I helgen gick TellUs Filmfestival av stapeln i Karlskrona. Det var tredje gången jag besökte den regionala festivalen här nere i högra hörnet. Och det var andra gången jag hade en film i bagaget. Precis som vanligt var det en trevlig och välarrangerad filmfestival, det brukar bli så när Reaktor Sydost arrangerar. På lördagen var det film och åter film följt av en förträfflig buffé och öl följt av ännu mera film och öl följt av öl… Det var ett strålande upplägg för en vacker kväll som kröntes av att OMAL fick publikens pris i seniorklassen. Visst har mina vänner (Ni som läser, tack!) burit fram mig (jag erkände i mitt tacktal att; ”Jag tydligen har många vänner på internet…”) men det kändes ändå bra. Det kändes som OMAL fyllde ett viktigt hål för tack vare vinsten blev den faktiskt visad. Och fantastiskt nog var det många som uttryckte sitt gillande. De såg att den var gjord med lekfullhet och glimten i ögat. Två andra unga filmare i övre tonåren var framme och ”nävatackade” mig för en mycket bra film efter prisutdelningen… Det var nästan roligare än att få priset…
”Det var en gång en tysk, en dansk och Bellman…”
Jag tror faktiskt att det var filmer som OMAL jag själv ville se om jag hade gått på filmfestival i den åldern. Underhållning. En rolig bagatell. En film där en ninja spöar upp ett grönt sköldpaddsmonster ser man kanske inte varje dag. Trams, visst… Fast i snygg svart dräkt. Och det var där jag kände att OMAL fyllde ett hål. Mellan allvaret och leken.
Det var mest verklighet, inte så mycket fiktion, bland de tävlande bidragen. I runda slängar var det bara OMAL, Richards egen ”Tjärdalsmystik” och en störtskön lättviktsfilm med riddare och prinsessor som var ”fiktion”.
Jag var föresten noga med att framhålla att OMAL inte var min ensamma förtjänst utan pekade på Christophers och Richards insatser. Folk ville berömma mig för animationerna, men då skyllde jag snabbt ifrån mig på The Lone Animator. Säg till om ni vill ha, Grabbs, så sågar jag isär blommor och diplom!
(Jag vet att det är i stort sett riskfritt eftersom Richard skiter i alla priser i världen…:-)
Framåt midnatt åkte jag hem med ett diplom en blomsterkvast och många nya möten och kontakter. Det var en rolig och givande dag.
Idolbild! Bara att spara ner och printa!
På söndagen var det föreläsningar (och lite spontan utfyllnad, eftersom alla som skulle prata inte dök upp) som gällde och det var intressant att ta del av.
Nu känns det inspirerat att börja knuffa på Vågbrytare igen…
