Ärkenörden Travis Touchdown suktar efter kvinnor och cash. Lönnmördare får ju allt det där. Att döda kan väl inte vara så svårt och så smutsigt? I den bästa av världar finns allt man behöver på Internet. Bara att buda hem en ljussabel på Ebay och börja knega.
Plötsligt dyker en vacker ung kvinna upp med för mycket uppknäppt blus upp och får Travis att inse att det inte är någon vits att döda om man inte är bäst på det. Och bäst blir man bara genom att plocka de som råkar vara bättre. Det finns bara en väg att gå. Hela vägen tilll nummer ett. Men för att komma åt de olika lönnmördarna och få möta dem i ärofyllda tvekamper krävs pengar. En skitlåda pengar.
Det är ingen bra handling precis. Men det är en handling. Och det är handlingen i rätt nya Wii-spelet No more heroes (hädanefter: NMH) som jag nöter med stor behållning för tillfället.
I korthet kan man säga att NMH går ut på två saker: bossbanor och pengasamlande. Här finns inga gåtor att lösa och inga plattformar att hoppa på.
För att samla kapital tvingas man spela en massa förnedrande och ofta fånigt roliga minispel. Plötsligt sitter jag och klipper gräs och plockar pantburkar med wii-moten och finner det nästan lika underhållande som de intensiva bossbanorna.
Det är slående hur darling-uppbyggt NHM är… Här har inte en enda darling dödats.
Det primära vapnet travis slåss med spelet igenom är som sagt en ljussabel…. Bara en sån sak? För att slippa bråka med Lucasfilm kallas vår ljussabel för ”beam katana” istället, men det är förstås skitsnack. Alla förstår precis vad det handlar om.
Det sekundära sättet att bruka våld är wrestling-kast som man utför med häftiga manövrar med wii-kontrollerna. Mera kast lär man sig genom att hyra wrestling-rullar (av någon outgrundlig anledning kör Travis fortfarande med VHS-band… Där några filmer bär suspekta titalr som Coofe and MILF…) och kolla på.
Bossarnas namn låter som porrstjärnor i ena stunden och Marvelskurkar i den andra. En del sjunger på sportarenor, andra knäcker extra som skolvikarie. En del bor i tunnelbannan, en del med traditionellt bad guy-stylee på herrgård. De är fantastiska karaktärer och fighterna är alltid intressanta möten innan de övergår i snortigtha fighter. Holly Summers t.ex. är utrustad med en granatkastare i benprotesen. Japp, Rodriguez. Rakt av. Darling.
Och när man besegrar en boss visas ens placering i form av en High score-lista från en arkadhall typ 1984.
Och man sparar genom att gå på dass och linda in kameran i toapapper.
Och tigrar… Överallt tigrar. Alla coola kläder och gadgets har en insmygd tiger. Specialattacksmätaren är en liten tiger. Gymägaren, som ber sina kunder näcka innan de får träna, har naturligtvis en tigerfäll på golvet.
Tigersaker är den ultimata statusprylen i Sant Destroy. Och vem säger emot? Tigrar är ju sjukt coola.
Alla dessa darlings. Och jag har inte ens nämnt en bråkdel av alla roliga eller sjuka detaljer. Som att klädförsäljern har en Misfits-mask….
Paradoxalt nog är spelet censurerat. Japp. Du läste rätt. Egentligen ska det spruta löjligt överdrivna blodkaskader precis hela tiden, men det gör det inte. Det sprutar bara mynt (!?) ur fienderna i europa-versionen. Hur motsägelsefullt är inte det? Hur mycket retar inte det? Det är t.o.m så att jag tänker tanken att det ingår i spelets koncept att vara censurerat just för att det blir den ultimata ironin… Men jag är rädd att så inte är fallet. Varför? Varför censurera ett vuxenspel? För att kunna sälja det som 16+ istället för 18+? Varför censurera något där kontroversen är en del av grejen?
Om jag bortser från censuren kan jag inte bortse från att NMH är ett förbaskat bra och underhållande spel. Och hur bra Super Mario Galaxy än är så är det inte en dag för sent för en opolerad vuxentitel med nördig referenshumor, plumpa sexskämt och övervåld till Wii… På tiden att ett spel tar ut svängarna och vågar vara wild n’ crazy istället för att smeka medhårs. Och när fick dialoger och filmsekvenser i ett spel dig att bli överraskad, häpna och skratta rakt ut senast?
NMH är ett bisarrt ihopkok och i spelsammanhang en unik upplevelse.
Det är ett spel som spelar ruffig punk när alla andra finslipar symfonisk rock.
Det är ett spel med allt som är ballt.
