SPX

Igår kom jag hem från en intensiv helg i Stockholm.

Lördagen innebar SPX för min del och hela slanten. SPX är för den som inte vet Small press expo, en liten festival för serier med fokus på amatörpress och fanzineutgivning… typ. Det var första eller andra gången jag var där beroende på hur man räknar. Senast var år 2000 och då hette det typ ”fanzinedagen” eller nåt i den stilen. Då var det tre försäljningsbord. Nu var det… fler.
Nytt för iår var en stor och bättre lokal. Hörsalen på tredje våning må ha varit stor och rymlig. Men det goda drop-in-faktorn försvann totalt på köpet! Hörsalen låg på tredje våning, bakom en utställningshall. Och för att att komm in i den fick man gå i en trång passage mellan ett par åskådarläktare. Lokalen placering gjorde att, citat: ”Man kände man sig som en objuden gäst som smög in bakvägen”. Så uttrycke min svenilgames-kollega David saken och jag höll med. Bra men påfallande bisarr lokal.

Tyvärr blev ju inte Party med Pluto klar… Det var ju meningen jag skulle stått och poserat med ett eget seriealbum under armen annars… Men så blev det alltså inte.
Däremot hade jag stiliga affischer och en dummy-utskrift på hela boken att flexa för nyfikna åskådare.

Jag sålde några fanzines ur min egna utgivning, men inte många ärligt talat. Nasses Nekrozin sålde dock bra och Svenil Rollspelet fångade hyfsat med intresse. Folk vill uppenbarligen ha ren underhållning och inte ångestrelaterat.
Å andra sidan vet jag hur man själv resonerar… Många håller på inköpen till andra dagen, om de ska vara där två dagar. Då finns det risk att ”de rationella seriösa köparna” uteblir om man väljer att inte sälja andra dagen.
Själv köpte och bytte jag till mig en hel del fanzines. En del gudasända, en del bra och en del sketkassa.
Jag träffade och socialiserade dock med rätt många. En hel del som jag inte sett eller pratat med sedan Hofors-tiden. Det visade sig också vara den största behållningen med hela arrangemanget.
På söndagen tog jag bara en snabb runda som Mr. Walker, dvs. en vanlig man. Tyvärr missade jag föredraget om tecknare, arvoden, rättigheter etc. Det hade nog varit intressant annars. Söndagen var annars mer folktom. Det var åtminstone det intrycket jag fick.
Jag kan faktiskt inte låta bli att bli lite bedrövad på kuppen. SPX är landets största seriefest. Och när man har det i åtanke är det faktiskt förbluffande litet och internt. Sverige är ett ruttet serieland, bara att inse.

Det här inlägget postades i mina egna serier. Bokmärk permalänken.