Jag har varit lite dålig på att blogga sista tiden, men det kanske är sunt. Jag har gjort annat helt enkelt. VB-loggen och NIM-sidan har jag uppdaterat flitigt. Just nu illustrerar jag. Jag gör ett pyssel-uppslag för Kamratposten och när jag är färdig med det ska jag rita en bild med rump-humor för samma tidning.
Men nu ritar jag inte rump-humor. Däremot har jag lärt mig att rita husvagnar hyfsat. Det känns bra.
Det här är nog årets mest crazy grej…Hittills… En snusk-chock!
Jag tecknar som bekant i fanzinet/tidningen Nasses Nekrozin bakom aliaset Straffad. En annan inhouse-tecknare är mördarroboten D.Ö.D. Hans signum är att göra långa manga-serier på engelska som ingen riktigt fattar.
I verkligheten heter han Acke Pettersson och svidar om till drag queen på helgerna. Inte lätt att hinna städa då…
Imorgon är han med i TV4s Rent hus. Och hans etta slår t.o.m de härdade städtanterna med häpnad… Rekord i insekter i sängen tydligen!
Plötsligt inser jag att jag minsann har det rent och snyggt och är en pedant vän av ordning… Allt är visst relativt här i världen…
http://www.tv4.se/1.941725/2009/04/14/ackes_grisiga_minietta
Min Imac har sedan en tid surrat kraftigt vid uppstart och när den ska igång igen efter vila. Det har låtit ungefär som en övertrimmad rakapparat. Och så lät den minsann inte i början när den var ny… Dessutom har den hållit på länge. 10-15 minuter eller så.
Idag ringde jag mac-supporten och frågade om det skulle vara så. Det skulle det inte.
Prova att dra ur alla sladdar, vänta en minut, plugga i dem och starta, sa tjejen i supporten.
Jag suckade, men gorde som hon sa. Vilken idiot-grej liksom…
Datorn gick igång. Ljudlöst. Och den har inte surrat sedan dess. Det hjälpte!
Vad är det för Kalle Anka-lösning på ett dator-problem!? Dra ur sladden, vänta, kör igång. Det värsta var att det funkade också…
Att sitta i Mac-supporten måste vara ett lätt och trevligt jobb…
Jag har sett Thåström sju gånger med lördagens äventyr inkluderat. Vi var i i Kristanstad i Idrottshallen. Och vilken konsert! Som sagt; Sju gånger har jag sett Thåström. Och jag tror min själ aldrig att karln varit på bättre humör någon gång! Han skrattade, sparkade i luften, halsade öl, kröp på golvet, slungade mickstativ och kastade gitarrer. Han tappade texten två gånger på samma ställe i Om Big Jim och skrattade bara Jag kommer fan inte ihåg den till publikens jubel…
Konserten inleddes föga förvånande med första låten på senaste skivan Kort biografi och ett litet testamente. Jag har varit skeptisk till hur den låten skulle fungera live, men det visade det sig att den gjorde långt över förväntan. Det personliga tilltalet gav konserten en väldigt intim start. Sedan firades förra skivans bästa spår Främling överallt av som andra låt (inte som extranummer som i Skövde). Däremot blev skivans höjdare Kärlek är för dom ingen höjdare. Den drunknade i ett industriellt malande.
Setet innehöll kanske inga stora överraskningar, men det goda humöret höjde även de förutsägbara låtvalen till oanade höjder. De gamla låtarna Karenina och Varför är du så tyst? var förstås kul att höra i nya versioner.
Conny Nimmersjö från Bob Hund imponerar stort med gitarren, som vanligt. Han stod till höger på scenen, badade i svett och slet hårdast av alla. En svensk Angus Young! Minns var du läste det först…
Setlistan från Skövde som jag skrev nedan stämde till stor del, om än inte i den ordningen. Kul att de varierar låtlista. Men lite tråkigare med Höghussång jämfört med Ebba-låten Höghus, låghus och dårhus. Och nej, det är inget skrivfel. Låtarna heter bara nästan samma sak.
Kristiansstadsbladet publicerade en recension här. Men tro dem inte. Vad vet de om sånt.
