Det har varit lite låg aktivitet här på bloggen på sistone… Men det har sina orsaker. Ibland gör verkligheten gör sig påmind, som man säger.
En släkting gick bort i slutet av januari. Avlägsen på pappret med närstående i hjärtat. Alldeles för tidigt och djupt tragiskt.
Jag och många med mig befinner sig fortfarande i chocktillstånd. Döden är så kompromisslös. Så total. Så ogreppbar.
Och allting annat betyder plötsligt mycket lite.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.