naturligtvis tillfredställande att gå tillbaka och göra saker bättre. Den nya utgåvan är den sammantaget tredje och innehåller fyra ensidors serier som inte varit med tidigare. Därför har undertiteln Samlade Hofors-serier av Daniel Lenneér 1999-2000 tillkommit. Det är ju trots allt det det är. Ni som beställer Breakthrough i fortsättningen får en Straffaren på köpet, om ni ber om det.

Har ni sett att bloggen berikats med en undertitel nu. Om konsten, mediavärlden och livet i stort är kanske ingen lysande undertitel, men det är ett försök att försöka beskriva och ringa in det jag brukar skriva om. Kunde inte komma på något bättre. Jag brukar skriva om media, konst eller nåt… alldagligt. Idag börjar resonemanget med något som är media. Ett TV-spel.

Det har varit ganska dåligt med TV-spelsnörderi här. Men det kommer att komma nu! Jag spelar Resident evil 4. Igen. Fantastiskt spännande, obehagligt, snyggt och bra spel. Jag vågar nästan kåra det till spelkubens bästa om inte Metroid Prime eller Zelda WW hoppar fram och biter mig vristen… Hursomhelst; RE4. Jag spelade det väldigt mycket i våras. Jag spelade det intesivt tills det var klarat. Då började jag om. Ett mål blev att på det andra varvet få råd med en av de nya fräna bonusprylar som det andra varvet gav; Infinite rocket launcher… Alltså en raketkastare med oändlig ammo. Starkt våldsfixerat men likväl en våt vuxen våldsdröm. Jag sprang och skjöt, samlade pesetas och sålda värdefulla föremål som en gnu. Efter halva andra varvet hade jag råd att köpa fusk-raketkastaren! 100 000 virtuella pesetas upp på bordet.
Men vad märker man då. Jo, attt fortsätta spela blir precis kass och ospännande med det åtrovärda vapnet. Inte för att vapnet i levererar. DET gör det. Men ingenting utgör längre ett hot. Varje tendens till hotbild är bara att blåsa bort med en raket. Bossarna, som förut framkallade panikångets, blåsar man nu bort på bråkdelen av en sekund.
Infinite rocket launcher var rolig i teorin, men stentrist i praktiken.
Så kan det gå.

Det hela fick mig att tänka på en serie i Bamse som jag minns väl från när jag var liten. Jag minns inte vad serien handlade om, men namnet och sensmoralen var ”som en dröm var den vacker att få”. Den handlade om att det i princip är roligare att drömma och att se fram emot någoting än att faktiskt ha det, eller uppleva det.
Så var rädda om er drömmar. Vårda dem ömt. För de kanske är bäst i det formatet…

Jag behöver bekanta mig med ett dataspel på grund av ett jobb jag fått. Det är en lång historia, men så är det, för att göra en lång historia kort. Ett PC-spel. Bara att installera och slöspela för att få koll på spelet, konceptet, världen, storyn osv. Piece of cake. Eller..? Nääärå! Tro inte att det gick problemfritt! Nej då. Min dator är tydligen för gammal, eller också är grafikkortet för dåligt. Spelet hackar fram och är ospelbart även om man skulle besitta en ängels tålamod…
Datorer är bra på mycket men som spelmaskiner är de värdelösa! Nu blir jag åter påmind varför jag köper lådor och ställer under TVn och använder att spela på. Systemkrav. För kassa grafikkort. Installationer. Felmeddeleande som säger att det är nåt galet i nån modul någonstans. En skärm som blir svart och förblir svart. Hängning. Tvångsavslut. Crtl, alt och delete. Hallå liksom! Jag vill ju spela ett spel… inte bygga om min dator. Jag ska spela, inte raketforska! Ska det vara så svårt!
Eftersom jag aldrig använder datorn för att spela har jag inte sett någon anledning att köpa värstingprylar. Det får mig att känna mig dumsnål nu.
Tacka vet jag konsol. Där är det bara att trycka på knappen köra igång…
Datorer är för jobb. Konsoler för spel.
Kunde inte spelet i fråga funnits i Gamecube-konvertering?
Man blir så trött.

Idag gjorde oktober sitt intrång. Men det gjorde faktiskt ingenting… Strålande sol och 20 grader varmt! Om det här är höst kan det få vara höst för jämnan.