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090328/NOJE/447266823/1009/&/Omstopta-Imperietlatar-tillhor-aftonens-basta
Alltid röd, alltid rätt.
Imorgon ska vi se Thåström i Kristanstad. Förväntningarna är hyfsat uppskruvade. Nya plattan Kärlek är för dom bjöd på många sköna stunder och det ska bli kul att höra låtarna live tillsammans med äldre material.
De senaste 10 åren har jag sett alla turneér karln gjort minst en gång.
Shit… Vad gammal man känner sig när man kan skriva sånt…
Enligt mig spelar Thåström åtminstone rock på svenska i en helt egen division.
Jag hittade föresten en bootleg från Skövde-spelningen för några veckor sedan! (Dock har jag inte lyssnat på den… det ska jag göra efter jag har sett spelningen…) Typ det här setet kör Thåström nu;
01. Kort biografi och ett litet testamente
02. Axel Landquists park
03. Fan fan fan
04. The Haters
05. Ungefär såhär
06. Långtbort
07. Kärlek är för dom
08. Över sundet
09. Saker som hon gör
10. Aldrig nånsin komma ner
11. Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
12. Var e vargen
13. Alla vill till himlen
14. En vacker död stad
15. Om Black Jim
16. Höghus, låghus och dårhus
17. Varför är du så tyst?
18. Döden i schlager-SM
19. Främling överallt
20. Du ska va president
Ett bra set. Han kör ju Saker som hon gör och Döden i schlager-SM och Höghus... Inga högoddsare precis!
Mitt dröm-set skulle nog se ut någonting såhär… Tror jag… Typ…
01. Från himlen sänt
02. Vacker död stad
03. Tennsoldat och eldvakt
04. Kärlek är för dom
05. Keops pyramtid
06. Du är religion
07. Die Mauer
08. Den druckne matrosen sång
09. Som tåg av längtan
10. King Kong
11. Alla vill till himlen
12. Över sundet
13. Bara när jag blundar
14. Ungefär såhär
15. Blå himlen blues
16. Om Black Jim
Jag vidhålller att Tennsoldat och eldvakt är en försvaskat bra och bortglömd Imperiet-låt som borde plockas upp!
Jag har ännu inte blivit erfaren/avtrubbad nog att jag INTE reagerar när jag ser mina bilder i tryck… När jag blir det finns det nog risk att jag lägger av. Man lever ju för kickar liksom…
Än så länge är det kul att få ett resultat i handen! Som en liten julafton… Man känner sig stark. I’m the king of the wöööörld!
Det här uppslaget är ur det senaste numret av Kamratposten. Jag har illustrerat läsarnas pinsamma upplevelser.
Man har sett mycket… Men man har definitivt inte sett allt…
Vad sägs om att ett gäng amatörer och semiproffs ger sig på att spela in en bokstavstrogen variant av H.G Wells Världarnas krig? De gör det och gör en tre timmar lång film som är boken på raden trogen! Det är precis vad Pendragon Pictures har gjort… Jag har sett den nu. Jag tog inte hela i ett sträck. Jag fick dela upp den i fem-sex pass för att det skulle gå…
Filmen är mycket bisarr. Jag tror faktiskt inte att jag sett något liknande. Det pratas mycket, som i boken. Det promeneras mycket, som i boken. Hus sprängs, tåg tippar ner i avgrunder och folk brinner upp som i boken. Här finns tentakelmonster, mekaniska gångare och ett London uppbyggt i 3D. Big Ben sprägs och krossar en bro. Scener med mängder av statister. Kanoner som är duplicerade fler gånger i samma bild. Uppenbara greenscreenmontage. Brinnande skellett som faller ihop och skakar! Vansinne!
Allt ser inte bra ut. Ibland uppstår ofrivilliga humor, t.ex. så fort några av karaktärerna åker häst och vagn. Färgfilter används flitigt. Ibland är filmen blå, ibland grön, ibland röd.
Men oavsett… Omfattningen och ambitionen måste man beundra… Senast jag fick den här känslan Shit, de gjorde det verkligen var när jag såg Stolpskottfilms Rest in peace, en 45 minuters sience-fiction inspelad i ett litet källarrum. Oavsett resultat är det alltid tillfredställande att se hur folk ror vansinniga och ambitiösa filmprojekt i land…
Världarnas krig är ett långt större projekt. Hur tusen ror man ett sånt har mastodontprojekt? Någon måste gillat Världarnas Krig alldeles för mycket och brännt ut sig för all framtid…
Tror ni jag hittar på alltihop? Här finns mer om filmen;
http://www.pendragonpictures.com/WOTWKEY.html
”Får man pant på den här?”
Från och med årsskiftet blev Karl-Alfred rättighetsfri. Från och med 1 januari 2009 får vem som helst rita och tjäna pengar på den klassiska seriefiguren. Däremot är hans riktiga namn ”Popeye” tydligen skyddat länge till… Så som alla rättigheter så verkar det vara en djungel.
Vetskapen om detta gjorde hursomhelst att jag var tvungen att fira med lite fanart! Däremot så betvivlar jag på att jag kommer att tjäna pengar på att rita Karl-Alred…
Jag vill minnas att jag gillade Karl-Alfrd när jag var liten. Man var förstås så svältfödd på barnkultur att man gillade allt som var tecknat… Men jag gillade alla figurer med äta-något-och-bli-stark-förmågan. Det fanns många sådana. Stål-Långben. Minns någon honom? Han hade röda noppiga långkalsonger med en lucka i baken och blev stark och kunde flyga när han åt jordnötter…
Plötsligt verkar en hetlevrad sjöman som blir stark av att äta spenat som riktigt genomtänkt och logiskt.
Nu i vuxen ålder tycker jag Popeye är riktigt svängigt tecknad… Det ser nästan ut som Crumb, minus snusket.
Igår fick jag äntligen upp en nödvändig uppdatering av illustrations-avdelningen här på lenneer.se. Titta in där för att se lite nyare och, i många fall publicerade, illustrationer. 2008 tog jag många steg fram mot att kunna kalla mig illustratör på riktigt.
http://www.lenneer.se/sida/teckn.htm
Jag jobbar som en tok med att färdigställa Vågbrytare nu, så jag hinner inte blogga och göra sånt onödigt nu… Mer om det senare. Jag kan säga så mycket som att vissa saker blir sjukt bra och en del blir kassa.
Är ni otåliga finns VB-loggen, vet ni… Alla mina projekt går att följa online nu för tiden. Jag är en modern person.
Deadlines kommer alltid flygandes för fort! Om sanningen ska fram är de bra… De gör att saker blir klara. Jag sliter nu med att färdigställa Jordgömda, för på måndag är det nämligen deadline för Filmfestivalen Alfredgalan… Och det vore kul at vara med i den festivalen någon gång känner jag.
Jorgömda är en stumfilms-pastisch på ca 10 min där jag hyllar/parodierar Lovecraft. Jag gillar Lovecraft, men tycker det blir smått komiskt när många noveller är i stort sett likadana. Någon hittar något, börjar rota i det förbjudna/outforskade/ockulta, stöter på kosmisk ondska, blir galen, berättar alltihop som sista handling innan snaran. Slut.
Nu vet ni hela storyn i Jordgömda. Den följer Lovecraft-mallen till punkt och pricka. Filmen är rätt sur på sina håll. Den hänger ihop lite sådär halvbra och är säkert långt ifrån den bästa kortfilmen jag gjort… Men jag har gjort allt 100% själv. Jag har filmat mig själv i alla scener och jag spelar alla roller. (Det är ärligt talat bara två..) Jag filmade det mesta under två dagar i våras och har suttit och pillat med effekterna under hösten /vintern. Det är tacksamt att göra effekter i svart-vitt. Det går att dölja mycket. Precis som i fallet med Dagen jag dog skrev jag manus i efterhand. Man ska inte krångla till det i onödan.
Liksom mycket annat jag gör var Jordgömda ett experiment egentligen. Jag ville prova att göra en stumfilm och jag ville prova om det gick att göra ren enmansprojektfilmer. Och det gick ju…
Mer bilder från filmen finns här.
Deadlines kan flytta berg…