Tittar du på TV ibland? Klart att du gör. Jag också. Det har jag skildrat i den här actionpackade serien tex.
På senaste tiden har jag dock upplevt att TV-tittandet har blivit allt mer krävande. Vad man erbrjuds när man slår på dumburken är nämligen skräp. Skräp och crap. Det har blivit långt värre för att nu nå någon slags kulmen. Låt mig ta några exempel: SVT hade ett skitbra program i Filmkrönikan förut. Men den nya säsongen tillhör nog det sämsta jag sett. Orvar är utbytt mot en torr tant med monoton röst. Ointressanta gäster sitter i soffan och pratar över huvudet på tittarna genom att referera till regissörer man inte hört taklas om (och då har jag tagit rätt många poäng i Filmkunskap på högskolenivå… De talat nog över huvudet på fler än mig, kan man dra som slutsats) De har gjort ett torrt översittande finkulturellt diskussionsprogram av ett av sina bästa underhållningsprogram! Aaargh! Great. Och Deal or no deal. Vad är det? Jag har aldrig fattat grejen med programmet. Än mindre meningen. Och Pokerprogrammen. Se kändisar spela bort pengar? Skrämmande ovärt. Postkodmiljonären på TV4. Ja, det heter så nu. Det hette ”Vem vill bli miljonär” förut och var ett frågeprogram där en tävlande kunde vinna en massa pengar. Det kunde vara rätt underhållande en halvtimme då och då. Sedan lade de till ett fucking post-lotteri och mer därtill. Välgörenhet, lotterier och menlösa tittarfrågor. Precis vad man vill ha i ett frågeprogram med högt temp… TV3s datingprogram Fling har jag sett några gånger. Det var ett sådant där program jag trodde underhållnings-evolutionen hade utrootat för länge sedan. Det är värst av allt. Att kalla det sexistiskt skräp skulle vara att skriva upp det. Tjejerna uppmanas dansa sexigt framför killarna och visa upp sin fräckaste ”fuck face”. Och detta när vi skriver år 2006. Pinsamt TV3. Lägg ner skiten.
I helgen börjar nya säsongen av FCZ så då finns det nåt underhållande att titta på iaf. Men vad märker man då. Jo, det kör en vända till med samma lag. Samma nördar. Är ínte grejen med dokusåpor och ”reality-tv” att man ”blandar om” och tar in nya färska deltagare…?
Var tvungen att vädra mitt hat lite… Fortsätt titta på TV om du vill. Men gör det på egen risk.

Igår var vi på Bok o bibliotek’ 06 i Göteborg. Första gången på Bokmässan var det. Men det blir nog fler gånger. Det var nämligen nästan oförskämt trevligt att slå ihjäl en dag där i ett bubblande nästan perverst kaos av böcker, montrar och människor!
Det stod snart klart att bokmässan är något speciellt. Ett unikum. Det är inte ofta annars man skiter i att lyssna på Jan Guillou, som pratar om amerikanska långdistansrobotar, för att man råkar ha bråttom någon annanstans. Men så kan det vara på bokmässan. Det var överlag kändistätt som skam. Bosse Bildoktorn var där som en vanlig dödlig och verkade pigg och allert. Lasse Åberg såg däremot gammal och sliten ut.
Vad gör man då på bokmässan. Man handlar mycket. Kassarna blev fler och väskan tyngre. Man går tills fötterna värker. Då fortsätter man gå och ignorerar smärtan. Man fikar och dricker koffeinhaltigt. Jag har ju vanan inne från spelkonventen och vet att Cola funkar bättre än kaffe som man bara blir pissnödig och sur i magen av. Extrema omständigheter kräver cola, även om käfen under normalare omständigheter är mer guld värd. Man träffar vänner som man känner. Man pratar med folk man känner och några man inte känner. Kul att träffa och växla några ord med serietecknare som Jimmy Wallin, Henrik Bromander, Simon Gärdefors, Mats Jonsson och Thomas Olsson. Jag gjorde faktiskt av med rätt många Breakthrough också, genom att ge till bekantingar eller kränga i Seriefrämjandets serielounge. De gick som smör. Skulle tagit med fler. Nästa år blir det en fetare fanzine-bunt som proviantering.

Serieakademin hade fria föreläsningar och seriesnack på en scen på andra våning under söndagen. Det var guld värt. På bilden syns Charlie Christansen som tar ett snack om Arne Ankas comeback.

Nu har jag uppdaterat hemsidan med mera Breakthrough! Jag har varit effektiv som skam den senaste timmen… Jag har lagt till fanzinet i fråga på fanzine-sidan, adderat en undersidan och även gjort en ”kommentarsida” där man kan se mina kommentarer till respektive serie i häftet. Nästan löjligt ambitiöst och pretto… Klicka dit och kika! Bilden nedan är en länk som utgör en genväg.

Jag har varit på Bok o Biblioteks-mässan i Götet idag. Det var sköj som skam. Men mer om det imorgon.

Jag är i Lerdala på besök. Lerdala är en märklig plats. Årstiderna växlar men tiden står stilla på något sätt. Man fikar mycket. Man åker upp till Tapp-Olle, tankar och pratar lite strunt.
Jag har sorterat och stoppat undan gamla grejor, klippt en ansenlig arial av gräs, böret ve och hjälpt min farmor en sväng. Mycket annat finns inte att göra i Lerala. Förutom att trycka om fanzines och spela gamla tv-spel…
På söndag ska vi till Bokmässan i Göteborg. Då lämnar jag Lerdala för den här gången.

Igår tryckte jag upp mitt nya fanzine. Det är alltså klart. Äntligen.

Breakthrough heter fanzinet. Det är serier om olika sorters genombrott. Serier om att ifrågasätta det fundamentala. Serier om att diska. Serier om att odla plantor i duschen. Serier om att gräva gropar för att kyla öl i när det egentligen inte behövs. Med mera.
Omslagsbilden har Jimmy Wallin tecknat den här gången. Innehållet består av nytecknade serier från 2005-2006, men det finns även några bortglömda sidor från 2001-2004.

Breakthrough är 56 sidor tjock, oerhört brun och kan beställas från mig på samma sätt som vanligt brukligt. Tidningen kostar 20 + porto. Om du inte vet hur du ska göra: Skicka ett mail, då ordnar det sig.
Sidan här på ”fanzineavdelningen”, med kommentarer etc. till serierna, kommmer inte förrän nästa vecka.
Jag är i Lerdala och kan inte uppdatera hemsidan. Bara blogga. Så ge er till tåls.